Under tidig lördagsmorgon, strax efter klockan två, väcktes den erfarna kirurgen Abolghasem Saraj av ett akut samtal från jouren på Gävle sjukhus. Informationen var knapphändig men allvarlig – sex personer med skottskador var på väg in till sjukhuset.
”När samtalet kom var det enda jag fick veta att sex personer var skottskadade. Det är klart att tankarna snurrade,” berättar Saraj. ”Tänk om det är många som är skadade i bröst, buk eller huvud. Då räcker man inte till.”
Händelsen, som visade sig vara en av de allvarligare skottlossningsincidenterna i Gävle under senare år, utlöste sjukhusets krisprotokoll. Vid omfattande traumasituationer aktiveras särskilda rutiner för att hantera flera svårt skadade patienter samtidigt, något som blir allt vanligare i takt med att vapenrelaterat våld ökar i Sverige.
Skottskador ställer sjukvårdspersonal inför särskilda utmaningar. Beroende på var i kroppen offret träffats, kulans hastighet och bana genom kroppen, kan skadorna variera från relativt begränsade till livshotande. Skador mot vitala organ som hjärta, lungor, lever eller hjärna kräver omedelbar kirurgisk intervention för att rädda liv.
För en ensam kirurg som Saraj blir situationen särskilt pressad när flera patienter samtidigt behöver akut kirurgisk vård. Sjukhus i medelstora städer som Gävle har begränsade resurser jämfört med universitetssjukhusen i storstäderna, vilket gör beredskapen för masskadesituationer till en särskild utmaning.
”I sådana situationer måste man prioritera. De mest kritiskt skadade måste behandlas först, och ibland tvingas man fatta svåra beslut under extrem tidspress,” förklarar en talesperson för Svensk Kirurgisk Förening, som tillägger att traumakirurger i Sverige i ökande grad tvingas hantera skottskador som tidigare var ovanliga.
Gävleborgs län har under senare år sett en oroande utveckling vad gäller gängrelaterat våld. Polismyndigheten i regionen har rapporterat om flera våldsamma uppgörelser med kopplingar till narkotikahandel och territoriella konflikter, något som speglar den nationella trenden.
Sjukvårdspersonal hamnar allt oftare i frontlinjen när våldet eskalerar. För kirurger som Saraj innebär det fler traumalarm och komplicerade operationer under obekväma arbetstider, något som sätter press på redan ansträngda sjukvårdsresurser.
”Det som många inte tänker på är eftervården,” påpekar en sjuksköterska vid traumaavdelningen i Gävle. ”Skottskador kräver ofta långvarig rehabilitering, flera uppföljande operationer och psykologiskt stöd – resurser som redan är knappa inom svensk sjukvård.”
Sjukhuset i Gävle har, i likhet med andra sjukhus i mellansverige, utvecklat särskilda protokoll för att hantera skottskador. Kirurger, anestesiologer, akutsjuksköterskor och annan personal genomgår regelbundna övningar för att vara förberedda när skarpa situationer uppstår.
”För tio år sedan var skottskador något som främst storstadens traumacentrum behövde hantera. Idag måste alla akutsjukhus vara förberedda,” kommenterar en representant från Sveriges Kommuner och Regioner.
För Abolghasem Saraj och hans kollegor handlar det om en ny verklighet inom svensk sjukvård. Från att ha varit en sällsynt företeelse har skottskador blivit en återkommande utmaning som ställer krav på både medicinsk kompetens och sjukhusens organisatoriska förmåga.
Den aktuella händelsen i Gävle väcker också frågor om samverkan mellan blåljusmyndigheter, där informationsdelning mellan polis och sjukvård blir allt viktigare för att optimera insatserna vid allvarliga våldsbrott.
”När vi får begränsad information inför ankomst av svårt skadade patienter försvårar det vårt förberedelsearbete,” avslutar Saraj, vars erfarenhet från den dramatiska natten speglar en utveckling som oroar både sjukvårdspersonal och samhället i stort.
4 kommentarer
Det krävdes mer förebyggande arbete och bättre samhällsdrift mot våld.
Ja, det blir också svårt att prioritera rätt när flera är allvarligt skadade. Sjukvården ställs inför omöjliga val.
Det måste vara otroligt påfrestande både fysiskt och psykiskt. Det är viktigt att personalen får stöd efter sådana händelser.
Det är en komplex fråga, men polisen jobbar med spaningen och riktade insatser. Men tyvärr är resultatet inte alltid tydliga.