Folkhälsomyndigheten vidtar åtgärder efter tidigare statsepidemiologens kritik

Det har snart gått två månader sedan Magnus Gisslén lämnade sin tjänst som statsepidemiolog. I samband med sin avgång riktade han skarp kritik mot Folkhälsomyndigheten i både videoinlägg och en debattartikel i Dagens Nyheter. ”Jag har förlorat mitt förtroende för myndigheten och är oroad över dess förmåga att hantera en framtida pandemi”, skrev Gisslén då.

Kritiken grundade sig bland annat i vad Gisslén beskrev som en urholkning av den medicinska kompetensen i myndighetens högsta ledning. Detta föranledde socialminister Jacob Forssmed (KD) att ge Folkhälsomyndigheten i uppdrag att genomföra en snabbutredning om hur relevant medicinsk kompetens tillvaratas inom organisationen samt jämföra med motsvarande myndigheter i övriga nordiska länder.

Under torsdagen presenterade myndigheten resultatet av denna utredning, som nu utmynnat i konkreta åtgärder inom fem olika områden. Den mest framträdande förändringen, som Folkhälsomyndighetens generaldirektör Olivia Wigzell framhåller som särskilt betydelsefull, är inrättandet av en ny avdelning för smittskydd och beredskap. Denna avdelning kommer att ledas av en läkare, något som faktiskt blev känt redan i september.

”Det betyder också att vi får en ledningsgrupp med förstärkt medicinsk kompetens i”, förklarade Wigzell vid presentationen.

Kartläggningen som genomförts visar enligt Wigzell att det redan finns betydande vetenskaplig kompetens inom myndigheten. Omkring 190 medarbetare är disputerade, varav 23 är läkare med olika specialistutbildningar. Trots detta identifieras ett behov av ytterligare kompetensförstärkning.

”För att arbeta effektivt med smittskydd behöver vi fler professioner”, säger Wigzell och nämner särskilt behovet av mikrobiologer och epidemiologer.

Magnus Gisslén, som nu är tillbaka på sin tjänst som professor och överläkare i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, ser myndighetens åtgärdsplan som en bekräftelse på att hans kritik var välgrundad. Samtidigt anser han att de föreslagna åtgärderna inte är tillräckligt omfattande för att adressera de grundläggande problemen.

”Jag anser att det behövs en omorganisation där alla enheter och avdelningar med medicinskt ansvar leds av chefer med gedigen medicinsk och vetenskaplig kompetens”, säger Gisslén. ”Där hör jag inte att det finns någon sådan tanke och det tycker jag är väldigt olyckligt.”

Folkhälsomyndighetens nya organisationsstruktur kan ses som ett direkt svar på den kritik som framförts, men frågan kvarstår om huruvida förändringarna är tillräckligt genomgripande för att säkerställa bättre beredskap inför framtida hälsokriser. Experternas förtroende för myndigheten har under de senaste åren varit föremål för debatt, särskilt i ljuset av hanteringen av covid-19-pandemin.

Socialminister Jakob Forssmed uttrycker försiktig optimism kring myndighetens föreslagna förändringar. Han anser att Folkhälsomyndigheten är på rätt väg, men har samtidigt begärt ytterligare två uppföljningstillfällen för att säkerställa att de föreslagna åtgärderna implementeras på ett ändamålsenligt sätt.

Diskussionen om balansen mellan medicinsk expertis och förvaltningskompetens i myndigheter som Folkhälsomyndigheten är inte unik för Sverige. I många länder har pandemin aktualiserat frågor om hur vetenskaplig expertis bäst kan integreras i beslutsprocesser och organisationsstrukturer inom folkhälsoområdet.

För Folkhälsomyndigheten innebär detta en utmaning i att både tillvarata den befintliga medicinska kompetensen och rekrytera nya professioner som kan stärka myndighetens beredskap inför kommande hälsohot, samtidigt som man måste återuppbygga förtroendet hos kritiska röster inom läkarkåren.