Jimmy Carter, en demokrat från Georgia, lämnade Vita huset 1981 men fortsatte att vara en aktiv kraft i världen långt efter sin presidentperiod. Hans engagemang för demokrati, mänskliga rättigheter och bekämpning av sjukdomar kanaliserades genom Carter Center, som han grundade 1982 i sin hemstat. Detta arbete ledde till att han tilldelades Nobels fredspris 2002, ett erkännande av hans outtröttliga insatser för en bättre värld. Carter beskrev själv skillnaden mellan sitt arbete som president och efteråt som en övergång från hög politik till att möta vanliga människor och förstå deras problem, något han upplevde som berikande.
Carters liv präglades av en mångsidighet som sträckte sig från jordbruk till politik och internationellt fredsarbete. Född 1924 i Georgia, började han sin karriär som befälhavare på en atomubåt innan han återvände till familjens jordnötsfarm efter sin fars bortgång. Hans intresse för politik ledde till att han valdes till guvernör i Georgia 1971, där han arbetade för att integrera den svarta befolkningen i samhället. Trots att detta arbete initialt ledde till ett valnederlag, banade det väg för hans överraskande seger i presidentvalet 1976, där han besegrade Gerald Ford med knapp marginal.
Som president ärvde Carter ett USA präglat av Vietnamkrigets misslyckanden och Watergate-skandalen. Hans image som en hederlig och djupt kristen man från landsbygden stod i stark kontrast till den skandalomsusade politiska eliten i Washington D.C. Trots detta möttes han av stora ekonomiska utmaningar med hög inflation och arbetslöshet, vilket ledde till skapandet av ”misery index”, ett mått på den ekonomiska nedgången. Carters största framgång som president var Camp David-avtalet 1978, där Egypten formellt erkände staten Israel.
Carters försök att implementera mänskliga rättigheter som en ledstjärna i utrikespolitiken mötte motstånd. Ett exempel är krisen i Iran, där Carters beslut att dra tillbaka stödet till shahen, på grund av hans förtryckande styre, delvis bidrog till den islamiska revolutionen och ayatolla Khomeinis maktövertagande. Den efterföljande gisslankrisen på den amerikanska ambassaden i Teheran, där 52 amerikaner hölls fångna i 444 dagar, kastade en skugga över Carters sista år som president och bidrog till hans valförlust mot Ronald Reagan 1980.
Vid sidan av politiken hade Carter ett stort musikintresse, från gospelmusik i sin ungdom till Bob Dylans texter, som inspirerade honom att skriva egen poesi. Hans vänskap med countrystjärnan Willie Nelson manifesterades vid Nobelfesten 2002, där Nelson framförde ”Georgia on my mind” medan Carter sjöng med. Carter var även en av grundarna till The Elders, en grupp globala ledare med Nelson Mandela i spetsen, som arbetade för fred och mänskliga rättigheter. Hemma i Plains undervisade han i söndagsskola.
Genom hela sitt liv hade Carter sin fru Rosalynn vid sin sida. De gifte sig 1946 och fick fyra barn. Deras äktenskap varade i över 77 år, fram till Rosalynns bortgång i november 2023. År 2015 diagnostiserades Carter med lever- och hjärncancer, en sjukdom han mötte med stoicism och acceptans. Han uttryckte en djup tillfredsställelse med sitt liv, som han beskrev som spännande, äventyrligt och glädjefyllt. Jimmy Carter avled söndagen den 19 februari 2024, vid 99 års ålder, och lämnade efter sig ett rikt arv av engagemang för fred, mänskliga rättigheter och en bättre värld.
