Benjamin Netanyahu avvisade under söndagen de femton punkter som Donald Trumps fredsråd presenterat för Gaza. Den israeliske premiärministern förklarade vid ett regeringsmöte att Israel inte kommer att dra tillbaka sina styrkor från Gaza förrän Hamas är fullständigt avväpnat. Beskedet kommer i ett känsligt skede av fredsförhandlingarna och väcker frågor om framtiden för det diplomatiska arbetet i regionen.

Trumps administration har ännu inte kommenterat Netanyahus uttalande, vilket gör det svårt att bedöma den verkliga betydelsen av Israels position. Enligt Anders Persson, docent i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet, kan Netanyahus offentliga utspel mycket väl vara samordnat med Trump.

”Detta skulle kunna indikera att Netanyahus offentliga uttalande är samordnat med Trump”, säger Persson.

Netanyahu verkar i första hand vända sig till sina högerorienterade väljare, varav många är kritiska till att Israel skulle göra olika typer av eftergifter till Hamas i Gaza. Den inrikespolitiska dimensionen spelar alltså en betydande roll i hur den israeliske premiärministern hanterar fredsprocessen.

Donald Trump presenterade i oktober förra året en tvåfasig fredsplan för att nå ett bredare vapenstilleståndsavtal i Gaza. Planen är för närvarande den enda tillgängliga diplomatiska lösningen på bordet, vilket Anders Persson understryker. Trots att Netanyahu avvisat delar av planen behöver det inte nödvändigtvis innebära ett bakslag för Trumps fredsråd.

”Det sista ordet är inte sagt om Gaza ännu. Israel har visat USA att de har kompromissat på andra punkter”, förklarar Persson.

Netanyahu har nämligen accepterat andra delar av Gazaplanen, vilket visar att det finns viss flexibilitet i den israeliska positionen. Bland de punkter som Israel godtagit finns färre attacker mot palestinska områden, återuppbyggnad av palestinska områden i Rafah, samt närvaron av internationella säkerhetsstyrkor i Gaza. Dessa kompromisser indikerar att Netanyahu inte kategoriskt avvisar all samverkan kring Trumps fredsplan.

Samtidigt finns det risk för att det diplomatiska arbetet kan stanna av om Trump och Netanyahu inte närmar sig varandra. Det politiska spelet mellan Washington och Jerusalem är komplext, och båda parter måste ta hänsyn till både internationellt tryck och inhemska politiska realiteter.

Anders Persson bedömer att risken för en återgång till fullskaligt krig i Gaza är liten, men han utesluter inte att attackerna skulle kunna trappas upp. Situationen förblir alltså instabil och oförutsägbar, även om de värsta scenarierna inte verkar troliga i nuläget.

”Detta är Netanyahus erbjudande just nu, men det kan mycket väl förändras”, säger Persson.

Det politiska landskapet i Mellanöstern förblir alltså i rörelse. Netanyahus agerande måste ses i ljuset av hans inrikespolitiska situation, där han behöver behålla stödet från högerorienterade väljare som är kritiska till kompromisser med Hamas. Samtidigt kan den israeliske premiärministern inte helt ignorera det amerikanska trycket och behovet av en långsiktig lösning på konflikten.

Trumps fredsplan representerar ett försök att bryta den diplomatiska dödläge som länge präglat Gaza-konflikten. Planens tvåfasiga upplägg syftar till att först uppnå ett vapenstillestånd och sedan arbeta mot en mer permanent lösning. Men som med alla fredsinitiativ i regionen möter den motstånd från olika håll och måste navigera ett komplext nätverk av politiska, religiösa och säkerhetsmässiga intressen.

Den närmaste tiden kommer att visa om Netanyahu och Trump kan hitta en gemensam grund, eller om de diplomatiska ansträngningarna kommer att stagnera. Mycket tyder på att båda parter har intresse av att hitta någon form av lösning, men vägen dit är kantad av politiska hinder och känsliga förhandlingar som kräver kompromisser från alla inblandade parter.