Max Hjelm: Vi lever just nu i småbarnsföräldrarnas tyranni

I dagens Sverige har det intensiva föräldraskapet blivit en dominerande samhällsnorm som påverkar både arbetsliv och sociala relationer. Fenomenet, där barn står i absolut centrum för föräldrars liv, skapar nya utmaningar på flera plan.

På många arbetsplatser har föräldrar blivit ”de nya rökarna”, menar kritiker. Arbetsscheman anpassas regelbundet för kvartssamtal, idrottsaktiviteter och förskoletider – något som tas för givet i vad som beskrivs som ett ”småbarnstyranni”. Förväntan att småbarnsföräldrar ska arbeta normala arbetsdagar har blivit närmast tabubelagd.

Distansarbetets ökande popularitet efter pandemin har ytterligare förstärkt denna trend. Medan detta gynnar barnfamiljer, finns det baksidor. Unga vuxna som träder in i arbetslivet efter pandemin rapporterar ökad ensamhet och svårigheter att knyta sociala band på arbetsplatsen. Detta väcker frågan om vi omedvetet rör oss mot ett mer konservativt samhälle med isolerade kärnfamiljer som den dominerande enheten.

Det så kallade intensiva föräldraskapet kommer med goda intentioner men kan få problematiska konsekvenser. Trots att föräldrar idag ägnar mer tid åt sina barn än tidigare generationer, upplever många ett konstant tryck att göra ännu mer. Journalisten Johanna Frändén har tidigare beskrivit hur ”vittnesmålen från svenskor på gränsen till mammanbrott är många”.

SVT:s dokumentärserie ”Mammor” illustrerar tydligt de uppskruvade förväntningarna på dagens föräldrar. I programmet följs flera influerare och poddare i deras vardag som småbarnsföräldrar. En av deltagarna, Julia Frändfors, stack ut genom att uttrycka frustration över personer som gör föräldraskapet till hela sin identitet: ”Alltså folk föder barn och sedan blir de besatta av att de har fött barn. Det är hela deras identitet. Man bara: du är inte unik.”

Frändfors framstår som en kontrast till det dominerande föräldraskapsidealet när hon i programmet väljer att prioritera sig själv ibland. Hon beskriver hur hon tog en drink och sminkade sig inför en after work istället för att delta i sin sons första förskoleavslutning. I ett senare avsnitt berättar hon om behovet av regelbunden egentid, exempelvis genom att åka på festival utan barnen.

Denna inställning – att ibland prioritera sig själv framför barnen – representerar en motvikt till det intensiva föräldraskapsidealet som många upplever som kvävande. Kritiker menar att om fler föräldrar ibland satte sina egna och sina kollegors behov framför barnens, skulle balansen i samhället förbättras.

Förändringen i föräldrarollen speglar bredare samhällstrender. Det intensiva föräldraskapet uppstod delvis som en reaktion på tidigare generationers mer avslappnade attityd till barnuppfostran, men har nu nått nivåer som många upplever ohållbara. Föräldrar, särskilt mödrar, rapporterar stress och utbrändhet i högre grad än tidigare.

Samtidigt finns det tecken på att en motreaktion är på väg. Allt fler röster höjs för ett mer balanserat föräldraskap där vuxna också tillåts ha egna intressen, socialt liv och karriärer utan att konstant känna skuld.

Hur vi navigerar denna balansgång har konsekvenser inte bara för familjers välmående utan även för arbetsplatskulturen och samhällsstrukturen i stort. Den pågående diskussionen synliggör spänningen mellan individuella behov och familjeansvar i ett modernt samhälle, och utmanar oss att hitta nya vägar framåt som tillgodoser både barnens och föräldrarnas behov.