Denna demonstration i sydöstra Turkiet var en manifestation av sorg och protest mot den turkiska statens agerande i norra Syrien. Specifikt riktade demonstrationen sig mot en drönarattack som utförts av turkiska styrkor, en attack som resulterade i två kurdiska journalisters död. Dessa journalister, verksamma i sydöstra Turkiet, befann sig i norra Syrien för att rapportera om de pågående konflikterna mellan turkstödda miliser och kurdiska styrkor. Deras död väckte starka reaktioner och fördömanden från journalistorganisationer och människorättsgrupper, vilket ledde till demonstrationen där människor samlades för att uttrycka sin solidaritet med de avlidna journalisterna och kräva rättvisa.
Demonstrationen blev dock snabbt ett mål för polisintervention. Enligt rapporter från den turkiska människorättsorganisationen MLSA, som specialiserar sig på press- och yttrandefrihet, frihetsberövades 59 personer i samband med demonstrationen. Av dessa har 50 senare släppts, medan sju journalister fortfarande hålls kvar. MLSA uppger att dessa sju journalister anklagas för ”terroristpropaganda”, en anklagelse som ofta används av den turkiska staten för att tysta kritiska röster och begränsa pressfriheten. Denna händelse belyser den alltmer ansträngda situationen för journalister och yttrandefrihet i Turkiet, särskilt för de som rapporterar om känsliga ämnen som den kurdiska frågan och konflikten i Syrien.
Det faktum att journalisterna greps under en demonstration som hölls för att hedra två kollegor som dödats i en drönarattack, understryker den farliga miljön som journalister arbetar i. Deras närvaro vid demonstrationen var en del av deras yrkesutövning, att bevaka och rapportera om händelser av allmänintresse. Att de sedan anklagas för ”terroristpropaganda” antyder att den turkiska staten ser kritisk rapportering om sina handlingar som ett hot mot nationell säkerhet. Detta skapar en kylande effekt på pressfriheten och gör det svårare för journalister att utföra sitt arbete utan rädsla för repressalier.
Dödsfallen av de två kurdiska journalisterna i norra Syrien är en tragisk påminnelse om de risker som journalister tar för att ge oss information om konflikter och orättvisor runt om i världen. Att de sedan hedrades av kollegor och andra som ville visa sitt stöd, bara för att dessa i sin tur skulle gripas, visar på den eskalerande situationen för pressfrihet i Turkiet. Det blir allt svårare för journalister att objektivt rapportera om känsliga ämnen, och risken för arresteringar och anklagelser om terrorism blir alltmer påtaglig.
Anklagelser om ”terroristpropaganda” är ett allvarligt hot mot yttrandefriheten. Det är en vag och svepande formulering som kan användas för att tysta oliktänkande och undertrycka kritik mot regeringen. Genom att använda denna anklagelse mot journalister som rapporterar om konflikten i Syrien, sänder den turkiska staten en tydlig signal: att kritisk granskning av deras handlingar inte tolereras. Detta skapar en atmosfär av rädsla och självcensur inom medielandskapet, vilket i sin tur begränsar allmänhetens tillgång till information och möjlighet att bilda sig en egen uppfattning om situationen.
Det internationella samfundet måste reagera kraftfullt mot dessa gripanden och kräva att de frihetsberövade journalisterna släpps omedelbart. Det är avgörande att upprätthålla pressfriheten och skydda journalisters rätt att rapportera fritt och utan rädsla för repressalier. Tystnad inför dessa övergrepp kommer bara att uppmuntra den turkiska staten att fortsätta sin förtryckande politik och ytterligare inskränka yttrandefriheten. Det är vårt gemensamma ansvar att stå upp för pressfriheten och försvara rätten till information, både i Turkiet och runt om i världen. Dödsfallen av de två kurdiska journalisterna och gripandet av deras kollegor är en skarp påminnelse om vikten av detta arbete.
