Lisa Magnusson: Det är verkligen osmart av folk att vara fattiga

I Sverige ökar lyckan med inkomsten – men bara upp till en viss gräns

Pengar kan köpa lycka, men bara till en viss gräns. Det visar en ny forskningsrapport från Handelshögskolan, Swedbank och Sparbankerna som ger ett överraskande tydligt svar på den eviga frågan om pengarnas betydelse för vårt välbefinnande.

Enligt rapporten finns det ett direkt samband mellan högre inkomst och ökad känsla av lycka, men sambandet planar ut vid ungefär 50 000 kronor i månaden. De som tjänar mer än så upplever ingen markant ökning av sin lyckokänsla. Detta väcker frågan om det egentligen är pengarna i sig som skapar lycka, eller om det snarare är bristen på dem som skapar olycka genom otrygghet och begränsat handlingsutrymme.

I undersökningen tillfrågades deltagare om de hellre skulle vilja höja sin inkomst eller öka sin känsla av lycka. Resultatet visade att två av tre föredrar mer lycka framför mer pengar. Men här finns en viktig nyans – de med låga inkomster och de som känner ekonomisk oro väljer i större utsträckning mer pengar.

”Det kan tolkas som att människor helst vill ha mer lycka, men att de medvetet eller omedvetet tänker att pengarna är vägen dit, eller att för lite pengar kan stå i vägen för lycka”, förklarar Micael Dahlen, professor i lycka och en av rapportens författare, i ett pressmeddelande.

Men kanske finns det en annan tolkning. För människor som kämpar för att få ekonomin att gå ihop handlar det inte nödvändigtvis om en tro på att pengar automatiskt ger lycka. Det kan istället handla om grundläggande behov – att kunna sätta mat på bordet, köpa vinterkläder till barnen eller ha råd med enkla sommarminnen som en veckas campingsemester vid närmaste sjö.

Denna forskningsrapport aktualiserar en bredare samhällsdiskussion. I dagens politiska klimat betraktas fattigdom ofta inte som en orättvisa som samhället bör bekämpa, utan snarare som ett resultat av dåliga individuella val. Denna syn har lett till politiska lösningar som bidragstak och andra åtstramningar, med motiveringen att det ska motivera människor att förbättra sin ekonomiska situation.

Men tänk om fattigdom i själva verket fungerar mer som en fälla – något man kan födas in i eller hamna i genom omständigheter, och som är extremt svår att ta sig ur på egen hand? Hur skulle våra politiska lösningar se ut om vi utgick från att de flesta människor faktiskt inte vill leva i ekonomisk utsatthet?

Rapporten väcker också frågor om vår relation till pengar i ett bredare perspektiv. Är frågan om huruvida pengar köper lycka kanske felställd från början? För många handlar det inte om att pengar i sig ska göra dem lyckliga, utan om att avsaknaden av ekonomisk trygghet gör det omöjligt att fokusera på andra aspekter av livet som kan skapa mening och tillfredsställelse.

I ett samhälle med växande ekonomiska klyftor blir dessa frågor allt mer relevanta. Forskningsresultaten tyder på att det finns en brytpunkt där mer pengar inte längre ger mer lycka. Men för dem som befinner sig under denna gräns kan ekonomisk trygghet vara en förutsättning för att överhuvudtaget kunna sträva efter välbefinnande på andra plan.

Den nya rapporten bidrar med viktiga insikter, men pekar också på behovet av en nyanserad diskussion om sambandet mellan ekonomi och livskvalitet – en diskussion som tar hänsyn till människors olika livsvillkor och förutsättningar i samhället.