Fredagen den 27 januari invigdes Göteborgs 48:e filmfestival, en händelse som vanligtvis präglas av festlig stämning och förväntansfulla premiärer. I år kastade dock kulturminister Parisa Liljestrands invigningstal en skugga över festligheterna. Hennes tal, som av Göteborgs-Posten beskrevs som en protest mot filmindustrin, möttes av burop och hånfulla skratt från publiken. Liljestrand distanserade sig tydligt från tidigare kulturministrars agerande, som hon menade ofta präglats av en alltför nära relation till kulturbranschen. Hon kritiserade även branschens tendens att vända sig till staten för ökade ekonomiska bidrag istället för att prioritera sina resurser mer effektivt. Detta uttalande tolkades av många som en attack mot filmindustrin och bidrog till den negativa stämningen.
Pia Lundberg, nytillträdd konstnärlig ledare för filmfestivalen, uttryckte sin besvikelse över kulturministerns tal i en intervju med Göteborgs-Posten. Hon beskrev talet som ”aggressivt” och menade att det skapade en onödig konflikt mellan politiken och filmindustrin. Lundberg betonade vikten av en konstruktiv dialog mellan de båda parterna för att säkerställa en fortsatt positiv utveckling för svensk film. Kritik mot Liljestrands agerande kom även från andra håll. I en kommentar i Dagens Nyheter beskrev filmkritikern Helena Lindblad kulturministern som en ”mästare i att skapa dålig stämning”. Lindblad menade att Liljestrands konfrontativa stil riskerar att skada relationen mellan regeringen och kultursektorn.
Kontroversen kring kulturministerns invigningstal förstärktes ytterligare av hennes frånvaro vid ett filmpolitiskt möte tidigare samma dag. Mötet, som samlade representanter för den nordiska filmindustrin, hade anordnats i Göteborg i samband med filmfestivalen. Liljestrand valde istället att stanna kvar i Stockholm för att hålla en presskonferens om åtgärder mot illegal IP-TV. Beslutet kritiserades av flera aktörer inom filmindustrin, däribland Mirja Wester, VD för Göteborgs filmfestival. Wester menade att Liljestrands frånvaro sände fel signaler och visade på en bristande respekt för den nordiska filmindustrin.
Liljestrands besök hos streamingjätten Netflix innan avfärden till Göteborg bidrog också till den upprörda stämningen. Besöket, som kom strax innan hennes kontroversiella invigningstal, uppfattades av många som ett provocerande drag. Kritikerna menade att det visade på en dubbelmoral från kulturministerns sida att kritisera filmindustrins ekonomiska beroende av staten samtidigt som hon uppvaktade en global streamingjätte. Denna uppfattning förstärkte bilden av en kulturminister som var i konflikt med den traditionella filmindustrin.
Sammanfattningsvis präglades invigningen av Göteborgs filmfestival 2024 av en ovanligt spänd atmosfär. Kulturminister Parisa Liljestrands tal, som av många uppfattades som en attack mot filmindustrin, möttes av burop och kritik. Hennes frånvaro vid det filmpolitiska mötet och besöket hos Netflix förstärkte bilden av en kulturminister som var i konflikt med branschen. Händelserna under invigningsdagen väckte frågor om relationen mellan politik och kultur och om hur den svenska filmindustrins framtid ska säkras.
Det återstår att se vilka långsiktiga konsekvenser kulturministerns agerande kommer att få för den svenska filmindustrin. Kritikerna befarar att den skadade relationen mellan regeringen och branschen kan leda till minskade resurser och en försvagad position för svensk film internationellt. Samtidigt finns det de som menar att Liljestrands kritik är befogad och att filmindustrin behöver anpassa sig till en ny verklighet. Oavsett vilket kommer händelserna under Göteborgs filmfestival 2024 att bli ihågkomna som en symbol för den pågående debatten om svensk films framtid.
