I Brasilien år 2060 tvingas äldre medborgare in på ålderdomshem utan återvändo. Det dystopiska scenariot skildras i Gabriel Mascaros uppmärksammade film ”The Blue Journey” som nu får svensk biopremiär.
I Gabriel Mascaros film möter tittarna 77-åriga Teresa. I det Brasilien hon lever i betraktas äldre människor som improduktiva. Myndigheterna samlar upp alla över 75 år för att skicka dem till ålderdomshem. Vad som händer med dem där är okänt. Under alla omständigheter kommer de inte tillbaka.
”Det är en dystopi, men jag leker med genren. Det finns inga flygande bilar eller något sådant här,” berättar Mascaro för TT när han besöker Stockholm.
Teresa vägrar acceptera ålderdiskrimineringen. Hon flyr, efter att alltid ha drömt om att resa, något som nu är förbjudet för äldre. Efter många turer får hon skjuts av en skeppare på en ranglig båt på Amazonfloden, och här börjar hennes äventyr.
Gabriel Mascaro själv växte upp nära sina farföräldrar och morföräldrar.
”Jag delade livet med dem. Jag såg hur min mormor, när hon var över 80, började måla. Hon påbörjade ett nytt liv. Det blev ett frö som fick mig att tänka på en möjlig film,” säger han.
I filmen ville Mascaro blanda genrer för att skapa ett mångfacetterat verk som både underhåller och väcker tankar.
”Min film är en road movie, den är dystopisk, den är lekfull, sorglig men också optimistisk. Och den är kritisk mot ålderism i samhället. Det är aldrig för sent att hitta mening i livet.”
Inspelningen på Amazonfloden var inte så svår som man skulle kunna tro. Många filmer spelas in där, så det finns gott om erfarna filmskapare. Men miljön presenterade ändå utmaningar för filmteamet.
”Men det finns många farliga djur, som alligatorer, ormar och pirayor. Det var viktigt att veta var man kunde stoppa ner handen i vattnet,” förklarar Mascaro.
Den politiska satiren i ”The Blue Journey” är ironisk och inte särskilt provocerande. Ändå stoppade Jair Bolsonaro under sin presidenttid finansieringen som redan hade beviljats till Mascaros film. Så fort Bolsonaro förlorade makten distribuerades finansieringen.
”Jag förstår inte varför den stoppades. Möjligen för att han visste att vi filmskapare vanligtvis är emot högern och att han därför inte ville att vi skulle kunna arbeta,” säger Mascaro.
Filmen har blivit en enorm framgång i Brasilien och har vunnit ett antal internationella priser. Detta har medfört ett problem, om än ett positivt sådant.
”Jag har inte tid att börja tänka på nästa film. Jag reser bara runt och pratar om ’The Blue Journey’.”
Filmen reflekterar växande samhällsfrågor kring åldrande befolkningar och hur samhällen värderar äldre medborgare. I flera länder, inklusive Brasilien, står sociala välfärdssystem inför utmaningar med åldrande demografier och begränsade resurser.
Mascaros konstnärliga tillvägagångssätt, att blanda realism med dystopiska element, har blivit hans signum. Som 42-årig filmskapare från Rio de Janeiro har han tidigare uppmärksammats för filmer som ”Housemaids”, ”Neon Bull” och ”Divine Love”, men ”The Blue Journey” representerar ett betydande steg i hans karriär med sitt större internationella genomslag.
Filmens svenska biopremiär den 16 januari kommer att introducera svenska biobesökare till Mascaros unika berättarröst och hans förmåga att belysa sociala frågor genom filmkonsten.
Genom Teresa, filmens huvudperson, utforskar Mascaro teman kring motstånd, livets mening och rätten att åldras med värdighet – frågor som är lika relevanta i Sverige som i Brasilien, om än uttryckta på olika sätt i respektive samhälle.














12 kommentarer
En dystopisk vision som eftersom ökar i relevans. Vad händer om vi glömmer våra äldre?
Det ligger mycket vårt samhällsklimat i hur vi behandlar snart pensionärer. En viktig fråga.
En film som visar hur viktigt det är att aldrig ge upp sina drömmar, oavsett ålder. Inspirerande!
Precis! Alder maste vara en siffra, inte ett hinder.
En satirisk men allvarlig genomgång av ett samhälle som förkastar sina äldre. Lite obekväm att titta på?
Ja, men desto viktigare att vi öppnar våra ögon.
Det beror på hur man väljer att se det. Konsten måste provocera ibland.
Om filmen kan få folk att stanna upp och fundera är den ett viktigt bidrag till samhällsdebatten.
Helt överens. Bra film skapar ofta läsning.
En tankevärd film som belyser ett allvarligt ämne. Hoppas den väcker debatt om hur vi behandlar äldre i samhället.
Tycker också. Dokumentärkunst kan vara en stark kraft för förändring.
Jag hoppas Mascaros film får premiär på flera platser än bara Stockholm.