Före sin militärtjänstgöring hade kvinnan, enligt P4 Kalmar och P1 Dokumentär, klarat både fysiska och psykiska tester och var enligt anhöriga helt frisk. Förändringen kom i samband med att hon påbörjade sin grundutbildning. Redan under de första veckorna började hon uppleva ångest, oro och sömnproblem. Hon gick ner kraftigt i vikt, närmare bestämt 18 kilo, och drabbades även av hjärtarytmier. Denna drastiska försämring av hennes fysiska och psykiska hälsa skedde på kort tid och stod i direkt relation till den påfrestande militära utbildningen.
Kvinnan sökte hjälp hos en militär rådgivare i hopp om att få stöd och vägledning i sin svåra situation. Hon hoppades att rådgivaren skulle förstå allvaret i hennes tillstånd och hänvisa henne vidare till Försvarsmaktshälsovården för professionell medicinsk bedömning och behandling. Tyvärr blev det inte så. Rådgivaren, av oklar anledning, bedömde inte att kvinnans problem var tillräckligt allvarliga för att motivera en remiss till Försvarsmaktshälsovården. Detta innebar att kvinnan lämnades utan adekvat medicinsk hjälp och stöd trots sina uppenbara symptom.
Kvinnan gav dock inte upp. Trots att hon inte fick någon hjälp av den militära rådgivaren tog hon saken i egna händer och sökte sig på eget initiativ till Försvarsmaktshälsovården. Där träffade hon äntligen en läkare och en psykolog som tog hennes problem på allvar. Efter att ha undersökt henne och lyssnat på hennes berättelse kom de fram till att hon, med tanke på hennes allvarliga ångest, oro, viktnedgång och hjärtproblem, inte var lämpad för fortsatt militärtjänstgöring. Beslutet blev att frånta henne tjänstevapnet och skicka hem henne. Detta beslut bekräftade att kvinnans tillstånd var allvarligt och krävde omedelbar åtgärd.
Försvarsmakten genomförde en intern utredning för att granska händelseförloppet. Syftet med utredningen var att undersöka om några formella fel hade begåtts i hanteringen av kvinnans ärende. Slutsatsen i utredningen var att inga formella fel hade begåtts. Detta resultat kan tyckas motsägelsefullt med tanke på att kvinnan uppenbarligen mådde mycket dåligt och inte fick den hjälp hon behövde i ett tidigt skede. Att inga formella fel begicks innebär inte nödvändigtvis att hanteringen var optimal eller att kvinnan fick det stöd hon borde ha fått.
Försäkringskassan granskade även fallet genom att gå igenom kvinnans journal och Försvarsmaktens utredning. Deras bedömning blev en annan än Försvarsmaktens. Försäkringskassan konstaterade att kvinnans ångest, oro och betydande viktnedgång var orsakade av den militära utbildningen. Detta innebar att Försäkringskassan erkände sambandet mellan kvinnans försämrade hälsotillstånd och den påfrestande militära utbildningen. Försäkringskassans slutsats gav kvinnan upprättelse och bekräftade att hennes lidande var en direkt konsekvens av hennes militärtjänstgöring.
Denna händelse belyser vikten av att ha fungerande rutiner och system för att identifiera och stödja individer som upplever psykisk ohälsa inom Försvarsmakten. Att en ung kvinna, som före sin tjänstgöring var frisk och stark, på så kort tid utvecklar allvarliga psykiska och fysiska problem under grundutbildningen är alarmerande. Det är av största vikt att Försvarsmakten tar lärdom av detta fall och vidtar åtgärder för att förbättra stödet till personal som upplever psykisk ohälsa. Det handlar om att skapa en miljö där det är okej att be om hjälp och där individers välbefinnande prioriteras. Det är också viktigt att se över rutinerna för att säkerställa att personal som söker hjälp får den stöd och vård de behöver, och att ingen faller mellan stolarna. En grundlig översyn av de interna processerna och utbildning av personal i att identifiera och hantera psykisk ohälsa är nödvändig för att förhindra liknande händelser i framtiden. Det är Försvarsmaktens ansvar att säkerställa att alla soldater får den vård och det stöd de behöver för att klara av de påfrestningar som militärtjänstgöringen innebär.
