Ledare: Plötsligt backade Busch om utvisningarna – då hettade debatten till

När Ebba Busch öppnar för förändring i migrationspolitiken

Under onsdagens partiledardebatt kom en oväntad öppning från vice statsminister Ebba Busch (KD) i migrationsfrågan. Hon förklarade att hennes parti är berett att se över migrationspolitiken i de fall där människor hamnar i kläm. Särskilt framhävde Busch att de som arbetar och försörjer sig själva ska få stanna i landet.

Uttalandet kom som svar på kritik från både Amanda Lind (MP) och Elisabeth Thand Ringqvist (C) om de hundratals arbetande invandrare som under det senaste året har utvisats från Sverige, trots att de har etablerat sig på arbetsmarknaden och bidrar till samhället.

Utvisningarna är en direkt följd av den regeländring som riksdagen röstade igenom förra året. Ändringen innebär att personer som får avslag på sin asylansökan inte längre kan göra ett så kallat spårbyte – det vill säga, de kan inte ansöka om arbetstillstånd även om de har lyckats få en anställning.

Denna förändring har fått långtgående konsekvenser. Det handlar inte bara om nyanlända, utan även om människor som har bott i Sverige i flera år. Många har hunnit skaffa sig fasta jobb, betalar skatt och har bildat familj, men när de nu försöker förnya sina uppehållstillstånd får de avslag på grund av de nya reglerna. De drabbas av en lagstiftning som inte ens existerade när de först kom till Sverige.

Det som gör situationen särskilt problematisk är att dessa personer faktiskt har gjort precis det som politiker från alla läger uppmanar invandrare att göra: de har lärt sig språket, etablerat sig på arbetsmarknaden och blivit självförsörjande. Trots detta tvingas de nu lämna landet.

Om Busch verkligen menar allvar med sitt uttalande om att Kristdemokraterna vill ”stå på människans sida, inte på systemets”, borde det logiska steget vara att underlätta för alla som försörjer sig själva att få permanenta uppehållstillstånd. En sådan reform skulle inte bara gynna de berörda individerna utan även det svenska samhället i stort. Arbetsgivare skulle kunna behålla sin personal och Migrationsverket skulle slippa ägna resurser åt onödiga utvisningsprocesser.

Ett annat problematiskt område är de så kallade ”tonårsdeportationerna”, som enligt flera advokater har ökat på senare tid. Dessa utvisningar drabbar barn som kommit till Sverige på grund av anknytning till minst en förälder, som kan vara här som flykting eller arbetskraftsinvandrare.

Eftersom familjerna initialt endast får tillfälliga uppehållstillstånd, hinner en del barn bli myndiga innan det blir aktuellt med permanent uppehållstillstånd. Trots att de fortfarande bor hemma och kanske går i gymnasiet, anses de vid 18 års ålder inte längre ingå i kärnfamiljen. De får därmed inte stanna i Sverige med hänvisning till förälderns skäl och utvisas, medan deras yngre syskon får stanna.

För att minska risken för familjesplittring skulle Tidöpartierna kunna återinföra undantagsregler för denna typ av fall, som tydliggör att 18-åringar ska få stanna hos sina familjer. Med Buschs egna ord borde utgångspunkten vara att unga människor som står på tröskeln till vuxenlivet inte ska ”hamna i kläm” på grund av stelbenta regler.

Den stora frågan som nu infinner sig är: När kommer Busch och Kristdemokraterna att faktiskt lägga fram konkreta politiska förslag som motsvarar hennes uttalanden? Hittills har regeringen och dess samarbetspartier främst fokuserat på att skärpa migrationspolitiken, inte på att skapa fler undantag eller att göra den mer human.

De närmaste månaderna får visa om Buschs uttalande var ett genuint tecken på en mer nyanserad hållning i migrationsfrågan från regeringens sida, eller om det bara var ett sätt att parera kritik i en debatt. För de hundratals människor som redan drabbats av de nya reglerna, och för de som riskerar att drabbas i framtiden, kan skillnaden vara avgörande för deras framtid i Sverige.