Peter Wolodarski: Måtte Spotify aldrig äga en stor svensk tidning.

I skuggan av Bezos: Washington Posts förfall under techoligarkens styre

Det var en oväntad händelse som skakade den amerikanska medievärlden – jämförbart med om familjen Bonnier skulle sälja Dagens Nyheter till Spotifys grundare Daniel Ek. Men 2013 blev det verklighet när Don Graham meddelade att Amazons grundare Jeff Bezos skulle ta över Washington Post.

Familjen Graham hade varit sammankopplad med ”the Post” sedan 1933, då Dons morfar Eugene förvärvade tidningen. Under Dons mor Katharine upplevde Washington Post sin storhetstid på 1960- och 70-talen, med höjdpunkten i Watergateavslöjandet som ledde till president Nixons avgång. Efter decennier av familjeägarskap kom så försäljningen till Bezos, som Don Graham då försvarade: ”Han köper Washington Post av rätt skäl. Han köper den inte för att tjäna ägarens privata intressen.”

Nu, elva år senare, har Washington Post drabbats av en omfattande nedskärning där en tredjedel av journalisterna sägs upp. Den dramatiska förändringen är inget mindre än ett blodbad. Hela bildredaktionen avvecklas, all litteraturkritik försvinner, och stora delar av utrikesbevakningen, sportredaktionen och lokalnyheterna läggs ner.

För den som känner till Washington Posts historia är detta mer än bara en företagsekonomisk fråga. ”The Post” har länge varit en av världens viktigaste journalistiska röster och spelat en avgörande roll i USA:s demokratiska utveckling. Attacken mot dess redaktion kommer i en tid då den redan pressade amerikanska demokratin är i större behov än någonsin av stark, oberoende journalistik.

Don Graham, nu 80 år gammal, har visat sitt stöd till de uppsagda journalisterna genom personliga meddelanden på sociala medier. ”Du är den allra, allra bästa. Hoppas folk står i kö för att anställa dig,” skrev han till en, och till en annan: ”Hej, Claire. Hur kan jag bistå? Du vet att jag beundrar din rapportering och jag säger gärna det till en framtida arbetsgivare.”

Detta står i stark kontrast till det sätt på vilket ledningen hanterade uppsägningarna – via Zoom-möten och opersonliga e-postmeddelanden med ärenderaden ”Din tjänst har avvecklats till följd av dagens personalreduceringar”. Tidningens publisher, Will Lewis, var inte ens närvarande vid det digitala mötet.

Visst måste mediehus, liksom alla företag, anpassa sig till förändringar i konsumtionsbeteenden och teknologiska skiften för att överleva på lång sikt. Men utvecklingen under Bezos ägarskap tyder på att andra krafter är i rörelse än bara ekonomisk rationalitet.

Hösten 2024 valde Bezos att stoppa en planerad ledarartikel som skulle uttrycka stöd för Kamala Harris inför presidentvalet. När beslutet blev känt ledde det till att uppskattningsvis en kvarts miljon prenumeranter avslutade sina abonnemang.

Samtidigt har Bezos låtit sitt företag Amazon beställa en ”dokumentär” om presidenthustrun Melania Trump för en uppskattad kostnad av 75 miljoner dollar. Han har även köpt rättigheterna till Trumps reality-serie ”Apprentice” och deklarerat att tidningens opinionsdel framöver ska fokusera på att försvara personliga friheter och fria marknader, medan avvikande åsikter hänvisas till andra medier.

Mönstret är tydligt: Jeff Bezos tycks varken värna om seriös journalistik eller åsiktsmångfald. Som techoligark har han omfattande affärsintressen som är beroende av den amerikanska staten, inte minst genom sin rymdverksamhet. När han insåg att Trump skulle återvända som president, valde han att positionera sig fördelaktigt inför den nya maktbalansen – bland annat genom affärer som direkt gynnar Trumpfamiljen.

För Bezos är Washington Post en marginell investering. Det verkliga finansiella problemet är att tidningens journalistiska oberoende skulle kunna äventyra långt större värden inom hans affärsimperium. I Trumps värld existerar bara två kategorier: de som är med honom och de som är emot honom.

Vi har under 2000-talet sett hur fria medier i länder som Ryssland, Turkiet och Ungern systematiskt försvagats när auktoritära krafter tagit kontrollen. Nu tycks USA följa ett liknande mönster. Förändringen sker inte över en natt utan gradvis, men riktningen är oroväckande, även om medier som New York Times och Wall Street Journal fortsätter att värna sitt oberoende – och gör det med framgång.

Journalister kan visserligen verka även i icke-demokratiska samhällen, men demokratin har svårt att fungera utan journalistik som kritiskt granskar makten. Familjen Graham förstod att ”the Post” tjänade ett högre syfte än ägarnas egenintressen. Jeff Bezos tycks däremot alltför fokuserad på sin förmögenhet för att värna en självständig och kritisk publikation i Trumps USA.

Det är i detta ljus värt att notera att även svenska Spotify donerade cirka 1,7 miljoner kronor till Donald Trumps installationskommitté och arrangerade en uppmärksammad brunch för högerprofiler inför Trumps presidentinstallation, komplett med lyxig servering av wagyu-burgare, hummerrullar och cocktails. En påminnelse om hur även svenska techbolag kan agera i amerikanska maktsfärer – och varför vi bör värna våra mediers oberoende.