Ledare: Vem vet vilka tullar som gäller nästa vecka?

I fredags tog den amerikanska Högsta domstolen ett betydelsefullt beslut som slog fast att de omfattande tullar som tidigare president Donald Trump införde stred mot USA:s konstitution. Domstolen konstaterade att presidentens befogenheter inte omfattar rätten att införa tullar, eftersom dessa i grund och botten är skatter – och makten att beskatta ligger hos kongressen, inte i Vita huset.

Domslutet markerar en viktig gräns för presidentmakten och belyser det amerikanska systemets inbyggda kontrollmekanismer. Trumps tullpolitik, som han själv kallade för sin ”befrielsedag”, byggde enligt kritiker på en kombination av protektionism och personliga vendettor snarare än genomtänkt handelspolitik.

Reaktionen från Trump lät inte vänta på sig. I ett raseriutbrott anklagade den tidigare presidenten domstolen för att gå utländska intressen till mötes, trots att USA:s egen centralbank nyligen konstaterat att amerikanska företag och konsumenter fått bära omkring 90 procent av kostnaderna för tullarna.

Som motdrag införde Trump omedelbart, med hänvisning till annan lagstiftning, nya generella tullar på 10 procent mot samtliga amerikanska handelspartners. Bara ett dygn senare hade han höjt denna siffra till 15 procent, vilket skapade ytterligare osäkerhet på de globala marknaderna.

Den snabba och oförutsägbara utvecklingen illustrerar ett grundläggande problem för internationell handel och ekonomisk utveckling. Affärsverksamhet bygger på förutsägbarhet och långsiktighet – företag behöver veta vilka regler som gäller både idag och om sex månader för att våga investera, anställa personal och bygga upp logistikkedjor.

Efter Trumps tidigare tullaggressioner har länder världen över förhandlat fram bilaterala avtal med USA för att säkerställa att handeln kan fortgå under någorlunda stabila villkor. Men dagens situation har skapat förvirring kring vilka regler som faktiskt gäller. I vissa fall ligger de framförhandlade tullnivåerna på över 15 procent, i andra fall lägre, och osäkerheten är påtaglig.

Juridiska experter ifrågasätter dessutom lagenligheten i Trumps senaste drag. Den lagstiftning som Trump nu åberopar är enligt många bedömare inte avsedd att användas på detta sätt, vilket sannolikt kommer leda till nya rättsprocesser. Även om de nya tullarna skulle befinnas vara lagliga, gäller de endast i 150 dagar innan kongressen måste godkänna dem.

Därtill finns flera andra lagrum som Trump potentiellt kan åberopa framöver, exempelvis med hänvisning till nationell säkerhet eller för att förhindra diskriminering av amerikanska företag. Den senare lagen har aldrig tidigare använts i detta sammanhang, vilket skapar ytterligare osäkerhet kring dess tolkning och räckvidd.

För Europeiska unionen och övriga handelspartners till USA framstår vägen framåt som relativt klar: att fortsätta fördjupa handeln med varandra för att minska beroendet av den amerikanska marknaden. Detta skulle inte bara skydda mot framtida tullchocker från USA utan också stärka det multilaterala handelssystemet som under senare år utsatts för betydande påfrestningar.

Ironiskt nog är det huvudsakligen amerikanska konsumenter och företag som drabbas av landets egen tullpolitik. När importvaror blir dyrare överförs kostnaderna till slutkonsumenterna, samtidigt som amerikanska exportföretag riskerar att mötas av mottullar på sina viktigaste marknader.

Den pågående tullstriden belyser inte bara spänningen mellan olika maktcentra i USA:s politiska system utan också hur komplicerad och skör den globala handelsarkitekturen har blivit. För världsekonomin som helhet, som redan brottas med höga räntor och geopolitiska spänningar, utgör den oförutsägbara amerikanska handelspolitiken ytterligare en riskfaktor att hantera.