Jenny Westerstrand, docent i juridik vid Linnéuniversitetet, kritiserar polisens agerande i fallet med den unga kvinnan i Lessebo som mördades av sin pappa. Westerstrand menar att det var alldeles fel av polisen att låta kvinnans rädsla hindra dem från att själva anmäla hennes berättelse om pappans våldtäkt. Polisens fokus på kvinnans säkerhet i stunden var felprioriterat; deras skyldighet var att anmäla brottet och säkerställa hennes skydd genom samhällets resurser. Kvinnan skulle inte behöva bära ansvaret för att anmäla, det är samhällets och polisens uppgift att agera.
Westerstrands forskning visar att uppgifter om sexuellt våld inom hedersrelaterade brott ofta förbises. Hon menar att detta fall, liksom många andra, tydligt illustrerar samhällets svårigheter att uppmärksamma och agera på sexuellt våld i hederskontext. Informationen hamnar ofta mellan stolarna och utreds inte ordentligt. Denna brist på agerande understryker en systematisk problematik inom rättsväsendet.
En förklaring till denna bristande förmåga att se det sexuella våldet som en del av hedersförtrycket, menar Westerstrand, är att samhället ofta okritiskt accepterar förövarnas egna förklaringar. Dessa förklaringar fokuserar ofta på att bevara kvinnans eller flickans oskuld och renhet, vilket leder till att sexuella övergrepp inom hederskontexten osynliggörs. Genom att acceptera denna snäva och förvrängda bild av hedersrelaterat våld, missar samhället den komplexa verklighet där sexuella övergrepp är en vanlig förekommande del av förtrycket.
Samhället måste sluta acceptera förövarnas förklaringar som den enda sanningen. Deras motiveringar för våld och förtryck är ofta manipulativa och syftar till att dölja den verkliga omfattningen av våldet. Det är viktigt att förstå att hedersrelaterat våld inte enbart handlar om att kontrollera kvinnans sexualitet, utan att det ofta innefattar olika former av våld, inklusive sexuella övergrepp. Att erkänna detta är avgörande för att kunna ge adekvat stöd och skydd åt offren.
Fallet i Lessebo har tydliga paralleller till mordet på Fadime Sahindal år 2002. Även Fadime sökte hjälp hos polisen, men utan framgång. Att en liknande tragedi kan inträffa nästan 25 år senare, trots den uppmärksamhet som Fadimes fall fick, är enligt Westerstrand obegripligt. Det visar på en allvarlig brist i samhällets förmåga att lära av tidigare misstag och att skydda utsatta kvinnor. Det är ett tydligt tecken på att det krävs mer än bara uppmärksamhet – det krävs ett strukturellt förändringsarbete inom polisväsendet och andra relevanta myndigheter.
Westerstrands kritik av polisens agerande och hennes forskning belyser ett allvarligt samhällsproblem. Det är av yttersta vikt att polisen och andra myndigheter tar sitt ansvar och agerar kraftfullt mot hedersrelaterat våld, inklusive sexuella övergrepp. Att lyssna på offrens berättelser, utreda dem noggrant och erbjuda adekvat skydd är avgörande för att förhindra framtida tragedier. Samhället måste aktivt arbeta för att bryta tystnaden kring hedersrelaterat våld och se till att offren får det stöd och den hjälp de behöver. SVT har sökt polisen för en kommentar, men har ännu inte fått något svar. Deras svar är avgörande för att förstå hur polisen ser på sin roll i detta fall och vilka åtgärder de planerar att vidta för att förhindra liknande händelser i framtiden.
