Under de senaste månaderna har danska fiskare tagit upp cirka 800 ton fjärsing från havsområdena runt södra Kattegatt och Öresund. Det är en ovanligt stor mängd, och enligt tidningen Politiken har motsvarande siffror aldrig tidigare skådats under ett enskilt år så här tidigt på säsongen.
– Det mesta tyder på att det nu finns mer fisk av arten i Kattegatt än vad vi någonsin har observerat. Bestånden är på topp, säger Henrik S. Lund, marinbiolog vid Danmarks Fiskeriforening.
Förklaringen tros till stor del finnas i vad som händer högre upp i näringsväven. Den kraftigt reducerade torskstammen innebär att en av fjärsingens främsta naturliga fiender nästan helt försvunnit från stora delar av havet. När en toppredator försvinner rubbas balansen – och det tycks just nu vara till fiskens fördel.
– Det är en fullt rimlig teori att torskens tillbakagång gynnat arten. Mycket talar för att den inte längre hålls tillbaka av rovdjur, men det rör sig än så länge om spekulationer, säger Mathias Ivarsson, fiskesakkunnig vid Sveriges Fiskares Riksförbund.
Han påpekar dock att svenska fiskare inte upplever samma dramatiska bild som de danska kollegerna. Det beror sannolikt på att man inte fiskar lika målinriktat, menar han. Samtidigt märks fiskens närvaro ändå av – inte minst genom stora mängder bifångster.
– Fiskare som söker sig till svenska vatten för att fiska med krok upptäcker att stora delar av tiden går åt till att hantera annan fisk som tar platsen. Den som fiskar makrill med krok upplever exempelvis ofta att fiskar tar för sig av betet innan de ens hinner få upp redskapen, säger Ivarsson.
I samband med kräftfiske i västerhavet är problemen med just bifångster ett välkä problem. Fångsterna kan bli stora, men ofta handlar det om fisk som också betraktas som en tillgång – om den fångas mer specifikt. Flera svenska vatten på västkusten har skyddats under lång tid, vilket har bidragit till att bestånden återhämtat sig, men även skapat en viss osäkerhet kring hur fisket ska utveckla sig.
Fisken, som kallas havets huggorm på grund av sina giftiga taggar, börjar bli alltmer intressant ur ett kommersiellt perspektiv. I Danmark utreder man också just nu möjligheterna att etablera ett riktat fiske. I Sverige har det historiskt funnits ett liknande fiske, men det har upphört i och med att de vatten där man tidigare verkade nu är skyddade.
– Det här är en mycket bra matfisk. Problemet är att fisket i framtiden måste bli betydligt mer inriktat. Det är viktigt att hitta redskap som tar fisk av rätt slag, utan att stora mängder torsk och annan fisk följer med upp. Här finns en tydlig utmaning, konstaterar Ivarsson.
Fjärsingen, vars vetenskapliga namn är Trachinus draco, trivs inte bara i varmare vatten utan kräver också bottnar av sand eller grus för att må bra. Under dagarna ligger den ofta nedgrävd i bottensedimentet och väntar på sitt byte. Den finns sparsamt utefter hela den svenska västkusten. För den som råkar sticka sig kan det bli riktigt ledsamt. Giftet sitter i fiskens taggar och kan orsaka en intensiv smärta som kan hålla i sig i flera dagar, ofta med svullnad som följd.
Vid en olycka är det viktigaste att omedelbart skölja behandla det stickande området med varmt vatten – ungefär 40–45 grader – för att lindra smärtan. Om läkemedlet inte hjälper eller om svullnaden sprider sig, ska man söka vård. Likaså om den som skadats visar tecken på yrsel, frossa eller illamående, eller om det inte går att få bort eventuella rester av taggar eftersom det kan ge allvarliga infektioner.
Med ett förändrat havsklimat och varmare vatten i haven kan fiskarten få allt lättare att etablera sig i framtiden. Forskare följer därför utvecklingen i Kattegatt och utanför Skåne med stort intresse, samtidigt som fiskets möjligheter att fånga den på ett mer hållbart sätt fortsätter att utvärderas.
