I över 200 människor har bekräftats döda efter ett jordskred vid coltangruvorna i Rubaya i östra Demokratiska republiken Kongo. Katastrofen utlöstes av kraftiga regn i området, enligt uppgifter från provinsens talesperson.

”För närvarande har vi över 200 döda, och några av dem ligger fortfarande begravda i leran och har ännu inte kunnat bärgas”, förklarade Lumumba Kambere Muyisa, talesperson för guvernören i provinsen Norra Kivu, för internationella medier.

Gruvområdet i Rubaya, liksom större delen av Norra Kivu-provinsen, kontrolleras för närvarande av rebellgruppen M23, som enligt flera internationella observatörer stöds av grannlandet Rwanda. Detta komplicerar räddningsarbetet och försvårar för myndigheter att nå fram till olycksplatsen.

Gruvorna i Rubaya är kända för sin produktion av coltan, en mineral som ofta klassificeras som ”konfliktmineral”. Coltan utvinns för att få fram metallen tantal, som är en kritisk komponent i tillverkningen av mobiltelefoner, datorer och annan modern elektronik. Den höga globala efterfrågan på denna resurs har under många år drivit konflikter mellan olika väpnade grupper som tävlar om kontrollen över gruvområdena.

Östra Kongo har länge plågats av väpnade konflikter och instabilitet, där strider om värdefulla mineralresurser utgör en central del. Regionen är rik på flera strategiska mineraler som används i den globala teknologiindustrin, men lokalbefolkningen får sällan del av dessa rikedomar. Istället har mineralutvinningen bidragit till våldsspiraler och humanitära kriser.

M23-rebellerna, som återaktiverades 2021 efter att ha varit relativt inaktiva i flera år, har gradvis tagit kontroll över stora delar av Norra Kivu. FN-experter och Kongos regering hävdar att Rwanda aktivt stödjer rebellgruppen, något som Rwanda konsekvent förnekat.

Jordskred och gruvolyckor är vanliga i regionen, särskilt under regnperioden. Många gruvor drivs utan tillräcklig säkerhet och utan hänsyn till miljörisker. Småskalig gruvdrift, ofta kallad ”artisanal mining”, sysselsätter tusentals människor som arbetar under farliga förhållanden, ofta utan skyddsutrustning eller formell utbildning.

Den internationella elektronikbranschen har under de senaste åren försökt implementera system för att spåra mineralernas ursprung och undvika så kallade konfliktmineraler. Flera initiativ, som exempelvis Dodd-Frank Act i USA, har syftat till att öka transparensen i leveranskedjorna. Trots detta fortsätter handeln med konfliktmineraler, delvis på grund av svårigheten att kontrollera utvinningen i instabila områden.

Coltan har blivit en symbol för vad som kallas ”resursflukt” i Afrika, där värdefulla råvaror exporteras till industriländer medan lokalbefolkningen lever i fattigdom och drabbas av våld kopplat till kampen om resurserna.

Enligt humanitära organisationer i regionen försvåras räddningsarbetet av både den politiska situationen och de geografiska förhållandena. Vägnätet är i dåligt skick och under regnperioden blir många vägar oframkomliga, vilket försenar både räddningspersonal och nödhjälp.

Flera internationella organisationer har uppmanat till ökad uppmärksamhet kring situationen och efterlyst stöd för de drabbade familjerna. Det finns också farhågor om att dödssiffran kan stiga ytterligare när räddningsarbetare når fram till fler delar av olycksområdet.

Jordraset i Rubaya belyser återigen de komplexa utmaningar som östra Kongo står inför – en kombination av naturkatastrofer, resurskonflikter, och politisk instabilitet. För lokalbefolkningen innebär det en fortsatt kamp för överlevnad i skuggan av en global ekonomi som är beroende av regionens mineraltillgångar.