EU uppmanar Israel att stoppa bosättningsplanen på Västbanken – säger att den strider mot internationell rätt.

Kritiken mot Israels planerade bosättningsprojekt på Västbanken växer nu från flera håll. Europeiska unionen har i ett formellt uttalande krävt att Israel omedelbart stoppar projektet, som i Israel går under benämningen E1. Uttalandet slår fast att unionens position är tydlig: Israels bosättningar på Västbanken, inklusive området kring E1, utgör ett brott mot internationell rätt.

Bakgrunden till det skärpta tonläget är en rad nya byggplaner i det strategiskt känsliga området mellan Jerusalem och den stora bosättningen Ma’ale Adumim. Området, som formellt är en del av den ockuperade Västbanken, har länge varit en symbolisk och geografisk flaskhals i konflikten mellan israeler och palestinier. E1-korridoren, som projektet kallas, är av avgörande betydelse då ett genomförande av byggplanerna skulle skära av den norra och södra delen av Västbanken från varandra. Detta skulle i praktiken omöjliggöra en framtida sammanhängande palestinsk stat, enligt bedömare inom internationell diplomati.

Flera av Europas ledande nationer har nu valt att gemensamt fördöma de israeliska planerna. Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Italien har i ett gemensamt uttalande markerat sitt starka motstånd, och Sverige har anslutit sig till kritiken. Den svenska regeringen har genom diplomatiska kanaler framfört att man ser med stor oro på utvecklingen och att man anser att beslutet undergräver de redan fragila förutsättningarna för en tvåstatslösning.

Det diplomatiska trycket från EU kommer vid en känslig tidpunkt i fredsprocessen. Internationella bedömare har under flera års tid varnat för att bosättningspolitiken systematiskt urholkar möjligheten till en framtida palestinsk stat. FN:s säkerhetsråd har i flera resolutioner fastslagit att bosättningarna på ockuperad mark är olagliga enligt Genèvekonventionen, som förbjuder en ockupationsmakt att överföra sin egen civilbefolkning till det ockuperade territoriet. Trots detta har byggandet fortsatt i allt snabbare takt under senare år.

Den israeliska regeringen har å sin sida avfärdat kritiken och hävdat att området är av strategisk vikt för landets säkerhet. Enligt israeliska myndigheter utgör E1-området en skyddszon mot öster, och man har tidigare argumenterat för att en israelisk närvaro där är nödvändig för att förhindra att området blir en bas för militanta palestinska grupper. Regeringen i Jerusalem har också pekat på att bosättningsfrågan i slutändan måste lösas genom direkta förhandlingar mellan parterna, utan inblandning utifrån.

EU:s skarpa markering ses dock som en av de starkaste diplomatiska reprimanderna på flera år. Unionen har tidigare varit splittrad i frågan om hur man ska hantera Israel, där vissa medlemsländer föredragit mjukare formuleringar medan andra krävt hårdare tag. Den nu gemensamma hållningen signalerar en enad europeisk front, något som kan få konkreta konsekvenser. Diplomatiska källor uppger att det nu diskuteras inom unionen huruvida man ska gå vidare med ekonomiska påtryckningar, däribland restriktioner mot produkter tillverkade i bosättningarna och förbud mot europeiska företag som är verksamma i området.

För palestinierna kommer stödet från EU vid en tidpunkt då förtroendet för den internationella diplomatins förmåga att påverka situationen är lågt. Samtidigt ser man uttalandet som ett viktigt steg i rätt riktning. Representanter för den palestinska myndigheten har i flera omgångar vädjat till det internationella samfundet att agera, och man har tidigare varnat för att E1-projektet skulle vara den slutgiltiga spiken i kistan för tvåstatslösningen.

Det återstår att se hur Israel väljer att bemöta den europeiska kritiken. Historiskt har landet ofta valt att gå vidare med byggplaner trots internationella protester, men trycket från EU har vid flera tillfällen tidigare lett till att projekt skjutits upp eller modifierats. Den nuvarande politiska situationen i Israel, med en koalitionsregering som i hög grad är beroende av partier med en uttalad bosättningsvänlig agenda, talar dock för att regeringen kommer att stå fast vid sin linje. Inom regeringskretsar finns det också de som ser konflikten med EU som en möjlighet att markera nationell självständighet gentemot vad man uppfattar som europeisk inblandning i landets inre angelägenheter.

Den internationella rättens ställning i konflikten har aldrig varit mer omdiskuterad, och EU:s nuvarande hållning understryker en växande klyfta mellan Europa och Israel i synen på folkrätten. Samtidigt som EU trycker på för ett stopp av byggnationen, fortsätter arbetet på marken. De senaste månaderna har israeliska entreprenörer genomfört mätningar och förberedande markarbeten i området, något som tyder på att projektet kan vara nära att realiseras. Om så sker, och hur EU väljer att agera, kommer sannolikt att vara avgörande för den redan hårt ansatta fredsprocessens framtid.