Porträttet föreställer en skäggig fiskare som röker pipa medan han lagar ett nät. I övre högra hörnet finns inskriptionen ”Elimar”. Detta till synes enkla motiv har blivit föremål för en intensiv fyraårig analys utförd av experter på LMI Group, ett företag som specialiserar sig på konstauktionering och värdering. Deras slutsats är att målningen sannolikt är ett verk av den holländske mästaren Vincent van Gogh, skapad under hans vistelse på ett psykiatriskt sjukhus i Frankrike år 1889. Denna slutsats baseras på en noggrann undersökning av målningens väv och färger, vilka enligt LMI Group överensstämmer med van Goghs tekniker och palett från den specifika perioden. Attributeringen är dock inte utan kontroverser och har mötts med skepsis från vissa experter, inklusive självaste Vincent van Gogh-museet i Amsterdam.

En central del av LMI Groups argumentation bygger på jämförelser med den danske konstnären Michael Anchers verk. Motivet med fiskaren och nätet påminner starkt om Anchers maritima målningar, vilket tyder på att van Gogh kan ha inspirerats av den danske konstnären. Detta är inte ovanligt, då van Gogh var känd för att studera och tolka andra konstnärers verk. LMI Group menar att van Goghs version av motivet, trots likheterna, bär tydliga spår av hans karakteristiska stil, med expressiva penseldrag och en intensiv färgskala. Denna kombination av influenser och individuell tolkning, menar de, stärker hypotesen att det rör sig om ett autentiskt van Gogh-verk.

I ett försök att ytterligare styrka sin teori har LMI Group genomfört DNA-analyser av ett hårstrå som hittades inbäddat i målningens duk. Resultaten visade att hårstrået kom från en man, vilket i sig inte är särskilt uppseendeväckande. Tyvärr kunde analysen inte koppla hårstrået till van Gogh med någon säkerhet. Medan LMI Group ser detta som en potentiell koppling till konstnären, erkänner de att beviset inte är konklusivt. Många faktorer kan ha bidragit till att ett manligt hårstrå hamnat i duken, och det går inte att utesluta att det tillhörde någon annan än van Gogh.

Målningens proveniens, det vill säga dess ägarhistoria, är också en viktig faktor i autenticitetsbedömningen. Enligt CNN köptes målningen av en privat samlare år 2016, och har sedan 2019 varit i LMI Groups ägo. Den tidigare ägaren kontaktade Vincent van Gogh-museet redan 2018 för att få målningen bedömd, men museet avfärdade då tanken att det skulle vara en äkta van Gogh. Denna tidigare avfärdande komplicerar ytterligare bedömningen av målningens äkthet, och skapar en utmaning för LMI Group att övertyga experterna om sin tolkning.

Det är ytterst Vincent van Gogh-museet i Amsterdam som har det sista ordet i frågan om målningens autenticitet. Museet, som är världsledande inom van Gogh-forskning, har en rigorös process för att attribuera verk till konstnären. Denna process involverar en noggrann analys av stil, teknik, material och proveniens, samt jämförelser med andra kända verk. LMI Groups analys, trots dess omfattning och djup, är bara ett bidrag till denna komplexa process. Det återstår att se om museet kommer att ompröva sin tidigare ståndpunkt och acceptera målningen som ett äkta van Gogh-verk.

Attribueringen av konstverk, särskilt till stora mästare som Vincent van Gogh, är en komplex och ofta kontroversiell process. Det finns stora ekonomiska intressen inblandade, och risken för förfalskningar är alltid närvarande. I detta fall står LMI Groups expertis och analys mot Vincent van Gogh-museets auktoritet. Oavsett utgången av denna diskussion, belyser fallet med ”Elimar”-målningen de utmaningar och svårigheter som är förknippade med att fastställa äktheten hos historiska konstverk. Det understryker också vikten av noggrann forskning och expertis för att säkerställa att konsthistorien bevaras och tolkas på ett korrekt sätt.

Dela.