Miljömålsberedningen, bestående av representanter från samtliga riksdagspartier, arbetar för närvarande med att utforma förslag på hur Sverige ska uppnå EU:s klimatmål inom LULUCF-sektorn, vilket rör markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. En central fråga är hur man kan öka koldioxidbindningen i skog och mark. Ett utkast till förslag innehåller åtgärder som ökad rådgivning till skogsägare för att främja tillväxt och kolupptag, ekonomiskt stöd för gödsling av skogsmark, samt möjligheten för Skogsstyrelsen att ingå avtal med privata markägare om ersättning för att senarelägga avverkning eller gallring under perioder om 5 eller 20 år.
Ersättningsnivån för att senarelägga avverkning föreslås ligga på 400 kronor per ton lagrad koldioxid. Detta beräknas motsvara cirka 2700 kronor per hektar och år för en genomsnittlig svensk skog, men variationer kan förekomma beroende på geografiskt läge. Skogsägarföreningen Södra uttrycker oro för att förslaget främst kommer att attrahera skogsägare som redan planerat att behålla sin skog, och betonar att ansvaret för att uppfylla LULUCF-målen ligger på nationell nivå, inte på enskilda skogsägare. De menar att lösningar bör utformas utan att belasta skogsägarna.
Oenighet råder fortfarande mellan partierna i Miljömålsberedningen kring hur Sverige ska nå LULUCF-målen. Kristdemokraterna betonar vikten av lokal acceptans och Sveriges konkurrenskraft, och varnar för att små skogsbrukare och industrier kan drabbas negativt av ogenomtänkta förslag. Miljöpartiet å sin sida driver på för ambitiösa åtgärder och uttrycker oro för att kompromisser kan urvattna förslagen. Syftet med Miljömålsberedningen är att nå långsiktiga, politiskt förankrade lösningar på klimat- och miljöområdet, men det är ännu oklart hur många partier som kommer att stödja de framtagna förslagen.
Den föreslagna ersättningsmodellen väcker diskussion om dess effektivitet och rättvisa. Kritiker menar att den riskerar att bli en kostsam subvention utan tillräcklig effekt på koldioxidbindningen, medan förespråkare ser den som ett viktigt incitament för skogsägare att bidra till klimatmålen. Frågan om hur man balanserar klimatnytta, ekonomisk hållbarhet och skogsägarnas intressen är central i debatten. Det återstår att se hur Miljömålsberedningen slutligen kommer att utforma sina förslag och hur de kommer att tas emot av riksdagen.
En viktig aspekt i diskussionen är den potentiella påverkan på den svenska skogsnäringen. Skogsindustrin är en betydande del av svensk ekonomi och sysselsätter många människor, både direkt och indirekt. Åtgärder som påverkar skogsbruket kan ha konsekvenser för virkesförsörjningen och därmed för industrins konkurrenskraft. Det är därför viktigt att hitta lösningar som både bidrar till klimatmålen och säkerställer en fortsatt hållbar skogsnäring. Balansen mellan klimatåtgärder och ekonomiska intressen är en komplex utmaning för politikerna.
Det är också viktigt att beakta de regionala skillnaderna i Sverige. Skogsmarken varierar i produktivitet och förutsättningar beroende på geografiskt läge, och åtgärder som är lämpliga i en del av landet kanske inte är lika effektiva i andra delar. En flexibel och anpassningsbar strategi kan vara nödvändig för att maximera koldioxidbindningen och samtidigt ta hänsyn till de lokala förhållandena. Dialog och samarbete med berörda aktörer, inklusive skogsägare, kommuner och regioner, är avgörande för att hitta lösningar som fungerar i praktiken.
