Mariagården, belägen i Vallby strax utanför Enköping, är hem för Mariadöttrarna, en av sex klostergemenskaper inom Svenska kyrkan. De sexton kvinnor som kallar sig systrar lever ett liv präglat av gemenskap, bön och ett aktivt deltagande i samhället. Deras dagar är fyllda av en rytmisk struktur som innefattar gårdsarbete, odling, och fyra dagliga böner i kapellet. Utöver de dagliga rutinerna välkomnar systrarna kvinnor som söker andlig vägledning och en fristad från vardagens brus under helgerna. Denna balans mellan kontemplation och engagemang i omvärlden utgör en central del av deras klosterliv.
Gemenskapen präglas av ett delat ansvar och en strävan efter enhet. Mariadöttrarna har ingen utsedd ledare utan fattar beslut gemensamt och strävar efter att leva osjälviskt, både gentemot varandra och omvärlden. Detta manifesteras i deras delade resurser, såsom mobiltelefoner, datorer och tv, samt deras aktiva deltagande i samhället. Systrarna lämnar regelbundet klostret för att uträtta ärenden, besöka läkare och umgås med familj och vänner, vilket understryker deras integrering i det omgivande samhället. En viktig del av deras dagliga rutin är den gemensamma tystnaden som råder från efter kvällsbönen klockan 20.30 fram till frukosten klockan 07.30. Denna tystnad erbjuder en tid för reflektion och fördjupning av den andliga praktiken.
För Mariadöttrarna är klosterlivet inte en avskildhet från världen, utan snarare ett sätt att leva mitt i den. De betonar sin närvaro och engagemang i Enköping och omgivningarna, där de har etablerat starka band med lokalbefolkningen. Deras deltagande i samhället, genom att handla, uträtta ärenden och ta emot besökare, är en viktig del av deras livsstil. De ser det som en plikt att hålla sig informerade om aktuella händelser, både nationellt och internationellt, och integrerar detta i sin andliga reflektion. Syster Agnes, 34 år från Lidköping, som har bott i klostret i tolv år, och syster Andrea, 43 år från Göteborg, som har varit där i sjutton år, vittnar om denna viktiga aspekt av deras klosterliv.
Kritiken att klosterlivet innebär en isolering från samhället avfärdas av systrarna. De poängterar att de är aktiva i samhället och har regelbunden kontakt med omvärlden. Deras liv på Mariagården är inte en flykt från världen, utan ett medvetet val att leva ett liv i gemenskap och andlig fördjupning, samtidigt som de behåller sin koppling till samhället. De ser sitt klosterliv som en möjlighet att leva ut sin kristna tro på ett sätt som berikar både dem själva och deras omgivning.
Mariadöttrarnas klosterliv på Mariagården kan ses som en modern tolkning av den traditionella klostertraditionen. De kombinerar andlig fördjupning med ett aktivt engagemang i samhället, och skapar en balans mellan kontemplation och handling. Deras gemenskap bygger på delaktighet, ömsesidig respekt och en strävan efter enhet, vilket manifesteras i deras dagliga rutiner och deras interaktion med omvärlden. Genom att leva ett liv i bön, arbete och gemenskap, strävar Mariadöttrarna efter att förkroppsliga sin kristna tro och bidra till samhället.
Sammanfattningsvis erbjuder Mariagården en unik miljö för andlig tillväxt och gemenskap. Systrarnas livsstil präglas av en balans mellan bön, arbete och engagemang i samhället. De ser inte klosterlivet som en avskildhet från världen, utan som ett sätt att leva mitt i den, och bidra med sina gåvor och sin närvaro. Deras gemenskap är ett exempel på hur traditionella klosterideal kan anpassas till en modern kontext och erbjuda en meningsfull och berikande livsstil.
