18-åriga Fiona Annell Stauber från småländska Hovmantorp går sista året på gymnasiet. Hon läser det estetiska programmet med dans som inriktning. Till sommaren tar hon studenten – och till vintern ska hon lära sig att bli soldat. Då rycker hon in i lumpen.
– Det känns väl ändå ganska okej, man lär sig ändå mycket och jag tror inte sannolikheten är stor att jag själv kommer bli indragen i något krig. Så det är okej, det är inget ångestfyllt eller så, säger hon.
Inställningen har förändrats efter kriget
Men inställningen till lumpen har förändrats från att hon fick beskedet en kort tid efter jul till nu – när kriget i Europa har brakat loss.
– I början så hade man inte en tanke på att det faktiskt skulle hända någonting, det var ganska långt bort. Sen helt plötsligt så är det ganska nära en, och då blir det lite mer på riktigt. Nu är det mer allvar i det.
”Jag kommer få en annan bild av verkligheten”
I höstas mönstrade Fiona och fick gå igenom en massa tester – både fysiska och psykiska. När beskedet kom att hon hade gått vidare reagerade hon väldigt neutralt.
– Jag hade typ ingen reaktion alls, jag tänkte väl ”okej då”.
Hon känner en annan som har gjort lumpen och en som håller på just nu. I hennes klass är det några andra som också ska göra den till vintern.
– De är mer åt hållet att de verkligen vill göra det och att det är någonting som de ser fram emot väldigt mycket, säger hon.
Vad ser du mest fram emot med lumpen?
– Jag kommer få lära mig väldigt mycket, om livet. Jag kommer verkligen få en annan bild av verkligheten tror jag och få mycket erfarenheter och lära känna nya människor. Det är någonting som jag ser mycket fram emot.
Vad är det du ser minst fram emot?
– Kanske att få göra någonting som jag verkligen inte förväntar mig att jag skulle behöva göra. Kanske att jag skulle behöva rycka in efter, man vet ju verkligen inte alls. Nu pratas det ju om att man ska gå med i Nato och så. Så man vet inte alls hur situationen kommer att se ut. Det är lite läskigt.
– Sen är det väl, i fall man inte tycker det är roligt. Då är man fast där med någonting som man inte tycker är kul och det kanske är det som är lite läskigt. Jag vet ju inte alls hur jag kommer känna när jag väl gör lumpen liksom.
Framtiden ser öppen ut
Just nu tror hon inte att hon kommer vilja jobba som soldat efter lumpen.
– Men det kan ju ändras beroende på hur jag känner mig när jag väl gör det. Men just nu tror jag inte det.
Vad som händer efter lumpen och hur framtidsdrömmarna ser ut är ingenting som Fiona tänker på just nu.
– Jag har verkligen ingen aning, jag tar det som det kommer, det är min inställning, säger hon med ett skratt.