Susanne Nyström: Nu kan ingen längre tvivla på Centern – Birgitta Ohlssons entré säger allt

De senaste dagarna har den politiska scenen skakats om när den tidigare Liberalernas profilerade politiker Birgitta Ohlsson tillkännagav sin riksdagskandidatur för Centerpartiet. Beskedet kommer efter en turbulent period för Liberalerna, där den nya partiledaren Simona Mohamssons närmande till Sverigedemokraterna har skapat interna spänningar.

Under en pressträff på onsdagen förklarade Ohlsson sitt beslut att kandidera för Centerpartiet. Med eftertryck poängterade hon att ”liberala krafter måste stå som starkast när det blåser i motsatt riktning” – en tydlig markering mot den politiska utvecklingen inom hennes tidigare parti.

Många socialliberala väljare och partister inom Liberalerna hade hoppats på att Ohlsson skulle göra comeback inom partiet. Särskilt efter Mohamssons kontroversiella närmande till SD, där hon både kramade Jimmie Åkesson och uttryckte stolthet över att stå vid hans sida, riktades blickar mot Ohlsson som en möjlig motkandidat till partiledarposten.

Men Ohlsson har varit tydlig med sitt ställningstagande. I en debattartikel på DN Debatt uttryckte hon det kärnfullt: ”Jag älskar Folkpartiet – men jag älskar mina liberala värderingar mer.” Vid det senaste valet röstade hon på Centerpartiet, ett faktum som nu får sin naturliga fortsättning i riksdagskandidaturen.

Orsaken till Ohlssons avhopp från Liberalernas sfär står att finna i partiets utveckling under Tidösamarbetet. Hon menar att först Johan Pehrson och nu Simona Mohamsson har låtit Sverigedemokraterna sätta den politiska agendan. Under pressträffen varnade hon för konsekvenserna: ”Ger man makt till auktoritära ledare får man auktoritär sakpolitik.”

Ohlssons ställningstagande framstår som den direkta motsatsen till Mohamssons linje. Där den ena liberalen närmar sig högerpopulistiska strömningar, väljer den andra att stå fast vid sina värderingar och ”kavla upp ärmarna” för att ta vad hon ser som verkligt ansvar för Sverige – inte det Mohamsson hävdade sig göra genom SD-samarbetet.

För Centerpartiet innebär värvningen en markant förstärkning. Med Ohlsson ombord kan partiet tydligare profilera sig som ett alternativ för borgerliga väljare som värnar om liberala principer och som drar en gräns mot högerpopulism. Rekryteringen kan ses som ett strategiskt drag i en tid då det politiska landskapet förändras och traditionella skiljelinjer suddas ut.

Ironiskt nog kan man dra paralleller till ett uttalande från en ung Birgitta Ohlsson, som en gång beskrev sin vision för Folkpartiet: ”Vi måste bli lite mer uppkäftiga och vara den där lilla bråkstaken inom borgerligheten, som vågar kritisera de andra borgerliga partierna – och som vågar sparka åt både höger och vänster.” Det som då gällde Folkpartiet verkar nu ha blivit Centerpartiets uppdrag i den svenska politiken.

Händelseutvecklingen speglar den större omvälvning som pågår inom svensk borgerlighet, där frågor om samarbete med Sverigedemokraterna fortsätter att skapa spänningar och ompositioneringar. För Liberalerna innebär Ohlssons beslut ytterligare en utmaning i en redan pressad situation, medan Centerpartiet stärker sin profil som det liberala alternativet för väljare som vill se en tydlig gräns mot högerpopulism.

Genom att värva en så profilerad liberal röst som Ohlsson signalerar Centerpartiet en tydlig ambition att samla de liberala krafter som känner sig hemlösa i dagens politiska landskap, särskilt efter Liberalernas senaste kursändring.