Max Hjelm: Är du oälskad med dåliga framtidsutsikter? Lej en lönnmördare!

I Ungern växer oron för demokratins framtid när landets ledare Viktor Orbán befinner sig i en alltmer desperat situation. Nya rapporter visar att den ryska underrättelsetjänsten övervägt att iscensätta ett mordförsök på den ungerske ledaren för att vända hans sjunkande opinionssiffror inför valet i april nästa år.

Situationen har förvärrats sedan oppositionskandidaten Peter Magyar tagit ledningen i mätningarna. För Rysslands president Vladimir Putin står mycket på spel då han riskerar att förlora sin kanske viktigaste allierade inom EU. Under de senaste månaderna har Ungern anklagats för att systematiskt läcka känslig information från EU-toppmöten och vid upprepade tillfällen blockerat finansieringen till Ukrainas försvar.

Det ryska försöket att påverka valutgången i Ungern kommer inte som någon överraskning för politiska analytiker. Samtidigt har den amerikanska presidentadministrationen tydligt visat sitt stöd för Orbán, vilket ytterligare komplicerar bilden av det geopolitiska spelet.

Putin, Orbán och Trump bildar en informell trio av ledare som befinner sig i olika stadier av autokratisering. Putin har redan etablerat en fullskalig diktatur i Ryssland. Orbán, som fortfarande kan förlora val, kontrollerar ändå stora delar av statsapparaten. Trump för sin del bedriver öppen konflikt mot delar av det amerikanska rättsväsendet.

Vad som förenar dessa ledare är deras gemensamma fiender: liberal demokrati, EU, rättsstaten och fria medier. Men det som verkligen binder dem samman är en gemensam politisk strategi som präglas av korruption och manipulation – en strategi som syftar till att paralysera befolkningens vilja till förändring och frihet.

Korruptionen tar sig liknande uttryck i alla tre länderna. Vänner och allierade belönas med lukrativa kontrakt, medan familjemedlemmar berikar sig genom tveksamma affärsupplägg. Medielandskapet konsolideras under lojala eliters kontroll. Förutom de uppenbara moraliska problemen leder detta till att befolkningen förlorar förtroendet för staten, som varken bygger på meritokrati eller levererar goda resultat för medborgarna. När marknadsmekanismerna störs leder det oundvikligen till ekonomisk nedgång och växande folkligt missnöje.

För att hantera detta missnöje tillgriper ledarna manipulation, ”gaslighting” och direkta lögner. Trump hävdar exempelvis att hans införda tullar inte skadat ekonomin trots överväldigande bevis på motsatsen. Orbán sprider konspirationsteorier om att finansmannen George Soros skulle arbeta för ett så kallat folkutbyte i Ungern.

För att säkra makten ytterligare målar dessa ledare regelmässigt upp externa hot. I årets valrörelse har Orbán fokuserat på påstådda existentiella säkerhetshot istället för att adressera den ungerska ekonomins allvarliga problem – landet är nu det fattigaste i EU. Samma strategi tillämpas av både Trump och Putin – eftersom de inte kan erbjuda ett bättre samhälle varnar de istället för hur osäkert ett fritt land skulle vara. Putin startade till och med ett fullskaligt krig mot Ukraina med falska påståenden om att bekämpa nazister.

Konsekvensen av Putins krig är ett fattigare Ryssland och hundratusentals döda medborgare – ett pris han är villig att betala för att behålla makten. På liknande sätt har Trump hetsat mot invandrare och låtit den amerikanska migrationsmyndigheten ICE agera allt hårdare, vilket enligt rapporter lett till att två amerikanska medborgare dödats.

När Trump den 13 juli i år, mitt under den amerikanska valrörelsen, utsattes för ett skottdrama, ställde han sig upp med knuten näve och ropade ”Fight!”. Händelsen fick honom att framstå som en martyr och vänstern som ett hot. För någon som följer den ryska politiska strategin kan en sådan händelse lätt fungera som inspiration. Frågan uppstår: kan man få samma effekt utan att utsätta sig för verklig fara? Därav idén om att iscensätta ett falskt mordförsök på Orbán.

Den kommande tiden blir avgörande för Ungerns demokratiska framtid och för EU:s möjligheter att hantera en alltmer komplex säkerhetssituation, där gränserna mellan inre och yttre hot suddas ut genom dessa auktoritära ledares samarbete och gemensamma strategier.