Gotlänningar protesterar mot höga färjepriser när Trafikverket utelämnar lösning

Besvikelsen var stor efter att Trafikverket förra veckan presenterade sin nationella infrastrukturplan för de kommande åren. I planen saknas helt förslag på hur priserna på färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet kan minskas, något som väckt starka reaktioner bland öborna.

Meit Fohlin, regionstyrelsens ordförande på Gotland, tolkar avsaknaden av lösningar som att regeringen inte inkluderar Gotland i den nationella infrastrukturplaneringen.

”Man tänker vägar och tåg. För vår del är färjan vår väg,” säger Fohlin med eftertryck.

Gotlands situation är unik i Sverige. Som landets enda öregion utan fast förbindelse till fastlandet är färjetrafiken inte bara en transportmöjlighet utan en nödvändighet – den enda vägen ut i världen för de cirka 60 000 bofasta gotlänningarna.

De senaste årens prisutveckling för färjetrafiken har blivit ett växande problem. Kostnaderna för att resa mellan ön och fastlandet har stigit markant, vilket enligt Fohlin har lett till att många gotlänningar känner sig alltmer isolerade när de inte längre har råd att resa lika ofta som tidigare.

”Det här är ett av flera dråpslag mot oss gotlänningar,” förklarar Fohlin. ”När priserna stiger blir konsekvenserna direkt kännbara för både privatpersoner och näringsliv.”

I mitten av september tog det regionala styret initiativ till en ”priskommission” där Socialdemokraterna tillsammans med Moderaterna ska driva ett intensifierat påverkansarbete. Fokus ligger på att få nationella beslutsfattare att förstå allvaret i situationen.

”Vi ska gå ifrån framtagande av information och statistik till att verkligen jobba med en påverkanskampanj på nationell nivå,” understryker Fohlin.

Problematiken med färjepriserna handlar inte bara om tillgänglighet för gotlänningarna. Turismen är en central näring för ön, med över en miljon besökare årligen under normala omständigheter. Höga transportkostnader påverkar därmed hela regionens ekonomi och utvecklingsmöjligheter.

Den frustration som byggts upp bland öborna tar sig nu allt tydligare uttryck. På sociala medier ökar aktiviteten kring frågan, och flera namninsamlingar mot de höga priserna har startats. Engagemanget visar att frågan berör många på ett djupt personligt plan.

En av de engagerade gotlänningarna är Marlene Jakobsson, som på tisdagen arrangerar en tyst ljusmanifestation vid hamnplan i Visby. Protesten riktar sig direkt mot prisutvecklingen och den upplevda bristen på förståelse från nationella beslutsfattare.

”Vi blir utestängda, vi blir isolerade och har inte råd att resa. Vi kan liksom inte spara in på det här,” säger Jakobsson med eftertryck.

Ljusmanifestationen väntas samla många deltagare som delar oron över öns allt mer isolerade situation. Målet är att skapa uppmärksamhet kring frågan och visa på det breda folkliga stödet för åtgärder.

Trafikverkets prioriteringar i infrastrukturplanen speglar en bredare problematik som många glesbygdsområden upplever – känslan av att hamna i skymundan när nationella resurser fördelas. För Gotlands del blir denna problematik extra påtaglig eftersom ön saknar alternativa transportvägar.

Regionens politiska ledning poängterar att frågan om färjepriser ytterst är regeringens ansvar. Priskommissionen blir därför ett verktyg för att systematiskt lyfta frågan på nationell nivå och framtvinga konkreta åtgärder.

Medan debatten fortsätter lever många gotlänningar med konsekvenserna av de höga färjepriserna. För vissa innebär det färre besök till släktingar på fastlandet, för andra försvåras möjligheten att pendla till arbete eller studier. För Gotland som helhet handlar det om förutsättningarna att fortsätta utvecklas som en levande region året runt, inte bara under turistsäsongen.

Om inte problemet med de höga transportkostnaderna löses finns en oro att Gotland gradvis kommer att isoleras ytterligare, med potentiellt allvarliga konsekvenser för befolkningsutveckling, näringsliv och samhällsservice.