Mot bakgrund av Donald Trumps förnyade intresse för Grönland överväger nu europeiska ledare konkreta åtgärder för att säkra det strategiskt viktiga området. Fler NATO-soldater och utökad ekonomisk stöd från EU är två av de förslag som diskuteras för att möta de amerikanska kraven.

USA har uttryckt oro över att ryska och kinesiska fartyg tillåts röra sig fritt kring ön, något som enligt amerikanska bedömare utgör ett säkerhetshot. Som svar på detta överväger NATO att snabbt lansera en operation kallad Arctic Sentry. Denna skulle bestå av fartyg och flygplan som patrullerar området, i likhet med de redan etablerade Baltic Sentry och Eastern Sentry, vilka bevakar så kallade skuggflottor och drönare i Östersjön respektive Östeuropa.

”Allt som kan göras… bör maximeras,” säger en NATO-diplomat till nyhetswebbplatsen Politico Europe.

Samtidigt har EU en ekonomisk morot att erbjuda grönländarna för att stärka banden till Europa. I den kommande långtidsbudgeten har en fördubbling av det ekonomiska stödet föreslagits. Trots att Grönland formellt inte är en del av EU har nästan sex miljarder kronor avsatts för åren 2028–34.

Ekonomin kan dock även användas som påtryckning mot USA. Det förnyade amerikanska intresset för Grönland har föranlett ledamöter i Europaparlamentet att kräva ett omedelbart stopp för godkännandet av det handelsavtal som slöts mellan EU och USA i somras. EU kan dessutom hota med att använda sin ”handelsbazooka” – EU-regler som tillåter höga tullar mot länder som anses diskriminerande.

Den avgörande frågan är dock vad EU-länderna vågar och verkligen vill. Den franska statsvetaren Marlène Laruelle konstaterar att endast en liten minoritet av medlemsstaterna för närvarande är villiga att ta strid mot USA. Övriga länder är antingen Trump-anhängare, som Ungern, eller sitter och väntar på att demokraterna ska återta makten i Washington.

”Det finns en oförmåga att föreställa sig en skilsmässa från USA. För det är skrämmande. För vi vet att vi inte kan försvara oss själva. För det kommer att bli mycket svårt ekonomiskt,” säger Laruelle till den belgiska tidningen Le Soir.

Frankrikes tidigare premiärminister Dominique de Villepin varnar för att Europa i slutändan riskerar att bli en vasallstat till USA. Han efterlyser bredare protester mot Trump och uppmanar till handling.

”Vi har påtryckningsmedel, även som vanliga medborgare: demonstrationer, embargon, bojkotter. Europas regeringar måste agera, men inte bara de. Varje medborgare har ett ansvar: det är en plikt att säga nej,” säger de Villepin till Le Soir.

Grönlands relation till EU har en komplex historia. Ön blev tillsammans med Danmark medlem i dåvarande EG 1973, men lämnade gemenskapen 1985, främst på grund av oenigheter kring fiskerättigheter och säljakt. Trots detta fortsätter Grönland att ta emot ekonomiskt stöd från EU, precis som vissa franska och nederländska territorier utanför Europa. I förslaget till ny långtidsbudget för 2028-34 avsätts 530 miljoner euro för Grönland.

Vid ett besök i Europaparlamentet i oktober förra året uttryckte Jens-Frederik Nielsen, Grönlands regeringschef och sjufaldig grönländsk badmintonmästare, sin tacksamhet: ”Ni har stått vid vår sida som en vän och partner och vi kommer inte att glömma det.”

Den geopolitiska spänningen kring Grönland illustrerar hur det arktiska området allt mer blir en arena för strategisk konkurrens mellan världens stormakter. Med sina rika naturtillgångar och strategiskt viktiga läge mellan Nordamerika och Europa representerar ön ett betydande ekonomiskt och säkerhetspolitiskt intresse, något som både USA, Kina, Ryssland och EU är högst medvetna om.