Europa konfronteras med en ny diplomatisk verklighet där USA alltmer anammar ryska metoder. Den tidigare så pålitliga transatlantiska relationen har under 2025 genomgått en dramatisk förändring som oroar europeiska ledare.
I den fysiska världen har rysk diplomati länge kännetecknats av provokativa metoder. En europeisk toppdiplomat berättar hur han under förhandlingar i Moskva efter Krim-annekteringen utsattes för både förolämpningar och matberövning – en taktik för att utmatta motståndaren. På sociala medier har Ryssland efter invasionen av Ukraina övergivit alla diplomatiska konventioner. Vladimir Putin kallade nyligen Europas ledare för ”små grisar” i ett uttalande som illustrerar Kremls förakt för diplomatiska normer.
Det oroande nya inslaget 2025 är att även den amerikanska administrationen börjat anamma liknande taktiker. Ett tydligt exempel var när president Zelenskyj tidigare i år hamnade i en ytterst obekväm situation i Ovala rummet, där han beskrivs ha blivit ”omringad och angripen” av amerikanska makthavare.
Sara B Rogers, USA:s statssekreterare för offentlig diplomati, exemplifierade nyligen denna nya riktning genom ett frontalangrepp på EU via plattformen X. Hon kritiserade EU:s digitala tjänstelag och skrev ironiskt: ”En hjärtskärande tråd av svar på detta nonsens. Förhoppningsvis kommer européer att tillåtas läsa.” Detta utspel är inte en isolerad händelse utan speglar den nya amerikanska säkerhetsstrategin, som officiellt gjort vicepresidenten JD Vances kritik mot Europa till nationell policy.
Särskilt alarmerande är att amerikanska diplomater nu förväntas aktivt sprida tveksamma påståenden om Europa, som beskrivs som ”censurens hemland” – samtidigt som USA själva förbereder omfattande granskningar av europeiska resenärers sociala medier fem år tillbaka i tiden.
Rogers väckte också uppmärksamhet genom att posera tillsammans med den högerextreme tyske AfD-politikern Markus Frohnmaier – en person som tidigare identifierats i en granskning av Der Spiegel och BBC som en potentiellt rysskontrollerad politiker i tysk politik.
Även om Donald Trump sannolikt inte läst den nya amerikanska säkerhetsstrategin i detalj, enligt hans tidigare säkerhetsrådgivare John Bolton, har dokumentets existens reell betydelse. I strategin uttrycks explicit att USA bör ”odla motstånd” mot den nuvarande politiska kursen i Europa genom att stödja partier som främjar ”nationalistiska och patriotiska värderingar” – en taktik som påminner om Rysslands långvariga strategi att underminera europeiska demokratier.
Detta indikerar framväxten av vad som beskrivs som en ”axel Moskva-Washington”, något Europa aldrig tidigare upplevt. Trots att NATO formellt består, har förtroendet för den transatlantiska säkerhetsgarantin allvarligt underminerats.
Europa står nu inför en utmanande ny verklighet där USA beskrivs som en ”opålitlig, skakig och kärnvapenbestyckad gigant” under ledning av en 79-årig president som enligt rapporter saknar respekt för demokratiska grundvärden. Vicepresident Vance har av Trumps egen stabschef beskrivits som ”en konspirationsteoretiker under ett decennium”.
I detta prekära läge lyckades EU nyligen mobilisera stöd till Ukraina, men misslyckades med att använda de frysta ryska tillgångarna på ett effektivt sätt – något som enligt artikeln troligen gladde Putin. Som den franske senatorn Claude Malhuret uttryckt det: ”Idag är Europa i bästa fall ensamt. I värsta fall står vi mot två fiender: Ryssland och Trumpismen.”
Denna nya geopolitiska verklighet ställer Europa inför en existentiell utmaning där kontinenten måste finna sin egen väg i en värld där tidigare självklara allierade nu ter sig alltmer opålitliga.
14 kommentarer
Det här är en avgörande tidpunkt för hur den internationella politiken kommer att se ut i framtiden. Beror det på vilken nivå man anammar dessa taktiker?
USA använder strategier som de tror fungerar, enligt den klassiska realpolitikens logik. Men du gamla transatlantiska alliansen försvagas om förtroende försvinner.
Nu gäller det för Europa att hitta nya vägar att förhandla från.
En oroande utveckling, inte bara för Europa utan för hela den internationella diplomatiska ordningen. Att USA tar efter ryska metoder riskerar att undersäkra stabiliteten globalt.
Är det verkligen ett nytt fenomen, eller har sådana metoder alltid funnits i maktspel?
Det skulle vara intressant att se om andra länder följer efter i dessa taktiker.
En skrämmande utveckling om den är korrekt. H-hopas alla länder fortfarande strävar efter diplomatisk lösningar istället för aggression?
Det är viktigare än någonsin att upprätthålla diplomatiska normer i en osäker värld.
Att USA använder ryska metoder kan vara en reaktion på rysk aggression. Men om det blir en permanent inriktning, riskerar det att skapa en värld mer präglad av konflikt än samarbete.
Det är en farlig spiral som kan leda till förstörda relationer på längre sikt.
En intressant analys. Men hur påverkar detta Europa i praktiken, bortsett från den diplomatiska arenan?
Det verkar som om Europa tvingas att bli mer vaksamt och strategiskt i sina relationer.
Det är förståeligt att europeiska ledare känner oro. Om USA använder metoder som tidigare bara förknippats med Ryssland, vad innebär det för tror foreach?
Det vore bra med mer konkreta exempel för att förstå omfattningen av dessa taktiker.