Handbollsexperten Sabina Mässing analyserar Sveriges misslyckande i handbolls-EM och menar att förlusterna mot Ungern och Rumänien, snarare än den väntade mot Frankrike, blev lagets fall. Hon kritiserar den svenska truppen för att inte ha presterat på förväntad nivå, där nyckelspelare som Linn Blohm, Jamina Roberts och Nathalie Hagman, trots sin rutin, inte lyckades leverera. Enligt Mässing saknade det svenska försvarsspelet trygghet och samspel, och hon framhåller frånvaron av försvarsklippan Anna Lagerquist som en bidragande faktor till de defensiva bristerna. Mässing ifrågasätter också förbundskapten Tomas Axnérs val att inte ge Sofia Hvenfelt mer speltid, då hon ser Hvenfelt som en naturlig ledare som hade kunnat stabilisera försvaret. Slutligen anser Mässing att förhandssnacket om svenska medaljchanser var överdrivet och att lagets framtid ter sig osäker.
Mässing fördjupar sin kritik mot det svenska spelet och pekar på bristande individuell prestation som en avgörande faktor. Hon betonar att det inte handlar om en eller två spelare som underpresterar, utan att det är ett kollektivt misslyckande där för få spelare tar ansvar och visar den inställning som krävs i ett mästerskap. Hon riktar särskilt skarp kritik mot de mer rutinerade spelarna, som enligt Mässing borde ha axlat en större ledarroll och drivit laget framåt. Hon menar att deras misslyckande att leva upp till förväntningarna påverkade hela lagets prestation och skapade en osäkerhet som genomsyrade både anfall och försvar. Den saknade tryggheten i försvarsspelet blev särskilt kostsam, då Sverige inte lyckades etablera det stabila försvar som är grundläggande för framgång i handboll på högsta nivå.
En central punkt i Mässings analys är den uteblivna chansen för Sofia Hvenfelt. Hon argumenterar för att Hvenfelt, med sin ledarförmåga och defensiva skicklighet, hade kunnat vara den spelare som saknades i det svenska försvaret. Genom att peka på Hvenfelts styrkor som ledare och defensiv specialist implicit kritiserar Mässing Axnérs coachning och laguttagningar. Hon menar att det var ett misstag att inte ge Hvenfelt en mer framträdande roll, särskilt med tanke på de problem som det svenska försvaret uppvisade under mästerskapet. Mässing ser Hvenfelt som en potentiell lösning på de defensiva bristerna och ifrågasätter varför hon inte fick chansen att visa vad hon går för.
Enligt Mässing bottnade det svenska misslyckandet inte bara i spelarnas individuella prestationer och taktiska dispositioner, utan också i den överdrivna optimismen inför mästerskapet. Hon menar att snacket om medaljchanser skapade en orealistisk förväntansbild och satte onödig press på spelarna. Denna press, i kombination med de individuella och taktiska bristerna, bidrog till att skapa en negativ spiral som laget inte lyckades bryta. Mässing anser att en mer realistisk målsättning hade varit att fokusera på att utveckla spelet och bygga för framtiden, snarare än att jaga medaljer. Hon betonar vikten av att ha en sund och balanserad inställning till förväntningar och prestationer, särskilt i ett pressat mästerskapssammanhang.
Trots den hårda kritiken mot lagets prestation försvarar Mässing förbundskapten Tomas Axnér och menar att han inte bär huvudansvaret för misslyckandet. Hon anser att Axnér gjorde det bästa han kunde med det material han hade till sitt förfogande och att det var spelarnas underprestation, snarare än Axnérs coachning, som avgjorde utgången. Mässing menar att Axnér lyckades få ut det mesta av laget, trots de individuella och taktiska bristerna, och att det vore fel att lägga skulden på honom. Hon betonar vikten av att se helheten och inte bara fokusera på resultatet, utan även ta hänsyn till de omständigheter som rådde under mästerskapet.
Avslutningsvis uttrycker Mässing oro för det svenska landslagets framtid. Hon ser osäkerheten kring lagets prestationer som ett tecken på djupare problem och menar att det krävs en grundlig analys och förändringar för att Sverige ska kunna återta sin position som en av Europas ledande handbollsnationer. Mässing efterlyser en ökad satsning på spelarutveckling och en mer långsiktig strategi för att bygga ett slagkraftigt lag inför framtida mästerskap. Hon betonar vikten av att lära av misstagen från EM och att inte upprepa samma misstag i framtiden. Samtidigt tippar hon Norge som segrare i EM, vilket ytterligare understryker det svenska landslagets svårigheter att hävda sig mot de bästa nationerna.
