Läkemedelsrester i svenska vatten påverkar laxens beteende

En växande miljöproblematik hotar våra vattendrag när läkemedelsrester och droger hamnar i sjöar och vattendrag. Ny forskning från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) visar att dessa ämnen kan ha betydande effekter på vattenlevande djurs beteende. I en banbrytande studie har forskare för första gången kunnat observera hur ung atlantlax påverkas av kokainrester när de simmar i Vättern.

Tidigare forskning kring läkemedelseffekter på vattenlevande organismer har främst genomförts i laboratoriemiljö, men denna nya studie tar steget ut i naturliga förhållanden. Resultaten visar oroväckande tendenser gällande hur nedbrytningsprodukter från droger kan förändra fiskars naturliga beteendemönster.

Särskilt anmärkningsvärt var påverkan av bensoylekgonin, den vanligaste nedbrytningsprodukten från kokain. Laxar som exponerats för detta ämne uppvisade betydligt djärvare beteende än kontrollgruppen.

”De simmade nästan dubbelt så långt och spred även ut sig längre in i sjön. Fiskarna i kontrollgruppen rörde sig ungefär 20 kilometer från utsläppsplatsen, medan de exponerade fiskarna bara fortsatte röra sig bort och befann sig till slut cirka tolv kilometer längre bort än kontrollgruppen,” förklarar Jack Brand, studiens huvudförfattare.

Denna upptäckt får betydande konsekvenser för hur miljöriskbedömningar genomförs. Brand påpekar att nuvarande miljö- och riskbedömningar vanligtvis fokuserar på ursprungsämnena och inte på nedbrytningsprodukterna, vilket kan leda till att viktiga miljöeffekter förbises.

”En av slutsatserna är att dessa ämnen faktiskt påverkar fiskars beteende i det vilda. Detta tyder på att vi missar potentiella miljöeffekter som de utsätts för,” säger Brand.

Forskarna kan ännu inte med säkerhet fastställa vilka långsiktiga konsekvenser dessa beteendeförändringar kan få. Men även små förändringar i rörelsemönster kan påverka hur fiskar söker föda eller undviker rovdjur, vilket i sin tur kan få effekter på hela ekosystem.

Vättern, som är Sveriges näst största sjö och en viktig naturresurs för både biodiversitet och dricksvattenförsörjning, står inför utmaningar med vattenkvalitet precis som många andra svenska vattendrag. Studien belyser vikten av att uppmärksamma inte bara synliga föroreningar utan även osynliga kemiska substanser som kan finnas i låga koncentrationer.

Forskningsteamet från SLU rekommenderar nu flera åtgärder för att hantera problematiken. De efterlyser förbättrade vattenreningsmetoder och främjande av teknologier som antingen kan avlägsna läkemedel och deras nedbrytningsprodukter från miljön eller åtminstone övervaka dem bättre.

”Jag anser att det är mycket viktigt att förmedla detta till de som arbetar med vattenreglering och avloppshantering, och att visa att dessa nivåer av kemikalier som ofta finns i våra vattendrag kan påverka fiskars beteende i naturen,” understryker Jack Brand.

Trots de oroväckande resultaten vill forskarna betona att det inte finns någon anledning för allmänheten att oroa sig för fiskarnas hälsa eller att det skulle vara farligt att äta fisk från svenska vatten. Brand förklarar: ”Koncentrationerna är mycket små, och dessa ämnen finns redan i naturen, så det är inte som att vi har tillfört något helt nytt. Det handlar dessutom om ung lax, långt från tillåten storlek för fångst, och när de väl är tillräckligt stora för att ätas har ämnena sedan länge försvunnit ur deras system.”

Studien utgör ett viktigt bidrag till vår förståelse av hur mänsklig aktivitet påverkar vattenekosystem och belyser behovet av att inkludera nedbrytningsprodukter från läkemedel och droger i miljöövervakningsprogram och riskbedömningar. Forskningsresultaten från SLU kan nu ligga till grund för utvecklingen av mer effektiva strategier för att skydda Sveriges vattendrag och deras invånare.