Exklusivt innehåll:

Toppmäklare misstänkta har lurat sina vänner på flera miljoner

Mäklaren säger att han gjorde det för att få...

Förlänger med Timrå – presenterades i matchen

Under förra säsongen kom 20-årige Simon Forsmark till Timrå...

Hon hittade sina åtta barn skurna i delar

Tillbaka till helvetet

– Jag begravde alla ensam. 

Jinakonanu Bakai Ariet har virat en röd sjal runt håret och knutit ihop ändarna högst upp som en krona. Hon har ett vitt kulhalsband och ett vitblåmönstrat tyg virat som kjol. Händerna vilar i knät. 

Händerna som hon använde för att gräva ner sina barn och barnbarn. 

Det är en äldre kvinnas händer. En mammas händer. En mormors.

Hennes yngsta barnbarn var fyra år. 

– De dödade dem med machete, kniv och en kortare machete som de använder för att skära av huvuden. 

Jag försäkrar mig om att jag har förstått detaljen om huvudena korrekt och hon bekräftar. 

Hon hittade barnen i delar.

– Människorna här dör väldigt plågsamt. 

Foto: MAGDA GAD

Blicken ser ut som att den varken orkar känna eller hoppas. Ändå är det hon som har sökt sig till mig och vill berätta sin historia.


När jag flög hit studerade piloten regnskogen som täcker marken och bergen. Samma kompakta skog som gorillorna i Virungaparken lever i. 

När vi hade passerat staden Beni och hade Uganda på höger sida och Sydsudan rakt fram pekade han ut genom rutan till vänster. 

– Titta, de här byarna har tömts. De har börjat växa igen. Det finns inga människor kvar. Det pågår en humanitär katastrof här som är helt okänd för världen. 

Piloten tvingades själv fly när milisgruppen som strider under IS svarta flagga närmade sig hans hus. 

Planet skakade till när han satte ner hjulen i staden Bunia i den nordostliga provinsen Ituri. 

Nu sitter jag med Jinakonanu Bakai Ariet i flyktinglägret Rwampara utanför Bunia. Vägen hit är gropig av röd jord och används av kor, getter och bilar. Jag såg även beväpnade män som körde motorcyklar och höll automatkarbiner i luften. 

Byarna är tömda på människor och regnskogen tar över.

Foto: MAGDA GAD

De gula dunkarna förblir tomma. Vattnet har tagit slut i lägret.

Foto: MAGDA GAD

Här sveper mörkret in över den vidsträckta slätten. På ett ställe där man kan hämta vatten har kvinnor och barn slagit sig ner i leran med gula dunkar som förblir tomma. Vattnet har tagit slut. 

Svälten verkar aldrig ta slut. I går hittades tre barnlik i lägret. 

Undernäringen spänner i 59-åriga Jinakonanus ansikte. Hon säger att hon är en änka från Kunda i Ituri. Efter att hennes man dödades år 2000 levde hon med sina nio barn, det äldsta var 43 år och det yngsta 15. Det livet tog slut när hon en sommardag 2020 gick på en begravning för en släkting som hade dött. 

– När jag kom tillbaka såg jag att hela min familj hade dödats. Elva var dödade, åtta var mina barn och tre var mina barnbarn. Alla mina barn dödades, utom min sistfödda dotter som de tog till djungeln.

Efter att hennes man dödades av folkgruppen lendu år 2000 levde Jinakonanu Bakai Ariet med sina nio barn. Bara ett av barnen lever än. Hon togs som sexslav till djungeln.

Foto: MAGDA GAD

Våldet har eskalerat de senaste två åren. Särskilt attacker med machete och våldtäkter. Undantagstillstånd är utlyst sedan maj 2021, då Kongos president Félix Tshisekedi beordrade militär och polis att ta över styret i Ituri. Han har kallat det som sker för ”ett försök till folkmord”. 

Av de 5,7 miljoner som bor i provinsen har 1,7 miljoner drivits på flykt och 2,8 miljoner är i akut behov av hjälp, enligt UNHCR.

Foto: MAGDA GAD

I lägret finns ingen hjälp att få. Inte ens mat, tält och malariamyggnät till de nyanlända. De får sova utomhus under uppspända skynken utan väggar och golv. 

Två korta pojkar kommer släpandes på en metalltunna som de bär mellan sig. Har de bränsle kan de göra upp eld i den. Några eldar skor. De har ingen ved och behöver koka kassavalöv. Andra har kokat gröt på lera. Det gör barnen sjuka, men mammorna har inget annat att fylla deras magar med. De säger att barnen gråter om de inte ger dem något. 

Två pojkar släpar på en metalltunna som de kan göra upp eld i – om det finns bränsle.

Foto: MAGDA GAD

15-åriga Gisel kom hit för en månad sedan och är en av dem som sover ute. Hon säger att det är tur att det inte har regnat i dag. När det regnar förvandlas leran till dy. 

– Hela min by har tömts, ingen är kvar där. Några från min by sover under skynken och några sover här utanför. Det finns ingen mat, på morgonen måste vi gå ut och tigga. 

Gisel, 15, sover ute i leran på nätterna.

Foto: MAGDA GAD

Omvärlden kämpar med ett annat problem. Den lider av så kallad ”givartrötthet”. År 2021 fick UNHCR in drygt hälften av de pengar som de behövde för Kongo.

Jinakonanu Bakai Ariet hänger med nacken. Hon tillhör folkgruppen hema. Milisen CODECO, som från början var ett bondekooperativ för folkgruppen lendu, låg bakom massakern av hennes barn och barnbarn och kidnappningen av hennes 15-åriga dotter ”Marie”. 

I Ituri finns en konflikt mellan folkgrupperna lendu och hema, som liknar konflikten mellan hutu och tutsi i Rwanda 1994. Den franska kolonialmakten favoriserade gruppen tutsi, vilket splittrade dem från hutu. I Kongo favoriserade den belgiska kolonialmakten boskapsägarna hema, vilket splittrade dem från jordbrukarna lendu. 

Lendu anser sig vara förtryckta när det gäller ägande av mark, politisk makt och utbildning. CODECO-milisen, som består av lendu, vill ta tillbaka mark från hema.

Soldater bär vapen och utrustning på väg tillbaka från fronten i Kinyamahura i maj 2012.

Foto: MARC HOFER/ TT NYHETSBYRÅN

Vår tids största och dödligaste krig

Magda Gad har skrivit förordet till Fredspristagaren doktor Denis Mukweges självbiografi, som handlar om hans arbete mot sexuellt våld i Kongo. Här kan du läsa mer om boken.


Första Kongokriget, 1996-1997, bröt ut när folkmordet i Rwanda spillde över i östra Kongo och grannländerna Rwanda och Uganda invaderade.

Andra Kongokriget, 1998-2003, kallas Afrikas världskrig. Även då invaderade Rwanda och Uganda. Totalt stred nio länder och 30 beväpnade grupper om Kongos naturtillgångar.

Sedan 2003 pågår en fredsprocess, men i det mineralrika östra Kongo har kriget fortsatt.

Under det andra Kongokriget beräknas minst 3,3 miljoner människor ha dödats. Räknat fram till i dag talar många om dödstal på mellan 6 och 7 miljoner.

Det gör kriget i Kongo till världens största och dödligaste i modern tid.

Kongokriget är också ett av de mest underrapporterade i medier. De första två åren av kriget i Kongo, när omkring 1,8 miljoner människor dog, hade New York Times elva gånger fler artiklar om Israel-Palestina (2 000 döda under samma tid) och CNN 53 gånger så många. 

Precis som under folkmordet i Rwanda händer det att grannfamiljer dödar varandra i Kongo. En kvinna som tidigare var granne med Jinakonanu är nu med i CODECO. 

– Jag känner henne väldigt väl. Hon gjorde sitt bästa för att låta min dotter komma därifrån. De bad om 1 500 dollar i lösensumma, jag kunde inte betala det och ett befäl behöll henne i djungeln. 


Men efter elva månader lyckades grannen få ut ”Marie”, som har återförenats med sin mamma i lägret Rwampara. Jinakonanu säger att dottern svimmar ofta. 

– Hon svimmar när hon tänker på sitt liv och att alla hennes syskon är borta. 

Jag får träffa ”Marie”. Hon har blivit 16 år och har på sig en vit skjorta. Håret är samlat i små flätor som slutar i nacken. Kinderna buktar inåt efter månaderna i regnskogen med milisen.

– Vi behövde springa hela tiden, mellan striderna. När det var strider sprang männen åt ett håll och jag fick springa med kvinnorna och barnen åt ett annat håll. De stred mot regeringssoldater. Det fanns inte så mycket mat, de stoppade kassava i vatten. I början slog de mig mycket. Första veckan led jag väldigt mycket, de störde mig mycket. 

Foto: MAGDA GAD

Med ”störde mig” menar hon att de våldtog henne. En pastor som har sett till att hon har fått stöd från den lokala kyrkan säger att hon var milisens sexslav.

Dagen då hon togs tillfånga såg hon sina syskon huggas ihjäl. 

– Det var runt sju på kvällen. Lendu kom och började döda soldater och andra människor. De dödade och dödade. De kom till vårt hus och dödade min familj, mina bröder och systrar. De tog vapen och mat från alla hus, de stal det och tog det till djungeln.

”Marie” skulle vilja lära sig använda symaskin och jobba som sömmerska i framtiden, men hon tror inte att det är möjligt. 

– Nu bor jag med min mamma. Hon är den enda jag har kvar. Jag har inget annat i livet. 

Maries mamma Jinakonanu Bakai Ariet andra från höger på bilden, här tillsammans med andra mammor i flyktinglägret Rwampara.

Foto: MAGDA GAD

Samtidigt som konflikten mellan lendu och hema har förvärrats har den jihadistiska milisen ADF, som har sin bas i Ituri, svurit trohet till IS och strider för sharialagar och en islamisk stat. USA har terrorklassat gruppen och kallar den för ISIS-DRC, Islamic State of Iraq and Syria – Democratic Republic of the Congo. Tillsammans med IS i Mozambique utgör de den nyaste fronten i världen för IS.

Grannlandet Uganda, som har drabbats av terrordåd utförda av ISIS-DRC, har inlett en offensiv mot gruppen tillsammans med kongolesiska regeringsstyrkor, ett krig som inkluderar drönare och flygbombningar. I december 2021 skickade Uganda in marktrupper i Ituri. 

Jag träffar en ugandisk elitsoldat i Bunia och frågar honom om IS i Kongo gör samma saker som IS i Irak och Syrien. Om de har självmordsbombare och utländska krigare. 

– Det är exakt så. I november skickade de självmordsbombare till Kampala, säger han. 

Lägren klarar inte av att ta emot alla som fördrivs. Mjölet, oljan och bönorna som kommer från FN:s livsmedelsprogram WFP ska räcka i två månader, men det räcker bara i fyra dagar. 

Människorna som försöker överleva i flyktinglägret utanför Bunia har fördrivits från sina byar.

Foto: MAGDA GAD

”Vi lever som slavar här. Förut kunde vi ha några kycklingar och grisar och getter, nu kan vi inte det för vi har ingen mark”, berättar Mama Esther om livet i lägret.

Foto: MAGDA GAD

”CODECO skjuter, skjuter och dödar. De dödade folk i min by i går. De dödar med machete och gevär”, säger Bakai Ariet, 30 år, som har sex barn.

Foto: MAGDA GAD

https://datawrapper.dwcdn.net/G8zHH/2/

I Rwamparalägret kommer många kvinnor fram och vill berätta om svälten. Mina ögon dras till Anuarite Dedasi. Hon har ett brett ärr över hela vänstra kinden. Milismän högg upp den med machete när de dödade fem personer från hennes familj i byn Che. 

– Min pappa dödades, min mamma också, och min syster, min faster och min farbror. 

Anuarite är 27 år, har tre barn och en man som är sjuk. 

– Om jag inte kan jobba på någons åker eller hitta ved kan vi inte äta. Det finns en plats där man kan hämta vatten, men det räcker inte till alla. Vi har inga madrasser så vi sover på marken.  

Vad äter ni en vanlig dag?

– Vi äter kassavalöv, ingen mat. Om vi äter på morgonen kan vi inte äta något mer på hela dagen.

Foto: MAGDA GAD

39-åriga Tabo Onesieta kommer också från byn Che. Stora delar av hennes familj har blivit ihjälhuggna av CODECO-milisen. 

– Det var tidigt på morgonen, innan vi hade vaknat. De dödade min pappa, de dödade min farfar, de dödade mina två fastrar, de dödade min storebror, de dödade mina tre systrar och de skar mig här. 

Vänsterhandens fingrar drar över ett ärr på högerarmen. 

– När de dödade min pappa föll hans kropp över mig. Allt blod från min pappa rann ut över mig och de trodde att jag också var död. När folk kom för att att begrava kropparna undrade jag själv om jag levde. Jag var skadad och låg med de döda, så jag trodde att jag var död. 

Foto: MAGDA GAD

Hon tar ett andetag.

– Några pojkar i byn fick sina händer avhuggna och deras mammor dödades. Det är vanligt. Miliserna gör det här. 

Hur är livet här i lägret?

– Det finns inget liv här.


”Mama Esther”, som är född 1962 – hon har inte räknat ut hur gammal hon är – har flytt fyra gånger i sitt liv. Hon rör höger handflata framför munnen så att det kommer ut ett högt ljud: ”Ooooaahooooaahooooaahooooaahooooaah!”

– Det är så de låter när de kommer! Då vet vi att de ska döda människor!

Hur ofta gör de det?

– När de har lust. De kommer med gevär och machetes. De kommer tidigt vid fem på morgnarna och börjar döda folk när de sover. Det är olika miliser. 

Foto: MAGDA GAD

De här männen som dödar, våldtar de också?

– Ja, det gör de. De våldtog mig. De tog in mig i djungeln och pekade med vapen mot mig och sa att om vi inte kan våldta dig nu så kommer vi att döda dig. De slog mig så mycket i ryggen att jag fick opereras efteråt. 

Hon börjar gestikulera med händerna. Spänner dem och hugger med handryggarna över sin hals, sin bröstkorg och armarna.

– Vi bara fortsatte springa och springa och springa, från en plats till en annan. Du bygger ett nytt hus någonstans, de eldar upp det huset. Husen byggs av gräs så de är enkla att elda upp, och du får springa igen. När du springer följer de efter dig och när de hittar dig dödar de dig. De hugger av ditt huvud, skär upp din kropp från halsen och neråt över magen så du delas i två delar och sedan lämnar de kroppsdelarna där.

Har någon i din familj dödats på det sättet?

– Ja, de dödade min storebror och hans barn. Han hade sju barn, den yngsta ammades fortfarande, det var en bebis. De dödade dem och kastade deras kroppar i utedasset.

Lägret i Rwampara är inte säkert, utan ligger öppet utan något skydd. Attacker har gjorts i närheten och många är rädda för att vara här.

Foto: MAGDA GAD

Kongo och IS

Magda Gad har skrivit förordet till Fredspristagaren doktor Denis Mukweges självbiografi, som handlar om hans arbete mot sexuellt våld i Kongo. Här kan du läsa mer om boken.


En milisgrupp i den Demokratiska Republiken Kongo och en milisgrupp i Mozambique har svurit trohet till IS och utgör tillsammans ISCAP – the Islamic State Central Africa Province (ISCAP).

Redan 2017 fanns det band mellan gruppen i Kongo och IS.

I april 2019 började IS ta på sig terrordåd som gjordes av gruppen i Kongo.

I mars 2021 terrorklassade USA de två grenarna i Kongo och Mozambique och benämnde dem ISIS-DRC och ISIS-Mozambique.

I maj 2021 utlyses undantagstillstånd i provinsen Ituri i nordöstra Kongo, där ISIS-DRC har sin bas.

I december 2021 inledde Uganda och Kongo en militär offensiv mot ISIS-DRC i provinsen Ituri. Även amerikanska specialstyrkor har kommit till Kongo 

ISIS-DRC bildades när milisgruppen ADF (Allied Democratic Forces), jihadister som ursprungligen kommer från Uganda och som vill inrätta en islamisk stat, svor trohet till IS.

Hur nära band som egentligen finns mellan ISIS-DRC och moderorganisationen IS tvistas det om. Vissa menar att det främst är ett ”bekvämlighetsäktenskap”, där ISIS-DRC kan använda sig av IS våldskapital och IS kan ta på sig deras dåd i sina propagandakanaler, men forskning tyder på att det även förekommer direkt kommunikation och finansiering 

ISIS-DRC samarbetar med jihadister i Mozambique, Kenya, Tanzania och Somalia.

Enligt regeringarna i Kongo och Uganda har ISIS-DRC även kopplingar till al-Qaida i Maghreb och Al-Shabaab.


Lägret är inte heller säkert. Det ligger öppet utan skydd och det har gjorts attacker i närheten. Människorna fruktar för sina liv här. 

En smal mamma kommer gåendes från skogen med en bunt trädgrenar i famnen. Grenarna sticker rakt ut åt sidorna och formar henne till ett kors.

I skogen samlar de ved för att kunna laga mat.

Foto: MAGDA GAD

Alla vågar inte gå in i skogen. En kvinna i rosa sjal berättar att hennes 18-åriga son dödades när han gick för att leta efter mat. 

– Du vet att det inte finns mat här, så vi riskerar våra liv för att hitta mat. Min son hette Chunia. Det betyder ”på grund av dig ger jag bort mitt hjärta”. Han dödades för två dagar sedan.

Foto: MAGDA GAD

52-åriga Mama Babasi känner flera som har dödats och våldtagits när de har försökt lämna lägret. Hon ser jagad ut.

– Mitt liv är det fattigaste och hungrigaste som finns. Det är som ett fängelse här. Vi brukade gå till en gård och odla och skörda, men vi kan inte göra det nu, de dödar folk där och männen våldtar också. 

”Det är som ett fängelse här”, säger Mama Babasi.

Foto: MAGDA GAD

Fyrabarnsmamman Odette Bushasiri, som är 44 år och klädd i en svart klänning med rosa blommor, säger att man måste springa hela tiden. 

– Även om de dödar ditt barn måste du lämna barnet och springa, du kan inte komma tillbaka för att hämta någon, de dödar och kidnappar. 

Hungern kan hon inte springa ifrån.

– Jag går ut och letar efter små jobb jag kan göra. Om jag kan få ihop 1 000 franc kan jag köpa grönsaker och koka åt barnen. Får jag inte ihop något dricker vi bara vatten. 

1 000 kongolesiska franc är knappt fem kronor. 

Foto: MAGDA GAD

– Det går inte att ta oss till den plats där vi brukade leta efter jobb förut, det är för farligt. Några släktingar dödades när de gick dit. 


58-åriga Mama Asnata tror att hon ska bli dödad och uppeldad här i lägret.

– Jag är ensam, min man fick en hjärnblödning när de började skjuta och bomba och han dog. Livet är fruktansvärt här. Hittar man ingen som kan betala en för att odla på en åker så har man inget liv längre. Jag lever i rädsla, jag vågar inte sova här. På nätterna går jag till en kyrka, jag är rädd för att milisen ska komma hit. De dödade 32 människor i Chabusiku och eldade upp dem, det är inte långt härifrån och jag tror samma sak ska hända här. 

”Jag vågar inte sova här. På nätterna går jag till en kyrka, jag är rädd för att milisen ska komma hit”, säger Mama Asnata.

Foto: MAGDA GAD

De krigsdrabbade flyktingarna upplever att regeringen är korrupt och frånvarande och att varken staten eller FN kan skydda dem. 


Maraki Dojo, som är 41 år och ammar sin 8 månader gamla bebis Vomilia – det betyder tålmodig, något som hon tror hennes flicka kommer behöva vara – tycker att striderna är obegripliga.

– De här mördarna kom till min by Matette, de dödade min mamma, de dödade min bror. De dödar, dödar, dödar. Jag vet inte varför de gör det. Det är som att satan är där. 

Något djävulskt som styr med en osynlig hand.

Foto: MAGDA GAD

Vissa menar att Ugandas militära närvaro i Ituri har provocerat Rwanda att ta ett beslut om att skicka poliser till grannprovinsen Nordkivu och att konflikten i östra Kongo egentligen är ett proxykrig mellan Ugandas president Museveni och Rwandas president Kagame. 

De tror att kriget handlar om att dessa män vill sitta kvar vid makten genom att destabilisera Kongo och skövla landets naturresurser – olja, timmer, guld och mineraler som behövs till modern teknik som mobiltelefoner och elbilar – inte om religion eller etniska konflikter. 

Det är en teori som får stöd av experter. Marcel-Heritier Kapitene, som forskar om kongolesisk politik och mineralutvinning, säger i en artikel som handlar om de osynliga drivkrafterna bakom våldet i Ituri: ”Människor dör; inte för att de tillhör en eller annan etnicitet, utan för att de delar samma land med mineraler.” 

Några av de råvaror som hämtas i Kongo är koppar, kobolt, volfram och guld.

Foto: MAGDA GAD

Mörk kolonialhistoria

Magda Gad har skrivit förordet till Fredspristagaren doktor Denis Mukweges självbiografi, som handlar om hans arbete mot sexuellt våld i Kongo. Här kan du läsa mer om boken.


Varje gång den industrialiserade världen har behövt en råvara har den funnits i Kongo. 

Gummi till bildäck och elfenben plundrades under belgiska kung Leopold II terrorstyre när tio miljoner kongoleser dog.

Metall till kulorna i Första världskriget och uran till atombomberna i Hiroshima och Nagasaki.

Råolja, kol, järnmalm, timmer, kaffe, diamanter, silver, zink, kadmium, mangan.

Koppar, kobolt, guld, tennsten/tenn, coltan/tantal och volfram som behövs till modern teknik, varav de fyra sista klassas som konfliktmineraler 


Styret

Demokratiska Republiken Kongo (DRC) blev fritt från belgiskt kolonialstyre 1960. Patrice Lumumba valdes till premiärminister och krävde att Kongo skulle styra över sina egna naturtillgångar.

När Lumumba 1961 vände sig till Sovjetunionen för stöd blev han mördad av sina motståndare.

Enligt uppgifter som kommit fram i efterhand beordrade USA:s president Eisenhower CIA att Lumumba skulle elimineras

USA-stödda diktatorn och kleptokraten Mobutu Sese Seko, som grep Lumumba, styrde landet fram till kriget 1997.


Jeanne Lotsove sitter med händerna i kors i en röd blus med vita broderier på kragen. Den är fin. Hon har fått den av pastorn som hjälper kvinnorna i lägret.

– Jag kom hit utan någonting, jag hade inte ens kläder med mig. 

60-åringen fick släppa allt och springa. 

– När striderna började sprang jag åt ett håll och min man och barnen sprang åt ett annat håll. Min man sprang in i ett bakhåll och de dödades. 

Hon säger att hon är ledsen. 

– Min man och mina fem barn dödades. 

”När striderna började sprang jag åt ett håll och min man och barnen sprang åt ett annat håll. Min man sprang in i ett bakhåll och de dödades”, berättar Jeanne Lotsove.

Foto: MAGDA GAD

Det var för ett år sedan. 

– Efter två dagar kom regeringssoldater till byn. De hittade kropparna. Förstörda, förstörda, förstörda … De hittade en arm på ett ställe, något annat på ett annat ställe … små delar överallt. De begravde alla dessa delar i en grav … en massgrav. Det är något som gör så ont i mig … att de inte fick egna gravar.

Hon vill ta en paus. Sedan berättar hon hur hennes liv är nu. 

– Jag går och letar pinnar i skogen som det går att elda med och säljer dem och om jag får 500 franc kan jag köpa sötpotatis för 300 och för 200 kan jag köpa soja och salt. 

500 franc är drygt två kronor. 

– På nätterna går jag till kyrkan, jag vågar inte vara här. När jag sover vaknar jag hela, hela tiden. 

Jeanne tittar ner på sina korslagda händer. 

– Då ber jag för att jag ska få lugn i hjärtat. 

Fotnot: ”Marie” och ”Mama Esther” är fingerade namn och personerna heter egentligen någonting annat.

Magda Gad var i år nominerad till Stora Journalistpriset i kategorin ”Årets röst”. Hon har tidigare fått priser för sin journalistik, år 2017 fick hon Stora journalistpriset i klassen ”Årets förnyare”, 2018 tilldelads hon tv-priset Kristallen i kategorin ”Årets förnyare”, 2020 vann hon Årets dagstidning i kategorin ”Ljud och Bild” för minidokumentärerna om talibanerna i Afghanistan.

Om reportaget: För nio år sedan var Magda Gad i Kongo och skildrade hur våldtäkter, tortyr och förnedring används som vapen i kriget – och att majoriteten av offren är barn. Nu har hon återvänt.


Senast

Toppmäklare misstänkta har lurat sina vänner på flera miljoner

Mäklaren säger att han gjorde det för att få...

Förlänger med Timrå – presenterades i matchen

Under förra säsongen kom 20-årige Simon Forsmark till Timrå...

Navalnyjs advokat gripen

Advokaten anklagas för att ha ”stört den allmänna ordningen”,...

Missa inte

Toppmäklare misstänkta har lurat sina vänner på flera miljoner

Mäklaren säger att han gjorde det för att få...

Förlänger med Timrå – presenterades i matchen

Under förra säsongen kom 20-årige Simon Forsmark till Timrå...

Navalnyjs advokat gripen

Advokaten anklagas för att ha ”stört den allmänna ordningen”,...

Stjärnan sparkad minuter innan match – sågar valet av svensken: ”Förstår inte”

Dota 2-världen blev chockad när Ivan ”Mind_Control” Ivanov meddelade att han letade efter ett nytt lag efter att ha blivit sparkad från Tundra Esports...

Uppgifter: Ungern försenar Natointräde

Det ungerska parlamentet godkände Sveriges Natoansökan på måndagen. De var det sista landet att ratificera anslutningsprotokollet och röstningen slutade 188 ja mot 6 nej.Det...

Nederländsk domstol dömer knarkbaron till livstids fängelse för mord på gängland

Två andra misstänkta dömdes också till livstid för...

Sverige är slitet, redo att kollapsa

Claes HembergPublicerad 27 feb 2024 kl 17.00PremieSverige är slitet. Varje dag missar 1 200 tåg sin tidtabell. Vi har elbrist, cyberkaos och farliga ras...

Tvingats bo på hotell: ”Ska snart hem igen”

Matilda Vinberg var en viktig del av Hammarbys fotbollslag när de tog dubbelseger förra året. När hennes kontrakt med Bajen gick ut bestämde hon...

Berne misstänks ha misshandlat sambo

I februari 2023 dömdes kirurgen Fredrik Berne av tingsrätten för misshandel. Mellan 2019 till 2021 misshandlade Berne sin flickvän Åsa Vesterlund, 49, vid fem...