Denna marmortavla, innehållandes nio av de Tio Budorden inskrivna i paleo-hebreisk skrift, har väckt stor uppmärksamhet och diskussion, inte minst på grund av sin höga slutpris vid auktion. Tavlans proveniens, dess historia och ägarlängd, har varit föremål för granskning. Det är inte så att någon påstått att tavlan skulle vara det ursprungliga förbundsarket som beskrivs i Bibeln, utan snarare att dateringen till mellan 300 och 800 e.Kr. väcker frågor. Denna datering placerar tavlan långt efter den tid då de Tio Budorden enligt traditionen gavs till Moses. Experter har även uttryckt tvivel kring tavlans äkthet då den endast innehåller nio av de Tio Budorden. Denna brist, tillsammans med dateringen, har gett upphov till spekulationer kring tavlans historiska och religiösa betydelse.
Auktionen, där tavlan såldes för en summa som vida översteg den ursprungliga värderingen, väckte starka reaktioner. Många ifrågasatte det höga priset och menade att det var oproportionerligt i förhållande till tavlans vetenskapliga och historiska värde. Dock kan de som oroade sig över det höga priset finna en viss tröst i att budet om att inte missbruka Herrens, din Guds, namn faktiskt finns med på tavlan. Detta bud, centralt inom judendomen, betonar vikten av respekt och vördnad för Gud. Att just detta bud finns med på tavlan ger den en viss religiös tyngd, trots de frågetecken som finns kring dess ursprung och ålder.
Tavlans historia, så som den presenterats av auktionshuset Sotheby’s, är fascinerande. Den sägs ha upptäckts år 1913 i det som idag är Israel. Under en lång period var tavlan i privat ägo, okänd för den bredare allmänheten och forskarvärlden. Det var först när en arkeolog, bosatt i Israel, insåg tavlans potentiella betydelse som den kom att uppmärksammas. Arkeologen köpte tavlan och därmed inleddes en ny fas i dess historia. Detta förvärv var avgörande för att tavlan skulle komma att studeras och analyseras närmare.
Tavlan hamnade senare på ett judiskt museum i Brooklyn, New York. Här blev den en del av museets samlingar och tillgänglig för en större publik. Museet gav tavlan en plattform och en kontext, vilket bidrog till att öka intresset för dess historia och betydelse. Efter en tid i museets ägo såldes tavlan vidare till en privat samlare. Denna försäljning innebar att tavlan återigen hamnade utanför den offentliga sfären och dess framtida tillgänglighet för forskning och allmän beskådan blev osäker.
Den paleo-hebreiska skriften, som budorden är inskrivna i, är en äldre form av hebreiska alfabetet. Denna skrift användes under en lång period i det forntida Israel och har en stark koppling till den judiska historien och traditionen. Att budorden är skrivna i just denna skrift ger tavlan en aura av historisk autenticitet, även om dateringen och avsaknaden av ett budord väcker frågor. Den paleo-hebreiska skriften bidrar till tavlans mystik och gör den till ett intressant objekt för både forskare och samlare.
Sammanfattningsvis är marmortavlan med de nio budorden ett objekt omgärdat av både fascination och kontrovers. Dess höga pris, de saknade budorden, den omdiskuterade dateringen och den fascinerande historien gör den till ett unikt och gåtfullt föremål. Oavsett om tavlan är en genuin artefakt från en svunnen tid eller en senare kopia, så väcker den viktiga frågor om historia, religion och kulturarv. Dess framtid, och huruvida den kommer att bli tillgänglig för forskning och allmän beskådan, återstår att se. Tavlan står som en symbol för de gåtor och utmaningar som arkeologer och historiker ständigt ställs inför i sin strävan att förstå och tolka det förflutna.
