Uppdrag Granskning avslöjade för två år sedan en skandal där en avliden fertilitetsläkare i Halmstad stulit spermier från ovetande män för att inseminera kvinnor. Nu har ytterligare ett fall uppdagats, vilket innebär att minst åtta barn blivit till genom spermiestöld. En kvinna, kallad ”Amanda”, fick ut felaktiga uppgifter om sin biologiske far från Hallands sjukhus. Sjukhuset uppgav att spermiedonatorn var Mathias Wadsten, men ett DNA-test visade att de inte var släkt. ”Amandas” biologiske pappa visade sig vara en man som genomgått fertilitetsutredning på sjukhuset tillsammans med sin fru. Läkaren stal hans spermier och använde dem för att inseminera ”Amandas” mamma. Detta är andra gången Mathias Wadsten felaktigt utpekats som spermiedonator. Han har informerats båda gångerna och hoppats att barnen skulle kontakta honom, men det har inte skett. Han kritiserar sjukhuset för att använda hans namn som en falsk stämpel för faderskap, vilket framför allt drabbar barnen.
Efter skandalens avslöjande fann Hallands sjukhus en lista med åtta spermiedonatorer som den avlidne läkaren lämnat efter sig. Trots vetskapen om att uppgifterna på listan kan vara felaktiga, är sjukhuset enligt lag skyldigt att lämna ut det registrerade namnet till donatorbarn som söker sitt ursprung. Detta innebär att fler barn riskerar att få felaktiga uppgifter om sina biologiska fäder, vilket skapar ytterligare lidande och osäkerhet. Mathias Wadsten fick inte information om bristerna i dokumentationen när sjukhuset kontaktade honom, vilket ytterligare understryker bristen på transparens och omsorg från sjukhusets sida. Chefläkaren vid Region Halland, Anders Åkvist, beklagar händelsen och erkänner att det är en ytterligare grupp människor som drabbats av felen i verksamheten.
Sjukhusets agerande väcker allvarliga frågor om patientsäkerhet, etik och ansvar. Att fortsätta lämna ut potentiellt felaktiga uppgifter om biologiska fäder, trots vetskapen om tidigare fel, är djupt oroväckande. Det skapar onödig stress och oro för både donatorbarn och de felaktigt utpekade männen. Det framgår inte tydligt vilka åtgärder sjukhuset vidtar för att rätta till felen och förhindra att liknande misstag upprepas. Det är avgörande att sjukhuset tar ett aktivt ansvar för att identifiera och informera alla drabbade och att de utvecklar säkra rutiner för hantering av donatoruppgifter.
Denna skandal belyser också de etiska dilemman som uppstår kring spermiedonation och fertilitetsbehandlingar. Det är viktigt att det finns tydliga riktlinjer och kontrollmekanismer för att säkerställa att donationer sker etiskt och att patienternas rättigheter skyddas. Det är också avgörande att det finns ett system för att spåra och verifiera donatoruppgifter, så att donatorbarn kan få korrekt information om sitt ursprung om de så önskar. Det är oacceptabelt att människor drabbas av sådana allvarliga konsekvenser på grund av bristande rutiner och kontroll.
”Amandas” fall och de andra drabbade barnens berättelser visar på den djupgående påverkan som spermiestölden har haft på deras liv och deras familjer. Att få felaktig information om sin biologiske far skapar identitetskriser och känslomässig turbulens. Det är viktigt att de drabbade får det stöd och den hjälp de behöver för att bearbeta sina upplevelser och komma vidare i sina liv. Sjukhuset har ett ansvar att erbjuda adekvat stöd och rådgivning till alla drabbade.
Sammanfattningsvis visar Uppdrag Gransknings avslöjande på allvarliga brister i hanteringen av spermiedonationer vid Hallands sjukhus. Det är oacceptabelt att felaktiga uppgifter fortsätter att lämnas ut trots vetskapen om tidigare fel. Sjukhuset måste ta sitt ansvar och vidta åtgärder för att rätta till felen, förhindra att liknande misstag upprepas och erbjuda stöd till de drabbade. Denna skandal understryker behovet av tydligare riktlinjer och kontrollmekanismer för att säkerställa etisk spermiedonation och skydda patienternas rättigheter.
