Vukojevic om polska äventyret: ”Allt förutom fotbollen var världsklass”
Efter att ha bidragit till Degerfors återkomst till allsvenskan förra säsongen valde Dijan Vukojevic att pröva lyckan utomlands. Valet föll på polska Wieczysta Krakow, en klubb i landets tredjedivision. Nu, efter mindre än ett år i Polen, är han tillbaka i Degerfors och delar med sig av sina erfarenheter från en speciell tid utomlands.
”Allt förutom fotbollen var världsklass. Hade det varit mitt sista kontrakt i karriären hade jag lätt kunnat stanna kvar och bo där,” berättar Vukojevic om sin tid i Krakow.
Men när det gällde själva fotbollen var upplevelsen en helt annan. Klubbstrukturen i Polen skiljer sig markant från den svenska modellen, något som blev tydligt för Vukojevic.
”Fotbollen var väldigt olik den i Sverige, med en ägare som bestämmer allt. Det fanns språkbarriärer och det kändes som att många spelare var där på semester,” förklarar han.
Wieczysta Krakow är ett intressant fenomen i polsk fotboll. Trots att klubben spelar i landets tredjedivision har den ekonomiska muskler som får många elitlag att blekna i jämförelse.
”Tänk dig Malmös budget i ettan. De betalar ju bättre än hälften av högstaligaklubbarna och många av spelarna är äldre. De var där för att tjäna in sina sista pengar, de sket i om man vann eller förlorade,” säger Vukojevic.
Trots att han hade aningar om hur situationen skulle vara, blev verkligheten något av en chock för den tidigare Degerfors-spelaren. När resultaten började gå emot laget i våras fick tränaren Slawomir Peszko sparken, men historien tog en oväntad vändning.
”Två månader senare fick han en mycket högre roll. För att rädda upp sig själv bestämde han att kicka alla oss som han hade hämtat i vintras,” avslöjar Vukojevic.
Denna turbulens ledde till att Vukojevic och den polska klubben gick skilda vägar i juli. Situationen speglar den instabilitet som ibland präglar klubbar som drivs med en stark ägargestalt, något som är vanligare i Östeuropa än i den mer föreningsdemokratiska svenska fotbollsmodellen.
På transferfönstrets sista dag stod det klart att Vukojevic skulle återvända till Degerfors, en klubb han känner väl efter tre tidigare år. Återkomsten har blivit en omedelbar succé med tre mål på lika många matcher, varav en från start.
”Det är ett bevis på att jag fortfarande kan spela på den här nivån, trots att jag varit borta ett tag. Mycket är sig likt, även om det är ny tränare och några nya spelare, så känner man sig som hemma,” säger han.
Timingen för Vukojevics återkomst kunde inte varit bättre för Degerfors. Laget har kämpat i botten av tabellen under stora delar av säsongen, men nyligen bröt de en segertorka på hela 129 dagar genom att besegra Sirius. Denna framgång följdes upp med en imponerande vinst mot toppklubben Elfsborg.
”Sedan jag kom så har vi stått upp bra. Vi har tron på det, även om vi släpper in mål så kan vi vända. Det är inte många poäng upp nu,” säger Vukojevic hoppfullt.
För Degerfors, som just nu ligger näst sist i allsvenskan, kan Vukojevics återkomst vara precis vad laget behöver i kampen för att undvika nedflyttning. Hans målsinne och erfarenhet kan visa sig avgörande under säsongens återstående matcher.
Vukojevics nuvarande kontrakt med Degerfors sträcker sig året ut, och både han och klubben hoppas säkert att samarbetet kommer att resultera i fortsatt allsvenskt spel nästa säsong.
14 kommentarer
Vukojevics erfarenheter låter som om det vore en ganska avslappnad miljö. Undrar hur uppmärksamheten kring fotbollen i Sverige påverkar spelare?
Ser inte polsk fotboll som någon högsta rang. Oavsett ekonomiska förutsättningar verkar fokus ligga på annat, vad som helst.
Det finns ju alltid undantag, men det låter som ett allmänt synsätt.
Intressant jämförelse med den svenska fotbollens struktur. Hur skulle liknande modeller påverka mindre klubbar i Sverige?
Det handlar nog mycket om investeringar. Om en enskild person driver klubben helt ensam kan det bli väldigt olika i resultatskillnader långsiktigt.
Kan tänka mig att lokala intressenter skulle få mer auktoritet, man vet ju hur det kan se ut i mindre föreningar.
Att höra att en tredjedivisionsklubb har mer pengar än många svenska elitlag låter överraskande. Finns det mer bakgrundshistorier om klubbaren?
Polsk Sport har skrivit om det tidigare, att ägaren har ekonomisk styrka som många svenskar inte är vana vid.
Många spelare misstänker att uppdraget utomlands skulle bli en semester på andra individers bekostnad. Ännu en anledning till att svensk fotboll är unik.
Intressant hur detta reflekterar det polska samhället i stort – stor skillnad i struktur och prioriteringar.
Jag antar att många spelare skulle önska en sådan här upplevelse – resa, bo i ett nytt land, bli belönade för att spela sport. Försökte du inte göra karriär däri?
Det är fascinerande att se hur klubbredovisning och struktur kan skilja sig så pass mycket inom EU. Ger matematik och ekonomi snarare än lag och kamratanda.
Det är affärer som pågår bakom kulisserna. Spelare som faktiskt vill utvecklas väljer ofta bort sådana klubbar.
Det verkar vara en vågskål mellan ekonomisk stabilitet och personlig utveckling. Det är inte alltid lätt.