Max Hjelm: Ingen gillar väl att höra kritik

I USA ser vi en oroande utveckling där president Donald Trump utövar ett allt starkare inflytande över mediesektorn, genom att samarbeta med mäktiga företagsledare. Denna maktkoncentration kan få allvarliga konsekvenser för pressfriheten och den amerikanska demokratin.

Den senaste tidens händelser visar hur flera stora mediebolag anpassar sig efter presidentens önskemål. Amazongrundaren Jeff Bezos har tagit steg för att tona ned Washington Posts granskande journalistik. Washington Post, som länge varit en av världens mest respekterade tidningar, har sett sin redaktionella självständighet ifrågasatt när ägaren verkar vilja undvika konflikter med Trump-administrationen.

Ett annat tydligt exempel är mediebolaget Paramount, som ägs av sonen till miljardären och Trump-anhängaren Larry Ellison. För att få godkännande för sitt uppköp av tv-kanalen CBS gick Paramount med på att betala 16 miljoner dollar för att lösa en tvivelaktig stämning från Trump. Efter uppköpet tillsattes den konservativa opinionsbildaren Bari Weiss som ny chef för CBS, varefter granskningar som kunde vara känsliga för Trump-administrationen har stoppats.

Ännu mer oroväckande är att Paramount nu förbereder ett potentiellt uppköp av Warner Bros Discovery, som äger CNN – en av presidentens mest uttalade kritiker bland de stora nyhetskanalerna. Om denna affär genomförs skulle två av USA:s största nyhetskanaler hamna under samma ägare, och det finns anledning att tro att den redaktionella linjen skulle anpassas för att undvika presidentens missnöje.

Detta mönster av självcensur och anpassning bland medieägare visar hur ekonomiska intressen kan få företagsledare att ”kröka rygg” för politisk makt. Som författaren och akademiledamoten Horace Engdahl uttryckte i en nyligen sänd Söndagsintervju i P1: ”Människan är en best och makt är rätt”. Engdahl menade att endast genom en ”verklig makt” kan en rättsordning upprättas – men denna makt får inte användas godtyckligt.

Det är just det godtyckliga maktutövandet från Trump som nu hotar de amerikanska mediernas oberoende. Den maktdelning som USA:s grundare skapade för att förhindra maktmissbruk sätts systematiskt ur spel när ekonomiska, mediala och politiska krafter koncentreras hos en liten grupp som står presidenten nära.

”Ingen gillar väl att få kritik, men väldigt få kan göra särskilt mycket för att stoppa sina motståndare,” som det uttrycks i originaltexten. President Trump har dock både makten och viljan att tysta kritiska röster, och verkar sakna den självbehärskning som förväntas av en demokratisk ledare.

Denna utveckling är särskilt problematisk eftersom fria och oberoende medier utgör en grundpelare i ett demokratiskt samhälle. När medierna inte längre kan granska makthavare utan rädsla för repressalier urholkas ett av demokratins viktigaste skyddsverk. Den pågående konsolideringen inom den amerikanska mediebranschen skapar därför en farlig maktkoncentration.

I USA bildas nu en oroande allians mellan politisk makt, ekonomiskt kapital och medieägande som kan få långtgående konsekvenser för landets demokratiska institutioner. Det sker en systematisk nedmontering av de kritiska röster som vågar ifrågasätta presidenten, medan de som följer hans linje belönas med ökad makt och inflytande.

Denna utveckling sker inte i ett vakuum. Den speglar en global trend där auktoritära ledare i flera länder försöker kontrollera medielandskapet för att tysta kritik och stärka sin egen position. USA har traditionellt sett sig som ett föredöme för pressfrihet och demokrati, men under den nuvarande administrationen ser vi tendenser som påminner om utvecklingen i länder med svagare demokratiska traditioner.

Som Engdahl också påpekar finns ”viljan att förstöra” inom oss alla – viljan att undanröja det som står i vår väg. Men i en demokrati måste denna impuls tyglas av institutioner och normer. När dessa försvagas får, med Engdahls ord, ”rovdjursinstinkten fritt spelrum på andra sidan Atlanten.”