Kulturminister Parisa Liljestrands (M) framträdande vid invigningen av Göteborgs filmfestival 2024 väckte stor förvåning och lämnade många obesvarade frågor inom den svenska filmbranschen. Hennes tal, hållet strax innan visningen av den norska filmen ”Före mörkret”, präglades av en märkbar indignation och ett distanserat förhållningssätt till branschen. Liljestrand markerade tydligt att hon, till skillnad från tidigare kulturministrar, inte söker bekräftelse eller uppskattning på galor och festivaler. Detta väckte omedelbara reaktioner och spekulationer kring orsakerna till hennes upprörda tonläge, bland annat kopplat till eventuell kritik hon mött under tidigare evenemang som Guldbaggegalan.
En central punkt i Liljestrands tal var tillkännagivandet av ett tilläggsdirektiv till den pågående filmutredningen, gällande åtgärder mot illegal IP-TV. Detta tillkännagivande, som skedde under filmfestivalens invigning snarare än vid det planerade filmpolitiska toppmötet senare under festivalen, förbryllade många i branschen. Beslutet att presentera direktivet vid invigningen, följt av ministerns hastiga avfärd utan möjlighet till efterföljande diskussion eller debatt, förstärkte känslan av förvåning och bristande kommunikation. Många inom filmbranschen undrade över ministerns motiv och ifall hennes agerande signalerade en underliggande konflikt eller missnöje med den svenska filmsektorn.
Liljestrands agerande lämnade många obesvarade frågor och skapade en atmosfär av osäkerhet inom filmbranschen. Valet att presentera det viktiga tilläggsdirektivet vid invigningen, kombinerat med den snabba avfärden och avsaknaden av dialog, väckte funderingar kring ministerns strategiska avsikter och prioriteringar. Det uppstod en tydlig diskrepans mellan det högtidliga tillfället – invigningen av en betydande filmfestival – och det politiska budskapet som levererades, vilket ytterligare bidrog till den rådande förvirringen.
Kulturministerns ovilja att delta i efterföljande diskussioner och intervjuer förstärkte bilden av en distanserad relation till filmbranschen. Avsaknaden av en öppen dialog och möjligheten att ställa frågor till ministern skapade en känsla av frustration och osäkerhet bland de närvarande. Många inom branschen efterlyste en tydligare kommunikation och ett mer konstruktivt samarbete med kulturdepartementet för att adressera de utmaningar som den svenska filmsektorn står inför.
Ett pressmeddelande från kulturdepartementet, som informerade om ministerns besök vid Göteborgs synagoga dagen efter festivalinvigningen, förstärkte bilden av en minister som prioriterade andra engagemang framför dialogen med filmbranschen. I pressmeddelandet beskrevs besöket vid synagogan som en del av ministerns invigning av filmfestivalen, vilket ytterligare förbryllade de som bevittnat hennes hastiga avfärd kvällen innan. Detta skapade en bild av en minister som inte prioriterade en fördjupad dialog med filmbranschens representanter.
Den uppkomna situationen efter ministerns framträdande vid Göteborgs filmfestival understryker vikten av en öppen och transparent kommunikation mellan kulturdepartementet och den svenska filmsektorn. Bristen på dialog och ministerns ovilja att besvara frågor skapar osäkerhet och försvårar ett konstruktivt samarbete. För att främja en blomstrande och dynamisk filmindustri är det avgörande att kulturdepartementet aktivt söker dialog och samarbetar med branschens representanter för att möta de utmaningar och möjligheter som framtiden bär med sig. Den uppkomna situationen efter ministerns framträdande understryker vikten av ett ömsesidigt förtroende och en respektfull dialog mellan politiker och kulturarbetare.
