I lördags samlades ett 60-tal personer i olika åldrar i Ede för att visa upp sina jämtländska folkdräkter vid en traditionell sammankomst som lockat både unga och äldre deltagare.

– Artrikedomen bland Jämtlandsdräkterna är jättestor, berättar Ester Magnusson, textilvetare och folkdräktsentusiast som varit drivande i att dokumentera och bevara kunskap om regionens textila kulturarv.

Under träffen kunde besökare beskåda en imponerande variation av dräkter, från de mer välkända sockenvarianterna till mer ovanliga exemplar med unika detaljer och mönster som berättar om regionens rika historia.

Jämtland har en särskilt intressant dräkttradition med influenser från både öst och väst. Närheten till Norge har påverkat utformningen av vissa dräktdetaljer, medan andra element har tydliga kopplingar till svenska traditioner.

– Vi ser ett ökat intresse för folkdräkter i hela landet just nu, särskilt bland yngre generationer, förklarar Magnusson och tillägger att detta fenomen inte är unikt för vår tid.

Hon påpekar att folkdräkterna historiskt sett har ökat i popularitet under oroliga tider, vilket speglar ett djupare mänskligt behov.

– Man vill ha något hållfast, säger hon. När världen känns osäker söker människor sig ofta tillbaka till traditioner och kulturella uttryck som ger en känsla av kontinuitet och tillhörighet.

Detta mönster har kunnat observeras under olika historiska perioder. Under nationalromantikens era på 1800-talet, efter andra världskriget och under 1970-talets gröna våg sågs tydliga uppsving i intresset för folkdräkter och andra traditionella uttrycksformer.

Evenemanget i Ede erbjöd mer än bara en visuell upplevelse. Deltagare fick möjlighet att utbyta kunskaper om dräkternas historia, tillverkning och rätta bärande. Särskilt viktigt var samtalen mellan generationerna, där äldre dräktbärare delade med sig av sin kunskap till yngre entusiaster.

Flera deltagare berättade om den personliga kopplingen till sina dräkter. För många representerar folkdräkten en länk till den egna släkthistorien, där plaggen ofta gått i arv genom generationer eller tillverkats enligt familjens traditioner.

– Det handlar inte bara om att bevara ett kulturarv, utan också om att hålla hantverkskunskapen levande, förklarar en av deltagarna som själv väver band och tillverkar dräktdetaljer enligt gamla metoder.

Folkdräktsrörelsen i Jämtland har fått ett uppsving under senare år. Hemslöjdsföreningar och studieförbund rapporterar om ökat intresse för kurser i traditionellt hantverk som vävning, broderi och sömnad med koppling till dräkttillverkning.

Samtidigt har forskare och museer intensifierat arbetet med att dokumentera och bevara kunskap om äldre dräkttraditioner. Digitaliseringsprojekt gör det nu möjligt att studera historiska plagg och mönster som tidigare varit svåråtkomliga för allmänheten.

Ester Magnusson betonar dock att folkdräkten inte bör ses som något statiskt eller museialt.

– En levande tradition måste få utvecklas. Det viktiga är att utvecklingen sker med kunskap och respekt för traditionen, säger hon och påpekar att många av de dräkter vi idag ser som ”autentiska” i själva verket är resultatet av århundraden av förändringar och anpassningar.

Träffen i Ede avslutades med traditionell musik och dans, där deltagarna fick möjlighet att visa upp dräkterna i rörelse – precis som de ursprungligen var tänkta att användas.

Arrangörerna planerar nu för fler liknande sammankomster och hoppas kunna etablera en årlig tradition som kan bidra till att hålla intresset för folkdräkter levande i regionen även i framtiden.

Dela.

12 kommentarer

  1. Elizabeth Moore on

    VEM KAN TROLIGEN TÄNKA PÅ ATT ANVANDA ONSDAGS SaMLaNLeGEn i Ede för att resa KEPa i samband med SStсяsjärvi stapling i Lappland? (inget skämt).

    • Michael Rodriguez on

      Det är en onödig fråga om en irrelevant jävlig fråga som är en liten stötdämpande påärkebeteende på ett irrelevans av en krank förmodligen.

Leave A Reply