Ledare: Varför vill svenska politiker få tillgång till väljarnas privatliv?

Förslaget om ”chat control” skjuts upp – Sverige fortfarande för övervakning

EU:s kontroversiella lagförslag om digital övervakning har återigen hamnat i blickfånget när måndagens planerade diskussion mellan unionens justitieministrar sköts upp. Anledningen är att Tyskland har ställt sig på motståndarsidan, vilket innebär att det för närvarande inte finns tillräckligt stöd för att driva igenom lagen. Sverige tillhör dock fortfarande de länder som stödjer förslaget.

Lagförslaget, som i folkmun kallas ”chat control”, syftar till att bekämpa barnpornografibrott genom att införa en övervakningsfunktion i alla digitala kommunikationsplattformar. Ursprungsförslaget har med tiden modifierats och fokuserar nu främst på att skanna videoklipp, bilder och länkar som skickas via chattappar – inte längre textmeddelanden.

Förespråkarna hävdar att användare ska kunna välja bort övervakningen, men detta skulle då innebära att de inte längre kan skicka bilder eller videoklipp överhuvudtaget. Kritiker menar att denna valmöjlighet därmed är illusorisk.

Ett av de största problemen med förslaget är den grundläggande konflikten med rätten till privatliv. I dagsläget kan varken myndigheter eller plattformar som Signal, WhatsApp eller Facebook Messenger se innehållet i krypterade meddelanden mellan användare. Det enda sättet att få tillgång till sådan kommunikation är genom att fysiskt komma åt en persons mobiltelefon eller genom hacking.

Om ”chat control” blir verklighet skulle det innebära att en bakdörr skapas i all krypterad kommunikation. FN:s människorättskommissionär har varnat för att detta avsevärt ökar risken för dataläckor och säkerhetshot, eftersom samma bakdörr som ger myndigheter tillgång också kan utnyttjas av utländska hackare och andra illvilliga aktörer.

Även om kampen mot barnpornografi är ett värdigt mål, pekar kritiker på flera allvarliga brister i strategin. Personer med kriminella avsikter kommer sannolikt hitta alternativa vägar att kommunicera på mörkare delar av internet. Istället riskerar förslaget att främst drabba vanliga användare, där exempelvis oskyldiga familjebilder felaktigt kan flaggas som barnpornografiskt material av automatiserade skanningsverktyg.

En annan central fråga är hur länge en sådan övervakningskapacitet skulle begränsas till enbart barnpornografibrott. När tekniken väl finns på plats för att övervaka digital kommunikation utan konkret brottsmisstanke, finns det farhågor om att dess användningsområde gradvis skulle utvidgas till andra typer av brott eller till och med politisk övervakning.

Lagförslagets framtid är dessutom osäker ur ett juridiskt perspektiv. EU-domstolen har tidigare fastslagit att skanning utan specifik brottsmisstanke utgör olaglig massövervakning, vilket strider mot grundläggande EU-principer. Europeiska parlamentet har också tidigare röstat nästan enhälligt emot ”chat control”-förslaget.

Tysklands motstånd mot förslaget utgör ett viktigt hinder för dess genomförande, men det är anmärkningsvärt att Sverige fortfarande tillhör förespråkarna. Detta står i kontrast till den starka tradition av integritetsskydd och transparens som länge präglat svensk politik och lagstiftning.

Medan diskussionen fortsätter på EU-nivå, växer kritiken från olika håll. Teknologiexperter, människorättsorganisationer och integritetsförespråkare har alla uttryckt oro över lagförslagets långtgående konsekvenser. Kritikerna jämför ofta situationen med textraden från The Police’s låt från 1983: ”Every breath you take… I’ll be watching you” – en påminnelse om det djupt obehagliga med total övervakning, oavsett hur välmenande avsikten är.

När EU:s justitieministrar återupptar diskussionen i framtiden återstår att se om Sverige kommer att ompröva sin position eller fortsätta stödja ett förslag som många anser utgör ett fundamentalt hot mot den digitala integriteten i Europa.