Max Hjelm: Semmelbilden får mig att känna mig dum i huvudet

En märklig begreppsförvirring präglar svensk politisk retorik

I sociala medier har Liberalernas presschef Simona Mohamsson publicerat bilder på semlor med texten ”En svensk värdegemenskap 🇸🇪” under fettisdagen. Det är dock inte första gången hon använder begreppet på detta sätt – tidigare har även kanelbullens dag och vardagliga fenomen som matlådor beskrivits med samma term.

Användningen väcker frågor om vad som egentligen åsyftas. Enligt Svensk ordbok definieras värdegemenskap som ”likhet inom en grupp med avseende på väsentliga värderingar”. Men vad har egentligen semlor med väsentliga värderingar att göra?

Traditionella svenska företeelser som fettisdagen och kanelbullens dag handlar snarare om sedvänjor och mattraditioner än om grundläggande värderingar. Visserligen har fettisdagen historiskt en koppling till den kristna fastan, men det framstår som osannolikt att Mohamsson skulle mena att man måste fasta i kristen anda för att vara svensk.

Fenomenet kan istället tolkas som ett exempel på vad som skulle kunna kallas ”performativ svenskhet” – ett slags uppvisande av kulturella markörer för att signalera nationell tillhörighet. Politiker från olika partier tycks ha drabbats av en sorts tävling i att demonstrera sin svenskhet genom att lyfta fram allt från längdskidåkning till traditionell husmanskost.

Detta sker samtidigt som regeringen arbetar med att införa så kallade vandelskrav för invandrare, vilket i praktiken innebär begränsningar av deras åsiktsfrihet genom krav på vissa värderingar. I en sådan kontext blir definitioner av vad som utgör ”svensk värdegemenskap” avgörande. Det är väsensskilt att betrakta jämställdhet och demokrati som grundläggande värderingar jämfört med att kräva kulturell assimilation där man ska anamma alla svenska traditioner.

För Liberalerna, som efter nästan varje val konstaterat att partiet haft kommunikationsproblem, bidrar denna typ av otydlig retorik knappast till att klargöra partiets position.

Begreppsförvirringen illustrerar ett vidare problem i den svenska politiska debatten, där symbolhandlingar och kulturella markörer ibland får ersätta mer substantiella diskussioner om vad som faktiskt utgör grundläggande värderingar i ett samhälle. När bakverk och matlådor lyfts fram som exempel på värdegemenskap urholkas begreppet och dess egentliga innebörd går förlorad.

Den svenska identitetsdebatten har intensifierats under senare år, med ökad polarisering kring frågor om integration och nationell identitet. I detta sammanhang blir språkbruket allt viktigare. Att likställa traditioner med värderingar kan leda till en förenklad bild av vad svenskhet innebär och vad som rimligen kan krävas av personer som vill bli en del av det svenska samhället.

För medborgare som försöker orientera sig i det politiska landskapet blir det också svårare att förstå vad partierna egentligen står för när centrala begrepp används på ett sätt som avviker från deras etablerade betydelse. Liberalerna, ett parti som historiskt förknippats med individuell frihet och tolerans, riskerar att sända motstridiga signaler genom denna typ av kommunikation.

I tider av växande nationalism och identitetspolitiska strömningar både i Sverige och internationellt är det särskilt viktigt med precision i användningen av begrepp som rör nationell tillhörighet och gemensamma värderingar. Utan sådan precision riskerar den politiska debatten att urarta i symbolhandlingar och ytliga markörer snarare än substantiella diskussioner om samhällets utveckling.