Demonstrationer till stöd för Irans demonstranter hölls i London, Paris och Istanbul

I demonstrationernas spår: Internationella protester mot Irans regim

Iranier och sympatisörer över hela Europa har gått samman i omfattande protester mot den iranska regimen. I London samlades demonstranter först utanför Irans ambassad för att sedan fortsätta sina protester framför premiärministerns kontor på 10 Downing Street.

”Vi vill ha en revolution, vi vill se ett regimskifte,” berättade en demonstrant vid namn Afsi för nyhetsbyrån AFP. Uttalandet speglar den frustration som många i den iranska diasporan känner över situationen i hemlandet.

Samtidigt i Paris samlade sig omkring 2 000 personer för att protestera mot Teheranregimen. Flera av demonstranterna bar den iranska flagga som användes under shahens tid, innan den islamiska revolutionen 1979. Den franska polisen tillät dock inte demonstranterna att närma sig Irans ambassad, vilket visar på de säkerhetsmässiga spänningar som omger dessa protester.

Även i Istanbul, Turkiet, genomfördes demonstrationer mot den iranska regimen. En iranier vid namn Nina, bosatt i Turkiet, uttryckte oro över kommunikationsavbrotten: ”Det har gått 72 timmar sedan vi fick några nyheter från landet eller från våra familjer. Inget internet och ingen TV – vi kan inte längre nå Iran.”

Dessa kommunikationsavbrott är en del av regimens strategi för att kväva informationsflödet under oroligheter. Den iranska regimen har en historik av att stänga ned internet och begränsa tillgången till sociala medier när protester bryter ut, vilket försvårar både för demonstranter att organisera sig och för omvärlden att få insyn i vad som sker.

Protesterna i Europa kommer i en tid då Iran befinner sig i en allt mer isolerad position internationellt. Landets kärnkraftsprogram, stöd till olika väpnade grupper i Mellanöstern och brott mot mänskliga rättigheter har lett till omfattande sanktioner från västvärlden.

För den iranska diasporan i Europa representerar dessa demonstrationer inte bara en reaktion på specifika händelser utan ett uttryck för årtionden av frustration över det politiska förtrycket i Iran. Många av demonstranterna har flytt landet under olika perioder sedan revolutionen 1979, medan andra är andra generationens iranier som aldrig har besökt föräldrarnas hemland.

Användandet av shahens flagga vid protesterna i Paris är särskilt symboliskt. Det visar på en längtan efter en tid före den islamiska republikens grundande, även om många demonstranter inte nödvändigtvis förespråkar en återgång till monarki utan snarare en sekulär demokratisk stat.

De senaste årens protester mot den iranska regimen har intensifierats efter den så kallade ”Woman, Life, Freedom”-rörelsen som startade efter Mahsa Aminis död i moralpolis förvar 2022. Händelsen utlöste den största protestvågen i Iran på decennier och fick stort internationellt stöd.

Trots den iranska regimens försök att isolera landet från omvärlden genom att begränsa internet och medier, fortsätter diasporagrupper att fungera som en viktig informationskanal. Sociala medier har blivit ett viktigt verktyg för att sprida nyheter om situationen i Iran, även om informationsflödet ofta hindras av regimens åtgärder.

Europeiska länders hantering av dessa protester balanserar mellan att respektera yttrandefriheten och att upprätthålla diplomatiska förbindelser med Iran. Att franska myndigheter hindrade demonstranter från att nå den iranska ambassaden visar på denna balansgång.

Medan protesterna fortsätter, står det klart att den iranska diasporan är fast besluten att hålla världens uppmärksamhet riktad mot situationen i Iran, trots regimens försök att tysta kritiska röster både inom och utanför landets gränser.