Saudiska investeringar omritar det svenska spelundrets karta

I en historisk affär har den saudiarabiska statliga investeringsfonden PIF tillsammans med flera riskkapitalbolag köpt ut spelföretaget Electronic Arts (EA) från börsen. Affären innebär att stora delar av det som länge benämnts som ”Det svenska spelundret” nu hamnar under ny ägarstruktur.

EA är inte bara känt för sina populära sportspel utan har även gett ut några av de senaste årens största svenska spelsuccéer. Bland dessa återfinns Josef Fares studios produktioner ”It Takes Two” och ”Split Fiction”, titlar som rönt internationell framgång.

Sedan 2002 äger EA även den svenska spelstudion DICE, som ligger bakom den globalt framgångsrika Battlefield-serien. DICE har länge varit en av de främsta representanterna för den svenska spelindustrin, som idag utgör en betydande exportsektor för landet.

Saudiarabiens investeringar i spel- och sportbranschen är inget nytt fenomen. Tidigare i år förvärvade landet den i Malung grundade spelfestivalen Dreamhack. Dessutom har Saudiarabien redan ett minoritetsägarskap i svenska spelkoncernen Embracer Group.

Denna senaste affär med EA omformar kartan för den svenska spelindustrin på ett genomgripande sätt och etablerar Saudiarabien som en av de största aktörerna inom svensk spelproduktion.

Affären väcker dock frågor kring etik och värderingar. Saudiarabien klassificeras som en diktatur av organisationen Svenska Freds och har länge kritiserats för bristande respekt för mänskliga rättigheter och för användning av dödsstraff. Detta har lett till funderingar kring hur de uppköpta svenska företagen förhåller sig till landets kontroversiella politik.

En central fråga är huruvida investeringarna fungerar som ett sätt att avleda uppmärksamhet från anklagelserna om människorättsbrott. Både spelentusiaster och människorättsorganisationen Amnesty har uttryckt kritik mot affären.

De svenska spelföretagen har hittills varit förtegna om sin inställning till de nya ägarna och vilka konsekvenser detta kan få för verksamheten framöver.

Per Strömbäck från branschorganisationen Dataspelsbranschen menar att affären främst drivs av kommersiella intressen: ”Saudi vill få ett snärtigt varumärke i gamingkretsar och EA behöver pengar.” I pressmeddelandet om affären fokuseras det på hur de nya investerarna planerar att fortsätta driva EA som ett framgångsrikt spelföretag.

Ett börsnoterat bolag som EA har begränsade möjligheter att välja sina investerare, vilket kan förklara varför affären genomförts trots den kritik som riktats mot Saudiarabien.

Amnesty International har tidigare kritiserat landet för så kallad ”sportswashing” – att använda investeringar i sport för att förbättra sitt internationella anseende. Detta skedde särskilt i samband med landets engagemang i fotbolls-VM. Många bedömare ser nu likheter med denna strategi i spelbranschen, ett fenomen som skulle kunna kallas ”gamewashing”.

Affären illustrerar en pågående trend där Saudiarabien aktivt investerar i underhållnings- och tekniksektorer globalt som en del av landets ”Vision 2030”-strategi. Denna strategi syftar till att diversifiera landets ekonomi bort från oljeberoendet.

För den svenska spelindustrin, som under många år byggts upp genom innovation och kreativitet från inhemska talanger, innebär de nya ägarförhållandena både möjligheter och utmaningar. Med ökade finansiella resurser kan utvecklingsmöjligheterna expandera, men samtidigt väcks frågor om kreativ frihet och värderingar när investerare från länder med en annan syn på mänskliga rättigheter tar plats i styrrummen.

Hur denna utveckling kommer att påverka det svenska spelundret på lång sikt återstår att se, men klart är att den svenska spelindustrin nu står inför ett nytt kapitel med betydligt mer komplexa ägarförhållanden och etiska överväganden än tidigare.