Oscar Jonsson: Det börjar göra ont på riktigt för Ryssland ekonomiskt nu

Den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa tog en oväntad vändning under torsdagens EU-toppmöte när medlemsländerna valde att inte använda de frysta ryska tillgångarna för att stötta Ukraina. Beslutet sänder en oroande signal om EU:s handlingskraft i en tid när Ukrainas behov av stöd är akut.

Efter Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 frös EU och andra västländer tillgångar värda flera hundra miljarder euro tillhörande den ryska centralbanken. Dessa tillgångar har sedan dess legat orörda, medan debatten om hur de ska hanteras har pågått inom det europeiska blocket.

Förslaget att använda avkastningen från dessa frysta tillgångar för att finansiera militärt och humanitärt stöd till Ukraina har diskuterats intensivt. Förespråkare menar att detta skulle vara ett kraftfullt sätt att stödja Ukraina utan att direkt belasta EU-ländernas statsbudgetar, medan kritiker uttryckt oro för juridiska komplikationer och eventuella konsekvenser för eurons ställning som reservvaluta.

Torsdagens beslut innebär ett bakslag för de krafter inom EU som förespråkat en mer resolut hållning gentemot Ryssland. Flera östeuropeiska medlemsländer, med Polen och de baltiska staterna i spetsen, har länge argumenterat för att EU måste agera mer beslutsamt för att stötta Ukraina och samtidigt visa Moskva att aggressionen får kännbara konsekvenser.

Beslutet speglar de spänningar som finns inom unionen när det gäller förhållningssättet till Ryssland. Medan vissa länder, särskilt de med historiska band till Ryssland eller betydande ekonomiska intressen, förespråkar en mer försiktig linje, kräver andra en hårdare hållning.

Rysslands invasion har radikalt förändrat den europeiska säkerhetsordningen och tvingat EU att ompröva sin relation till Moskva. De ekonomiska sanktionerna som infördes efter invasionen var historiskt omfattande, men deras effektivitet har ifrågasatts då den ryska ekonomin visat sig mer motståndskraftig än förväntat.

För Ukraina kommer beskedet vid en särskilt kritisk tidpunkt. Landet står inför enorma utmaningar med att försvara sitt territorium samtidigt som civil infrastruktur kontinuerligt bombas. Behovet av ekonomiskt och militärt stöd är akut, särskilt när amerikanskt stöd har fördröjts på grund av inrikespolitiska låsningar i USA.

Experter på internationell rätt är delade i frågan om huruvida användningen av frysta ryska tillgångar skulle vara förenlig med internationell rätt. Vissa hävdar att det skulle kunna utgöra ett farligt prejudikat, medan andra menar att Rysslands flagranta brott mot internationell rätt rättfärdigar extraordinära åtgärder.

Det är värt att notera att G7-länderna tidigare diskuterat möjligheten att låna ut pengar till Ukraina med de frysta ryska tillgångarna som säkerhet. Detta skulle kunna vara ett alternativt tillvägagångssätt som balanserar behovet av att stödja Ukraina med hänsyn till juridiska begränsningar.

EU:s oförmåga att nå konsensus i denna fråga understryker de utmaningar unionen står inför när det gäller att formulera en enhetlig och effektiv utrikespolitik. Beslutsprocesser som kräver enhällighet tenderar att resultera i kompromisser som riskerar att urvattna unionens handlingskraft.

För Ukrainas del innebär detta att landet fortsatt kommer att vara beroende av bilaterala stödinsatser från individuella EU-länder och andra allierade. Detta är problematiskt eftersom det riskerar att leda till en ojämn och okoordinerad insats.

Inför kommande möten står EU inför ett avgörande vägval. Antingen fortsätter man på den försiktiga linjen, vilket riskerar att underminera unionens trovärdighet som en enad aktör på den internationella arenan, eller så tar man ett mer beslutsamt steg för att visa att aggression får konsekvenser.

Det som står på spel är inte bara Ukrainas framtid utan också den europeiska säkerhetsordningen och EU:s roll i den. Nästa gång frågan kommer upp på agendan kan unionen inte ha råd att tveka.