Lisa Magnusson: Syriens gamle diktator väntar otåligt – men på vad?

Den demokratiska omvälvningen som ändrade Syriens historia

Ett år har passerat sedan den avgörande dag då Bashar al-Assads 24-åriga styre över Syrien plötsligt kollapsade. Den 8 december 2024 avslutades abrupt en era som sträckte sig över ett halvt sekel när familjen al-Assad förlorade sin järngrepp över landet. En maktövergång som tog mer än 50 år att förverkliga skedde överraskande snabbt – på endast en och en halv vecka.

Dynastin al-Assad, vars tagna efternamn betyder ”lejon” och symboliserar styrka och mod, kom att representera något helt annat. Både fadern Hafez och sonen Bashar vände sina vapen mot den egna civilbefolkningen. Bashars brutala reaktion på några tonåringars regeringskritiska klotter 2011 utlöste den proteströrelse som senare skulle utvecklas till ett förödande inbördeskrig.

Konflikten har skördat mer än en halv miljon människoliv och tvingat nästan sju miljoner syrier på flykt. Dessa siffror omfattar endast perioden efter 2011 och inkluderar inte de otaliga offer som föll under decennierna av al-Assad-diktatur dessförinnan.

När regimens fundament väl började spricka hade Bashar al-Assad redan en uttänkt flyktplan. Han flydde till Moskva, där han tidigare överfört betydande ekonomiska tillgångar. I flykten lämnade han sina släktingar, vänner och allierade att möta sina egna öden. Kvar blev även flera praktfulla palats, ett underjordiskt garage fyllt med hundratals lyxbilar och fotoalbum som avslöjade diktatorns privatliv – bilder på en till synes bekymmerslös man på exklusiva skidorter och lyxiga spahotell.

Enligt rapportering från The Guardian lever den fallne diktatorn numera ett tillbakadraget men fortfarande luxuöst liv i Ryssland. Han har återupptagit sina studier i oftalmologi (ögonläkevetenskap), samma ämne han studerade i sin ungdom innan han övertog makten efter sin fars död år 2000. Hans hustru Asma har nyligen tillfrisknat från leukemi, och dottern Zein har tagit examen i internationella relationer vid ett ansett ryskt universitet.

Familjen al-Assad ägnar sina dagar åt planlös lyx-shopping och återkommande semestervistelser i Förenade Arabemiraten, ett land där de enligt The Guardians källor skulle föredra att bosätta sig permanent, men där de inte är välkomna.

I Ryssland har Bashar al-Assads status dalat markant. Källor beskriver honom som ”irrelevant” – varken inflytelserik eller ens intressant nog att bjuda in till middagar. Den före detta diktatorn uppges otåligt längta tillbaka till rampljuset och har visat intresse för att medverka i större intervjuer och framträdanden, men Kreml tillåter honom inte att synas offentligt.

För den en gång så mäktige despoten måste det upplevas som ett straff att leva i ett limbo av väntan utan tydligt syfte – omgiven av lyxvaror i ett dammigt eftermiddagsljus och med en total avsaknad av politisk betydelse.

I de förtrycktas ögon – miljontals syrier som led under hans styre, förlorade nära och kära, eller tvingades fly sina hem – är dock denna tillvaro knappast ett tillräckligt straff. För många framstår det som att Bashar al-Assad har undkommit rättvisan, trots de ofattbara brott som begicks under hans regim.

Syriens framtid förblir osäker ett år efter denna historiska förändring. Landets återuppbyggnad, försoningsprocess och miljontals flyktingars eventuella återvändande är frågor som kvarstår olösta, medan den störtade diktatorn lever vidare i privilegierad exil, bortom räckhåll för de rättsprocesser många av hans offer kräver.

Övergången från diktatur till en fungerande demokrati är sällan enkel, och för Syrien – med sina djupa etniska och religiösa spänningar, förstörd infrastruktur och en befolkning traumatiserad av årtionden av förtryck – återstår en lång och mödosam väg framåt.