Amanda Hedlunds liv tog en dramatisk vändning för tre månader sedan på Bergsåkers travbana. En häst, som hon endast kört en gång tidigare, sparkade henne i ansiktet med full kraft. Sparken träffade käken och slungade Amanda in i en kamp för överlevnad. Hon minns ingenting av själva incidenten, bara det skrämmande tomrummet efteråt. Det enda som står klart är att hästen måste ha blivit skrämd av någonting, en plötslig rörelse, ett oväntat ljud – orsaken förblir ett mysterium. Trots att hästen var utrustad med både säkerhetsvagn och slagrem, tillbehör som är avsedda att förhindra just sådana här olyckor, inträffade det otänkbara. Varje olycka bör analyseras noggrant för att förstå vad som gick fel och förhoppningsvis förhindra att liknande händelser inträffar igen.
Tio veckor har passerat sedan den ödesdigra dagen, en tid som både känts kort och oändligt lång. Vi möter Amanda på hennes föräldrars hästgård i Lögdö, Timrå. Sparken orsakade allvarliga skador, men Amanda är samtidigt tacksam att det inte slutade värre. Hon tillbringade tid i respirator och genomgick flera operationer. Resan tillbaka har varit mödosam, från att inledningsvis bara kunna inta flytande föda och kämpa med varje steg till att nu återigen kunna sitta upp i sadeln. Att promenera var till en början en utmaning, och det var svårt att få i sig tillräckligt med kalorier för att återhämta sig. Ändå är hennes beslutsamhet orubblig – hon ska tillbaka till sitt liv, till hästarna, och till tävlingsbanan.
Amanda lever för hästarna. Hon arbetar som hovslagare, undervisar i hästhållning och har tre egna hästar. Trots att hon fortfarande lider av smärtor, problem med nacken och munnen, samt en ihållande hjärntrötthet, är hon fast besluten att återfå sin fulla styrka och funktionsförmåga. Hon fokuserar på att gradvis öka träningsintensiteten och siktar på att bli lika stark som innan olyckan. Hennes mål är inte bara att återhämta sig fysiskt, utan också att återvinna den mentala styrka och det självförtroende som krävs för att fortsätta med sitt passionerade arbete.
På söndag ska Amanda tävla igen, och hästen hon kör är ingen mindre än hennes egen uppfödning, I´m Alice. Under hela sin konvalescens har Amanda, trots sina egna begränsningar, noggrant övervakat I´m Alices träning. Hon har sett till att hästen har kunnat fortsätta sitt träningsprogram, även om det inneburit att andra kuskar fått ta över tömmarna under tävlingsloppen. Att återförenas med I´m Alice på tävlingsbanan är en viktig milstolpe i Amandas återhämtning, ett bevis på hennes starka vilja och en symbol för hennes oövervinnerliga kärlek till hästsporten.
För Amanda är segern inte bara att komma först över mållinjen. Det handlar om att övervinna sina egna begränsningar, att återerövra sin plats i sadeln och att återigen känna den unika samhörigheten med sin häst. Hon är medveten om att resan tillbaka inte är över, men hon är redo att möta utmaningarna med samma beslutsamhet och passion som alltid har präglat hennes liv med hästar. Att delta i tävlingen är en seger i sig, ett bevis på hennes otroliga styrka och en hyllning till den obrytbara banden mellan människa och djur.
Amandas berättelse är en inspirerande påminnelse om den mänskliga förmågan att övervinna motgångar. Det är en berättelse om mod, uthållighet och den helande kraften i passion. Hennes resa tillbaka till tävlingsbanan är långt mer än bara en återkomst till sporten hon älskar; det är en symbol för hennes okuvliga anda och en hyllning till den djupa kärleken till hästarna som driver henne framåt, oavsett vilka hinder hon möter. Amandas mål är inte bara att tävla, utan att leva sitt liv fullt ut, med hästarna vid sin sida.
