Sverige avslutade sitt världsmästerskap i handboll med en tung förlust mot Norge i den sista matchen av mellanrundan. Matchen, som spelades i Oslo, var betydelselös resultatmässigt då båda lagen redan var utslagna ur mästerskapet, men den symboliska vikten av att besegra grannlandet och avsluta turneringen på ett någorlunda positivt sätt var påtaglig. Norge visade sig dock vara det starkare laget från start och dominerade stora delar av matchen. Sveriges svaga försvarsspel i första halvlek gav Norge en klar ledning, och trots en viss uppryckning i andra halvlek kunde det svenska laget aldrig riktigt hota. Slutresultatet blev en femmålsförlust, vilket satte punkt för ett historiskt dåligt mästerskap för det svenska herrlandslaget.
Den 14:e platsen som Sverige slutligen landade på är den sämsta placeringen någonsin i ett VM-sammanhang för herrarna. Förbundskapten Michael Apelgren uttryckte sin besvikelse efter matchen och medgav att laget underpresterat. Han betonade att spelarna kämpat och gjort sitt bästa, men att det inte varit tillräckligt. Apelgren konstaterade att en svår period väntar med hård kritik och att det kommer att krävas hårt arbete för att vända den negativa trenden efter de senaste årens framgångar. Han menade att laget borde presterat bättre och att det inte är läge att komma med ursäkter.
Sveriges VM-resa inleddes lovande med segrar mot Japan och Chile, men därefter kom förlusterna som radade upp sig. Den avgörande matchen mot Brasilien, som hade kunnat säkra en kvartsfinalplats, slutade med svensk förlust. Detta blev vändpunkten för mästerskapet och laget lyckades aldrig återhämta sig. Sebastian Karlsson, en av Sveriges nyckelspelare, delade Apelgrens besvikelse och erkände att laget inte varit tillräckligt bra, varken i matchen mot Norge eller i de föregående matcherna. Han uttryckte frustration över att laget inte lyckades prestera på den nivå de vet att de kan.
Karlsson pekade på det fina anfallsspelet i början av turneringen som sedan tyvärr avtog. Han beskrev uttåget som en stor besvikelse och ett misslyckande att inte nå kvartsfinal. Den dåliga prestationen i VM står i stark kontrast till de höga förväntningar som fanns på laget inför turneringen, med tanke på de senaste årens framgångar. Resultatet väcker nu frågor om vad som gick fel och vilka förändringar som behöver göras för att återställa svensk handboll till den nivå som förväntas.
Den svenska handbollsledningens utmaning blir nu att analysera orsakerna till det svaga resultatet. Var det taktiska missar, bristande spelarkvalitet, eller mentala blockeringar som låg bakom underprestationen? Svaren på dessa frågor blir avgörande för att kunna planera framåt och bygga ett slagkraftigt lag inför kommande mästerskap. Att vända den negativa trenden och återupprätta förtroendet hos supportrar och media kommer att kräva en grundlig utvärdering och en tydlig strategi för framtiden.
Det misslyckade världsmästerskapet kastar en skugga över svensk handboll och lämnar många obesvarade frågor. Förhoppningsvis kan den här motgången fungera som en väckarklocka och sporra laget till att komma tillbaka starkare i framtiden. Det krävs dock hårt arbete och en noggrann analys för att identifiera och åtgärda de brister som uppenbarades under turneringen. Endast då kan svensk handboll återta sin plats bland de ledande nationerna i världen.
