Jenny Rissveds skriver historia – första svenska att vinna totalen i mountainbike-VM.

Jenny Rissveds har skrivit svensk cykelhistoria. Hon är den första svenska mountainbikeåkare som vinner den totala världscupen i mountainbike. Efter en lång säsong med deltävlingar i flera länder stod hon till slut som segrare i sammandraget. För en åkare som varit med om både OS-guld och flera år av personliga motgångar är totalcupsegern en av de största bedrifterna i hennes karriär.

Rissveds, född 1994 i Falun, slog igenom på allvar när hon tog OS-guld i Rio de Janeiro 2016. Då var hon 22 år och besegrade flera av världens bästa åkare. Guldet gjorde henne känd långt utanför cykelvärlden. Men de följande åren blev svåra. Hon har öppet berättat om ätstörningar, utmattning och psykisk ohälsa. Under en period var hon borta från tävlingscyklingen helt och hållet. Vägen tillbaka har varit lång, men den här säsongen visade hon varför hon fortfarande hör hemma i världstoppen.

Hennes återkomst till världstoppen har ändå varit tydlig. Under de senaste säsongerna har hon successivt hittat tillbaka till den nivå som gjorde henne till OS-mästare. Rissveds har själv berättat att hon i dag tävlar med en annan inställning än före uppehållet. Hon har lärt sig att lyssna på kroppen, att vara snäll mot sig själv och att se helheten i både träning och liv. Den utvecklingen syns i resultaten. Hon är inte längre en lovande talang, utan en rutinerad stjärna som vet hur man agerar när det gäller som mest.

Världscupen i mountainbike avgörs över flera deltävlingar under sommar och höst. Deltävlingarna har bland annat avgjorts i Tjeckien, Österrike, Schweiz och Kanada. Den totala vinnaren är den åkare som samlar flest poäng under hela säsongen. I grenen crosscountry, förkortat XCO, tävlar de bästa åkarna i kuperad terräng med tekniska avsnitt, branta stigningar och utförsbackar. Mountainbike har funnits på det olympiska programmet sedan 1996, och crosscountry är den gren som avgörs i OS-sammanhang. Loppen är tuffa både fysiskt och mentalt. Det räcker inte med att vara snabb i en enda tävling; en totalvinnare måste vara stark vecka efter vecka. Rissveds byggde sin seger på just en sådan jämnhet.

Att en svensk står som totalvinnare i världscupen har aldrig hänt tidigare. Det gäller på såväl dam- som herrsidan. För svensk cykelsport är det en historisk milstolpe. Mountainbike har länge varit en sport med starka svenska motionärer och bra tävlingsmiljöer, men internationellt har svenska åkare haft svårt att nå de allra högsta positionerna. Rissveds OS-guld var ett första bevis på att det är möjligt. Nu har hon följt upp det med en hel säsong där hon varit en av de stora utmanarna från start till mål.

Internationellt är mountainbike en sport i utveckling. Världscupen har fått ökad uppmärksamhet, fler tv-sändningar och ett bredare kommersiellt intresse. Allt fler unga åkare kommer fram, och länder som Schweiz, Frankrike, Italien och Nederländerna har byggt upp professionella satsningar med starka team. Globalt är mountainbike också en växande marknad för cykelindustrin, där både stora tillverkare och nya varumärken satsar på allt från elitlagsmaterial till vanliga motionscyklar. I det sällskapet har svenska Rissveds nu tagit en given plats. För svenska sponsorer och för den framtida svenska elitcyklingen betyder det mycket. Det visar att en svensk satsning kan bära ända upp till världstoppen och att mountainbike i Sverige har potential att utvecklas ytterligare.

Konkurrensen på damsidan har hårdnat betänkligt under senare år. Nya namn utmanar de etablerade stjärnorna i nästan varje tävling. Rissveds har tvingats slåss i tätgruppen i lopp efter lopp, och det var först i de sista deltävlingarna som totalställningen fick sin slutgiltiga utformning. Hennes seger ska därför inte läsas som en enskild succé, utan som ett resultat av kontinuitet, taktik och förmågan att prestera när det gäller som mest.

Med totalcupsegern befäster Rissveds sin position som en av de främsta mountainbikeåkarna i världen. Hon har redan en OS-titel och nu den tunga totalsegern i världscupen. För svensk del innebär det att sporten har fått en förebild för en ny generation – en åkare som bevisat att det är möjligt att nå ända till toppen, även efter svåra år. Det är ett resultat som kommer att märkas inom svensk cykling lång tid framöver.