Max Hjelm: Nu styr mina gamla vänner partiet – och dödar liberalismen

I fredags gjorde Liberalernas partiledare Simona Mohamsson ett uttalande som skakat om det politiska Sverige. På en pressträff meddelade hon att partiet nu vill inkludera Sverigedemokraterna i regeringen och ge dem ministerposter. Detta beslut markerar en dramatisk vändpunkt för ett parti som historiskt definierat sig som en motpol till just de nationalistiska och invandringskritiska krafter som Sverigedemokraterna representerar.

För många långvariga liberaler är detta ett svek mot partiets grundläggande värderingar. Beslutet kommer efter flera års successiv förflyttning mot höger, men representerar ändå ett avgörande brott med partiets historia.

Partistyrelsens beslut var långt ifrån enhälligt. Tretton ledamöter röstade för, medan åtta reserverade sig mot beslutet. Liberala ungdomsförbundet har reagerat kraftigt och kräver hela partistyrelsens avgång. Den 22 mars ska partiet rösta om detta vägval, vilket kan bli avgörande för Liberalernas framtid.

För bara några år sedan stod Mohamsson själv med plakat mot Sverigedemokraterna med budskap som ”rasistiska nötter med nazistiska rötter”. Hon har tidigare uttryckt att SD har sina rötter i nynazismen och kallat dem för ”större Putinvänner än Sverigevänner”. Kontrasten mot fredagens varma kram till Jimmie Åkesson och tal om ”värderingsmässig gemenskap” kunde knappast vara större.

Nuvarande klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, som tidigare var ordförande för Liberala ungdomsförbundet, har tidigare sagt att det är liberalernas uppgift att se till att Sverigedemokraterna är ”så maktlösa som möjligt”. Nu blir istället Liberalerna, genom fredagens besked, garanten för att ge dem maximal inflytande.

Liberalerna har historiskt stått för en humanistisk och inkluderande politik. Partiet har profilerat sig genom att försvara hbtq-personers rättigheter – det var Liberalernas Barbro Westerholm som tog bort sjukdomsstämpeln för homosexuella. Sverigedemokraterna har å andra sidan kritiserats för sin inställning till hbtq-frågor, inklusive uttalanden om att Pride skulle legitimera pedofili.

Malin Sjöberg Hagrell, ordförande för Liberala kvinnor och regionråd i Uppsala, varnar för att ”om den här linjen går igenom så kommer hela partiet att implodera”. Detta uttalande belyser de djupa sprickor som nu finns inom partiet.

Beslutet sker i en kontext där Liberalerna kämpar för sin parlamentariska överlevnad. I flera opinionsundersökningar har partiet legat nära fyraprocentsspärren, och partiledningen tycks hoppas att samarbetet med Sverigedemokraterna ska säkra partiets plats i riksdagen.

För många av partiets trogna väljare representerar dock Sverigedemokraterna motsatsen till liberal ideologi. SD har profilerat sig genom en restriktiv invandringspolitik och kritiserats för nationalistiska tendenser. Just dagarna före pressträffen hade Åkesson ifrågasatt Mohamssons rätt att uttala sig om Sverige på grund av hennes invandrarbakgrund, ett uttalande som många liberaler ser som djupt problematiskt.

Tidöregeringen, där Liberalerna ingår tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna, har redan genomfört en historiskt sträng invandringspolitik med stöd av Sverigedemokraterna. Fredagens besked skulle formalisera detta samarbete ytterligare genom att ge SD ministerposter.

För många inom Liberalerna väcker detta frågan om vad ett parti egentligen står för när det överger sina grundläggande värderingar för att säkra politiskt inflytande. En oro är att partiet förlorar sin identitet och att väljare som söker en genuint liberal röst kommer att vända sig annorstädes.

Den 22 mars kan bli en historisk dag för svensk politik när Liberalerna röstar om sitt framtida förhållande till Sverigedemokraterna. Oavsett utfall kommer beslutet att få långtgående konsekvenser för det politiska landskapet i Sverige.