Gozzi dementerar SD-samarbete om Åkesson-låt

Den nya låten ”As long as my heart beats”, som släpptes den 14 augusti, har väckt starka reaktioner inom den svenska musik- och politikvärlden. Låten, som är ett samarbete mellan artisten Rasmus Gozzi och den uppmärksammade profilen Fröken Snusk, har tolkats som ett inlägg i valrörelsen till stöd för Sverigedemokraterna. Tolkningen grundar sig i att både Gozzi och Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson är listade som kompositörer till verket.

Gozzi själv tillbakavisar dock att låten skulle vara en del av partiets officiella kampanj. I en kommentar understryker han att samarbetet inte är politiskt motiverat eller ekonomiskt betingat av partiet. – Vi har inte blivit betalda av dem för att göra den här låten. Vi är våra egna personer och artister, säger han.

Trots detta är kopplingen till Åkesson tydlig. Producenten beskriver samarbetet som framgångsrikt och lyfter särskilt fram partiledarens musikaliska kompetens. – Att göra musik tillsammans har varit otroligt lyckat. Framför allt är Jimmie en fantastisk pianist, säger Gozzi.

Samarbetet väcker frågor kring gränslandet mellan populärkultur och politik. För Sverigedemokraterna, som under en längre tid försökt bredda sin väljarbas bland yngre människor, är samarbeten med inflytelserika artister ett sätt att nå nya målgrupper. Rasmus Gozzi är sedan tidigare känd för att producera musik med stor viral spridning, ofta med texter som rör fest, relationer och vardagliga ämnen snarare än politik. Fröken Snusk har i sin tur gjort sig känd som en kontroversiell aktör med en provokativ stil.

Att politiska ledare och artister samarbetar är i sig inget nytt. Under tidigare valrörelser har flera partier använt musik för att engagera väljare. Det som gör detta fall särskilt anmärkningsvärt är att en sittande partiledare själv medverkar som kompositör och uppges spela piano på låten. Det är ovanligt att en partiledare på detta sätt är direkt involverad i den konstnärliga processen för en kommersiell musikutgivning.

Musikindustrin har under de senaste åren sett en ökad trend av samarbeten mellan artister och varumärken eller organisationer. För artister handlar det ofta om att nå en bredare publik eller skapa uppmärksamhet i ett alltmer fragmenterat medielandskap. För politiska partier är det ett sätt att humanisera sina företrädare och närma sig kulturvärlden, som annars ofta uppfattas som politiskt vänsterorienterad.

Reaktionerna på låten har dock varit blandade. En del lyssnare ser den som ett naturligt uttryck för yttrandefrihet och konstnärlig frihet, medan andra kritiserar den för att bidra till en normalisering av ett parti som har en omdebatterad historia i svensk politik. Inom sociala medier har diskussionen varit intensiv, med både positiva och negativa kommentarer.

Att en partiledare för ett riksdagsparti medverkar i en populärkulturell produktion på detta sätt är historiskt sett ovanligt i Sverige. Det kan ses som ett tecken på en bredare förändring där politiken i allt högre grad tar sig uttryck i kulturella sammanhang, bortom traditionella debattartiklar och talarstolar. Det är ännu för tidigt att säga vilken inverkan låten kommer att ha på valrörelsen eller på de inblandade artisternas karriärer. Men det står klart att samarbetet har satt fart på en diskussion om var gränsen mellan konst, underhållning och politisk opinionsbildning går.

För Rasmus Gozzi och Fröken Snusk kan samarbetet med Åkesson innebära både möjligheter och risker. Å ena sidan ger det dem en enorm exponering och en plats i det offentliga samtalet. Å andra sidan riskerar de att förlora lyssnare som inte delar partiets politik eller som ogillar att musikaliska uttryck kopplas samman med partipolitik. Den framtida utvecklingen för detta samarbete, och eventuella nya låtar med samma konstellation, lär därför följas med stort intresse.