Det kinesiska ultrafasta modet, representerat av företag som Shein och Temu, har blivit ett allt större problem för den globala textilindustrin och miljön. Denna affärsmodell, som bygger på extremt låga priser och ständigt nya trender, resulterar i enorma mängder kläder som produceras, konsumeras och snabbt därefter slängs. En av de mest oroande aspekterna är de farliga kemikalier som ofta används i tillverkningen. Greenpeace har i en studie visat att kläder från dessa företag kan innehålla kemikalier som överskrider EU:s gränsvärden, vilket utgör en risk för både människors hälsa och miljön. Denna problematik har lett till att vissa aktörer inom second hand-branschen börjat ifrågasätta hanteringen av dessa kläder.
Luleå kommun, med sina Lumires second hand-butiker, är bland de första i Sverige att ta ett konkret steg mot att begränsa spridningen av ultrafasta modekläder. De har beslutat att helt sluta sälja kläder från företag som Shein och Temu. Istället för att försöka sälja vidare plaggen, som potentiellt kan exponera konsumenter för farliga kemikalier, väljer kommunen att skicka dem till energiåtervinning genom förbränning. Beslutet grundar sig i försiktighetsprincipen, menar Jenny Widmark, hållbarhetschef på Luleå kommun. Man vill minimera riskerna för både miljön och kommuninvånarna. Informationen som ligger till grund för beslutet kommer från Kemikalieinspektionen och Konsumentverket, vilket ger ytterligare tyngd åt åtgärden.
Luleå kommuns agerande har väckt uppmärksamhet och fungerar som ett exempel för andra aktörer inom branschen. Flera andra kommuner har kontaktat Luleå för att diskutera frågan och lära sig av deras erfarenheter. Detta visar att problematiken med ultrafast mode och dess potentiella hälsorisker är en aktuell och växande diskussion inom second hand-sektorn. Det är en indikation på att fler aktörer börjar inse behovet av att ta ansvar för de produkter som säljs och att skydda konsumenter från farliga kemikalier.
Att bränna kläderna är dock inte en ideal lösning på lång sikt. Energiåtervinning kan visserligen generera energi, men det är fortfarande ett slösaktigt sätt att hantera resurser. Det understryker behovet av att hitta mer hållbara lösningar för att hantera den ständigt växande strömmen av ultrafasta modekläder. I framtiden behöver fokus ligga på att minska produktionen av dessa kläder och att utveckla mer cirkulära modeller där textilier återanvänds och återvinns på ett mer effektivt sätt. Detta kräver samarbete mellan olika aktörer, från producenter och konsumenter till myndigheter och återvinningsföretag.
Denna utveckling ställer också frågan om konsumentansvar. Det låga priset på ultrafasta modekläder gör dem attraktiva för många, men det är viktigt att vara medveten om de negativa konsekvenserna för miljön och hälsan. Genom att göra medvetna val och välja bort kläder av låg kvalitet kan konsumenter bidra till att minska efterfrågan och därmed även produktionen av ultrafast mode. Att välja second hand, reparera kläder och investera i mer hållbara alternativ är viktiga steg mot en mer hållbar konsumtion.
Slutligen är det viktigt att myndigheter och lagstiftare tar ett större ansvar för att reglera textilindustrin och begränsa användningen av farliga kemikalier. Strängare regler och effektivare kontrollmekanismer är nödvändiga för att säkerställa att kläder som säljs på den europeiska marknaden uppfyller säkerhetskraven. Samarbete på internationell nivå är också avgörande för att adressera problematiken med ultrafast mode och dess globala påverkan. Det krävs en gemensam ansträngning för att skapa en mer hållbar och etisk textilindustri som värnar om både människor och miljö.
