Söndagens presidentval i Belarus, officiellt benämnt Republiken Belarus, har väckt starka reaktioner internationellt och beskrivits som en skenmanöver av både oppositionen och Europaparlamentet. Valet markerar en potentiell sjunde mandatperiod för den sittande presidenten Alexander Lukasjenka, som ofta refereras till som ”Europas siste diktator”. Lukasjenka har styrt landet med järnhand sedan 1994, efter Sovjetunionens fall, och har systematiskt undergrävt demokratiska institutioner, inklusive fria medier och ett oberoende rättsväsende. Valet saknar genuin konkurrens då de övriga fyra kandidaterna inte utgör något reellt hot mot Lukasjenkas makt. Presidenten har avfärdat alla krav på valdebatter, vilket ytterligare befäster bilden av en kontrollerad process utan verklig demokratisk legitimitet.
Inför valet har Lukasjenka benådat 32 politiska fångar, en gest som kritiker menar är ett försök att blidka omvärlden och dölja den systematiska repressionen som präglar landet. Samtidigt har nya gripanden av oliktänkande rapporterats, vilket understryker den repressiva atmosfären i Belarus. Oppositionen, ledd av Svetlana Tichanovskaja som lever i exil, har uppmanat befolkningen att inte delta i det hon kallar ett ”pseudoval”. Tichanovskaja, som utmanade Lukasjenka i valet 2020, varnar för att regimens repression har intensifierats de senaste åren och att människor riskerar sin frihet genom att protestera. Hon uppmanar istället till strategiskt tålamod och att spara krafterna inför en framtida, mer gynnsam tidpunkt för att kämpa för demokrati.
EU, Storbritannien och USA har redan deklarerat att de inte kommer att erkänna Lukasjenka som Belarus legitima president oavsett valresultatet. Västvärlden har under lång tid riktat sanktioner mot Belarus på grund av landets förtryck av befolkningen och det nära samarbetet med Ryssland. Denna politiska isolering accentueras ytterligare av Lukasjenkas ovilja att respektera demokratiska normer och mänskliga rättigheter. Internationella observatörer har uttryckt stark oro över valets bristande transparens och trovärdighet.
Belarus, ett land med en befolkning på drygt 9 miljoner invånare, har en lång och komplex historia av förbindelser med Ryssland. Efter självständigheten från Sovjetunionen i början av 1990-talet har Belarus, under Lukasjenkas ledning, bibehållit nära band med Ryssland både politiskt och ekonomiskt. Detta har gett Lukasjenka stöd från Moskva och bidragit till att upprätthålla hans maktposition. Landets geografiska läge och historiska kopplingar till Ryssland spelar en avgörande roll i den pågående politiska krisen.
Presidentvalet 2020 blev en vändpunkt i Belarus moderna historia. Lukasjenka utropade sig till segrare med 80 procent av rösterna, ett resultat som omedelbart ifrågasattes av oppositionen och internationella observatörer. De efterföljande protesterna, som samlade hundratusentals människor på gatorna, möttes med våldsam repression från regimen med stöd av Ryssland. Många oppositionella tvingades fly landet eller riskerade att fängslas. Svetlana Tichanovskaja, vars make Sergej Tichanovskij fängslades för att ha utmanat Lukasjenka, blev en symbol för motståndet och leder nu ett demokratiskt samordningsråd i exil.
Svetlana Tichanovskaja, tidigare lärare och tolk, trädde fram som en oväntad ledare för den belarusiska demokratirörelsen. Efter att hennes make fängslats tog hon hans plats som presidentkandidat och blev en samlande figur för oppositionen. Hon tvingades lämna landet efter valet 2020 och lever nu i exil, främst i Litauen och Polen, där hon fortsätter att kämpa för demokrati och mänskliga rättigheter i Belarus. Hennes makes öde, liksom många andra politiska fångars, är en ständig påminnelse om den repressiva verkligheten i landet. Det belarusiska folket står inför en utmanande framtid med begränsade möjligheter att påverka sin politiska situation.
