Hovrätten fastställde tingsrättens dom och dömde en 16-årig pojke för förberedelse till mord och stämpling till mord. Domen grundar sig på att pojken inte bara planerade mordet själv, utan även aktivt försökte engagera andra personer att utföra dådet åt honom. Rätten fann det bevisat att pojken hade vidtagit konkreta förberedande handlingar och att hans avsikt var att ta en annan människas liv. I förhör med polisen hävdade pojken att han kände sig pressad att ta på sig uppdraget och att han inte vågade motsätta sig de personer som förmådde honom till detta. Gripandet ägde rum på Stockholms centralstation då pojken var på väg att resa till Danmark. Motivet bakom mordplanerna specificerades inte i den givna texten, men utredningen har sannolikt klarlagt bakgrunden och omständigheterna kring detta.
Den dömde pojkens försvarslinje, att han agerade under tvång, övertygade inte rätten. Hovrätten bedömde att pojken, trots den påstådda pressen, hade möjlighet att avbryta sina planer eller att söka hjälp. Domstolen fann det bevisat att han aktivt deltog i planeringen och förberedelserna för mordet, och att han även tog initiativ till att involvera andra i dådet. Pojkens unga ålder beaktades vid straffmätningen, men rätten ansåg att brottets allvarliga natur krävde en fällande dom. Att han försökte lägga över ansvaret på andra genom att förmå dem att utföra mordet i hans ställe, ansågs vara en försvårande omständighet. Pojkens resa till Danmark tolkades som ett försök att undkomma rättvisan eller att möjliggöra mordet på distans.
I samma rättsfall var ytterligare en 16-årig pojke åtalad, men han frikändes av hovrätten. I den korta texten framgår inte skälen till frikännandet, men det kan antas att bevisningen mot honom inte var tillräckligt stark för att styrka hans inblandning i mordplanerna bortom rimligt tvivel. Det är möjligt att han misstänktes för medhjälp eller anstiftan, men att åklagaren inte lyckades bevisa hans delaktighet på ett övertygande sätt. Frikännandet visar att rätten granskade bevisningen noggrant och att varje individ bedömdes utifrån sin specifika roll i händelseförloppet.
I tingsrättens tidigare dom framkom även att en 14-årig flicka befanns skyldig till medhjälp till stämpling till mord. Detta innebär att hon, enligt tingsrätten, hade bistått i planeringen av mordet utan att själv ha för avsikt att utföra det. Trots den fällande domen kunde flickan inte dömas på grund av sin låga ålder. I Sverige är den straffmyndiga åldern 15 år, vilket innebär att personer under denna ålder inte kan dömas till påföljd för brott. I flickans fall kommer sannolikt sociala myndigheter att vidta åtgärder för att ge henne stöd och handledning, med målet att förhindra framtida kriminalitet.
Denna händelse belyser problematiken med unga personer som dras in i grov kriminalitet. Det är viktigt att samhället agerar proaktivt för att identifiera och hjälpa ungdomar som riskerar att hamna i kriminella miljöer. Faktorer som social utsatthet, bristande stöd från vuxenvärlden och negativa grupptryck kan bidra till att unga människor rekryteras till kriminella gäng eller begår brott på egen hand. Insatser som fokuserar på tidig intervention, mentorskap och socialt stöd kan vara avgörande för att bryta denna negativa spiral.
Det är även viktigt att rättsväsendet hanterar unga lagöverträdare på ett sätt som främjar deras rehabilitering och återanpassning till samhället. Straffpåföljder bör kombineras med stödinsatser som syftar till att hjälpa ungdomarna att förändra sitt beteende och skapa en positiv framtid. Samarbete mellan skola, socialtjänst, polis och andra aktörer är avgörande för att skapa ett effektivt system för att förebygga och bekämpa ungdomsbrottslighet. Denna händelse understryker behovet av ett helhetsperspektiv där fokus ligger på både att skydda samhället och att ge unga lagöverträdare en möjlighet till en ny start.
