Sverige är i jämförelse med många andra länder relativt förskonat från giftiga växter, men det finns undantag som är viktiga att känna till. Bland de växter som kan utgöra en hälsorisk finns fingerborgsblomma, ormrot och stormhatt – arter som växer i den svenska naturen och som kan ge allvarliga symptom vid kontakt eller förtäring.

Torbjörn Tyler, som är expert på svenska växter, förklarar att faran varierar mellan olika arter. De flesta av de giftiga växterna behöver ätas för att verkligen utgöra en fara, men vissa är så toxiska att det räcker med att röra vid dem och sedan slicka sig på fingrarna för att symptom ska uppstå. Detta gör det särskilt viktigt för föräldrar och de som vistas mycket i naturen att kunna identifiera dessa växter.

Giftinformationscentralen tar emot samtal om misstänkta förgiftningar regelbundet. Peter Hultén, som arbetar som apotekare vid centralen, berättar att det främst är föräldrar som hör av sig när deras barn har slickat på eller svalt något och fått problem. Enligt honom är det dock ovanligt med allvarliga fall av förgiftning från växter i Sverige.

De vanligaste symptomen vid kontakt med giftiga växter är relativt lindriga och inkluderar hudutslag, brännande känsla i munnen och eventuellt ett par dagars magbesvär. Allvarliga fall är mycket sällsynta, särskilt bland barn. Peter Hultén råder ändå alla som kommit i kontakt med en giftig växt att kontakta sjukvården, men betonar samtidigt att man inte behöver oroa sig i onödan.

Det finns inget i växternas utseende som avslöjar att de är giftiga, vilket gör kunskap och information desto viktigare. De flesta av de giftiga växterna som finns i Sverige är inte nya eller invasiva arter, utan har funnits här länge och är en del av den svenska floran. Några av dem, som malört och ormrot, har till och med minskat i antal över tid.

Torbjörn Tyler förklarar att många av dessa växter trivs i det man skulle kunna kalla skräpiga miljöer – runt hus och lador. I modern tid röjs denna typ av miljöer oftare än tidigare, vilket har bidragit till att vissa giftiga växter blivit mindre vanliga. Trots att växterna kan vara farliga, anser han inte att människor bör ta till bekämpningsmedel och andra metoder för att bli av med dem.

Han påpekar att det handlar om vilda arter som är en del av vår natur, och att röja bort dem kan få andra konsekvenser för ekosystemet. Naturen är komplex och varje växtart fyller en funktion, även om de kan vara farliga för människor.

Det finns dock undantag där Tyler kan gå med på att man bör överväga borttagning. Ett sådant exempel är jätteloka, som växer bland annat vid badplatser och sjöar där barn leker. I sådana miljöer där risken för kontakt med barn är stor kan det vara motiverat att röja bort växten. Samtidigt påpekar han att växten trivs just i dessa miljöer, vilket innebär att den sannolikt kommer att komma tillbaka även efter röjning.

Bland de farligaste växterna i Sverige finns belladonna, en ovanlig växt som kan orsaka hallucinationer och hjärtklappning. Ormroten innehåller det giftiga ämnet atropin i roten, vilket kan leda till medvetslöshet. Fingerborgsblomman är mycket giftig att äta och symptom kan dröja flera timmar innan de visar sig.

Andra växter att vara vaksam på är höstlöja, vars rot är särskilt giftig och kan ge magsmärtor, kräkningar och diarré. Oleander innehåller ämnen som kan påverka hjärtat, och allvarliga förgiftningar har inträffat vid medicinsk användning. Stormhatt kan vara dödlig även i små mängder, och dödsfall har inträffat när växten blandats ihop med ätliga rötter.

Giftinformationscentralen betonar vikten av att vara försiktig och kunna identifiera farliga växter, särskilt för barnfamiljer. Samtidigt är budskapet att inte överdriva riskerna – med grundläggande kunskap och försiktighet kan man njuta av den svenska naturen säkert.